Spillda blåbär

Idag har vi varit på en blåbärstävning till, i Nacka den här gången. Trevlig på många sätt - men bra på själva planen gick det då inte. På våra vänliga träningar går det stadigt frammåt, men blåbärstävlingarna går helt åt andra hållet känns det som. Vad gör ett bra utförande av gungan för nytta om vi inte kan hålla kontakten med varandra på planen? Som det är nu så tappar vi fokus ett par sekunder, Ellie far iväg, jag kommer av mig och så kanske vi lyckas samla ihop oss. Och sen tappar vi bort varandra igen, så vips är vi tillslut helt bortknollrade. Kanske är det för långa banor mot vad vi tränar på träning? Kanske är jag för otydligt? För mycket annat runt om? För mycket krav? För lite krav? Är jag för ofokuserad? Idag kändes uppvärminingen toppenbra, supertaggad men samtidigt fokuserad så jag var säker på att det skulle bli ett bra lopp innan vi klev över startlinjen. Men väl på banan tappade vi bort varandra. Vi måste hem till ritbordet och fundera igen....

Nu är det till att gnugga våra små grå och se till att sätta nästa tävlingsbana

ENKA

Jag har ett bra tag letat efter en kvällskurs i nybörjaragility för hösten med ljus och lykta. Det finns många toppenbra kurser ute, men mitt lilla krav på att de måste gå på torsdagkvällar någon gång i september eller början av oktober gör det aningen omöjligt att hitta en som passar oss. Så jag sparar mina pengar, för en mer specialiseradkurs, kanske onlinekurs, senare i höst eller vinter. Nu gör jag istället en aldeles egen kurs bara för Ellie och mig. Med hjälp av mobilen ska jag filma en eller ett par delar av träningen vid varje tillfälle och på egen hand utvärdera. Analyserna kommer ni kunna hitta nedskrivna här i bloggen tillsammans med filmerna.

Under de åtta kommande veckorna kommer jag och Ellie följa vårt egna nybörjarupplägg, garanterat anpassat efter våra förutsättningar. För att få en struktur på passen så kommer de delas upp i fyra delar. Varje pass kommer att börja med en kort stund något som bara är roligt, till exempel helt vanlig lek på plan, följa-John i skogen, fotgående (ja, vi tycker båda att det är toppenkul) med mycket belöning eller något annat kontaktfrämjande. Efter det blir det kort teknikträning på olika hinder tex kontaktfält eller slalom. Här ska vi även se till att använda "vändpinnar" som rundas av Ellie så långt det går, den typen av moment gör henne dels tryggare i att jobba i från mig och dels är det utmärkt gymnastik som bygger både snabbhet och smidighet. Som del tre blir det kombinationer med allt vad det innebär, tighta svängar, frammåtsändande, handling, hinderdiskriminering och mycket mer. Handlingen kommer präglas av bakomhandling, dvs där Ellie är bakom mig större delen av tiden. Som avslutning på varje pass blir det något snabbt och roligt igen, till exempel en rundbana, ett rakt upplopp - gärna med boll som belöning. Vi börjar och slutar alltså varje träning med glädje och fart och puttsar på detaljerna där i mellan. Minst en hoppteknikövning i veckan ska vi också göra men det kan göras separat en annan dag om det passar bättre. 

Jag kommer märka eller tagga inläggen från våran egen kurs med ENKA, som står för Emmas och/eller Ellies NybörjarKurs i Agility. Jag är redan laddad och ser fram imot första passet som går av stapeln i slutet på vecka!

Guldknappen 2015

I helgen var det den årliga traditionen Guldknappen tiilsammans med Stina, mamma och systeryster. 

En bra start på en bra dag - Cava på Grand Hotell.

Glasögon!

Mamman till en av Guldknappenvinnarna och min mamma - i samma klänning fast olika. 

Maria får fuffigt hår.

Roligt att ta på sig såna här pärlor och lika roligt att ta av dem.

Vi delade alla samma goda smak.

Fredagsfilm

Ikväll var vi på agilityplanen åter igen, tillsammans med Åsa och hennes Ludde. Vi värmde upp med bland annat en hopptekniksövning, ett par slalomingångar och fortsatte sen kvällen med att köra kombinationer från gårdagens bana. Supertrevlig kväll och framförallt är agilityplanen nästan garanterat ledig just på fredagkvällar. På slutet hjälpte Åsa mig att filma första delen av banan, jag ville testa lite olika alternativ för att kunna utvärdera. Helt rättvisande blev det kanske inte för både jag och fröken hund var rätt genomkörda och hade kanske inte huvudet helt på plats - men det är ändå jätteintressant att se och analysera.

Tittar man åp just den här filmen skulle jag vilja välja bort både innkallningen och framförbytet direkt. Igår kändes det som jag fick till en kanoninkallning, men idag när jag stack iväg för tidigt så sprang hon bara förbi. På filmen var jag senare för att hon inte skulle springa förbi, men svängen blev väldigt vid då. Framförbytet är jag inte så stort fan av generellt, det känns som det stoppar upp hunden snarare än hjälper till att svänga. I de flesta situationer tycker jag det finns andra bättre alternativ att välja. På filmen från idag blir inte svängen vidare tight heller, kanske gör jag bytet lite för sent. Ellie ser inte ut att förstå exakt vad jag menar utan ser ut att läsa mig ännu lite senare och vips blev det en vid sväng ändå. Att starta från vänster sida om Ellie och inte byta alls förens hon gått in i tunneln tycker jag funkade mycket bättre än jag trodde, men baksidan med den varianten är att jag måste bromsa in och vänta in för att kunna göra ett bakombyte. Inte en favortit det heller då det stoppar flytet. Kanske, om jag lärde henne bättre skick och kunde sticka ifrån tunneln lite innan hon gått in i den så skulle det bli bättre. Blinbytena gick sämst på filmen och jag tycker att varken jag eller Ellie gör riktigt som vi ska. Det största problemet är att jag är för sen och delvis känns inte Ellie som hon bryr sig helt om mig då jag tror att hon börjat kunna banan utantill vid det här laget.

Kort summering att ta med sig till nästa pass är att få lite mer sug på hindren. I och med det tror jag att innkallningen skulle kunna gå riktigt bra och även den varianten utan byte. Bildbytena måste jag testa igen när vi båda är lite frächare i huvudet, frälst som jag är så insisterar jag på att de måste vara det bästa alternativet om jag bara får till timingen.

 

Följ oss på youtube! 

Nyfrälst

Igår kväll var vi med på klubbens banträning för klass 2-3 banor. Lite för svårt för oss egentligen, men att få chansen att träna med andra i en tävlingslik miljö får man inte för myckt av, så vi hängde på ändå. Själva tävlingsmiljön måste vi träna mycket mer på, mycket skäll och gnäll från Ellie till en början. Efter att jag satt henne i "skamvån" (i bilen) några minter var hon lugnare. Själva banan gick desto bättre.

Eftersom banan var klurig valde jag att dela upp den i tre delar och belöna efter varje del. Jag hade gett mig sjutton på att vara före den här gången och det gick faktiskt vägen. Att komma ihåg banan, även om den var uppdelad i fragment, var dock svårare. Jag skulle verkligen behöva träna på att memorera och springa banan själv oftare. Även om jag hade kunnat vara bättre så höll vi ihop det riktigt bra när vi väl körde. Ellie var klockren! Hyfsat tighta svängar, bra atityd och inte ett enda fel hinder eller fel väg. Självklart är hon helt fantastisk, men jag farshineras också handlingsstilen som gör det så otroligt tydligt för henne. Bara jag som förare gör rätt så behöver hon inte fundera på var hon ska, utan kan ösa på som hon vill. Med tanke på att hon fortfarande är ung och rellativt outbildad så kan vi med den här handligen redan ta oss igenom ganska komplicerade passager. Sanslöst effektivt. Även om det är väldigt komlpicerat för mig stundtals. Mer baklängesagility med mig som förare framför och Ellie bakom kommer det defenitivt att bli!

Blåbärsbana tidigare i sommar.

Gungans kontaktfält

Idag blev det en anourlunda lunchträning - som jag älskar att kunna jobba hemifrån ibland och dessutom bo 3 minuter från en agilityplan! Och Ellie gillar det med tror jag bestämt. Idag körde vi några slalom.. Klurigt sa Ellie och gick stundtals klockrent, stundtals brevid och ett par gånger rakt in i en pinne med huvudet före. Inte lätt att vara supertaggad och ofokuserad samtidigt. Det vi fokusera mest på var ändå gungan, eller rättare sagt kontaktfälten på gungan. Tanken med att filma var att utvärdera delvis hennes kontaktfält och framför allt hur jag själv läser av henne och när jag tajmar belöningen. Men det blev något annat som jag fångade mitt intresse istället.

På gungan har jag senaste tiden tänkt att 2+2 passar bra. Men kanske är det inte så himla bra? Någon sa att det inte är helt optimalt då det lätt kan bli väldig belastning på ryggen om hon går över kanten "för fort" och får ta kraften från rekylen? Dessutom tycker jag det ser rätt krångligt ut för henne. Hon gör ju först allt helt rätt, dvs. är på kontaktfältet när bommen slår i backen - och där är det ju faktiskt slut på alla kriterier. Att hon efter det ska krångla sig in i nästa possition med två tassar på markern och två på gungan känns väldigt oproduktivt? Det vore väll bättre och snabbare om hon bara förstod att hon fick fara av plankan så fort den var i backen? Om jag inte mins fel så var det så jag tänkte att hon skulle göra från början, men så tyckte jag hon började hoppa av för tidigt och så började jag med det här krånglet. Kanske ska gå tillbaka till ruta ett?

Nästa gäng ska vi också prova sätta rundningspinnen längre bort för att få en mer tävlingslik träning.

Sviter från Prag

Ska man shoppa i Prag är skor ett hett tips. Gå till de mer "lokala" affärerna ett par kvarter utanför turistcentrumet och du hittar superfina skor i bra kvalitet. Så länge du kan leva med att det inte är märkesskor, som ligger på ungefär samma priser som hemma, så kan du lätt hitta skor under 200 kr. De här snyggingarna nedanför kostade knappt 130 kr och är i skin.

Sköna är de också.

Kick-off i Prag

Det har varit en fantastiskt rolig helg här i Prag med alla kollegor. Nästan alla sexhundra var med, från alla olika delar av iStone. Häftigt att se alla samlade. Vi bodde på Hilton precis i utkanten av centrala Prag. Vi har promenerat, tittat på alla fantastiska byggnader, druckit öl och så har vi haft en hel del konferens också. Jag höll tex en kortare presentation för den lilla kompetensgrupp jag till hör, där jag pratade om planeringsprodukten "AP" som jag jobbar med. Först var jag himla nervös och ville helst låta bli, men så kom jag på att man bara ska göra saker man tycker är kul - så jag bestämde mig för att jag tyckte det var superkul att prata inför folk. Himla bra gick det faktiskt! Nu sitter vi och väntar på att bussen ska ta oss till flygplatsen och vidare hem till Stockholm. Har varit en kanonhelg!

Störd av störning

Igår kväll packde vi väskan närmare halv åtta och åkte till agilityplanen. Jag hade kollat så att det inte pågick någon kurs och jag tänkte att vi skulle få vara själva så dags på kvällen. Men det var tydligen fler som hade kollat kursschemat och tänkte att de skulle få planen för sig själva.

Det var inte så många andra med det var ganska vassa och snabba ekipage, något som Ellie går igång på. Även om hon på senaste tiden blivit mycket bättre på att träna nära andra, så är det fortfarande lite för svårt just på agilityplanen. Hundar som springer fort ska man nämligen skälla på och helst jaga om man kan, tycker Ellie. Jag kan säga att jag hade fullt schå med att få henne med mig mellan det vi tränade på. Nu mera är hon tillräckligt fokuserad just när vi tränar för att inte sticka iväg, men när momentet är slut kan det vara lite svårare och det gäller att få tag på halsbandet illa kvickt. Jag har alltid en plan med vad vi ska träna på när vi åker till klubben, men igår fick jag låta det mesta av planerna bli ogjorda och i stället lägga fokus på att störningsträna. Det gick hyfsat även om hon olyckligtvis en gång stack iväg till en annan hund som var på banan. Så pinsamt och jag bad självklart om ursäkt minst fem gånger. Det var tur att den andra hunden var snäll och att matten inte tyckte det var hela världen utan sa "att det är sånt som händer". Tur att det finns förstående människor när man klantar till det! Efter det lilla missödet så tränade jag omlott med de andra ekipagen och körde bara när de vilade. Vi fick då bland annat träna på åttapinnars slalom, det gick inte riktigt den här gången då fröken hade eld i baken och gick väl snabbt för att orka alla pinnarna. Men det går verkligen åt rätt håll! Inbillar mig att hon börjar hajja det här me dingångarna i slalomen bättre och bättre också. Vi fick även möjlighet att träna rakstäckor och avslut med hjälp av Treat&Train, gick galet bra och hon försökte bara runda sista hindret en gång, men hon fattade poängen då hon inte fick någon belöning och gjorde rätt sen.. Dessutom var hon som skjuten ur en kanon. Jag hade nästan glömt hur snabb hon kan vara.

Ellie på blåbärsbana i Österåker för ett par veckor sedan. 

Fjärrdirigering!

I veckan började vi så smått på med att lägga en grund för lydnadens fjärrdirigering. Det är ju poppis att täna med antingen "låsta" fram- eller baktassar för att vara säker på att hunden inte flyttar sig frammåt under dirigeringen. Jag hade tänkt att vi skulle träna med låsta framtassar, men det tänkte inte Ellie. Efter allt tragglande med bakbenskordination så gick hon istället raskt upp med bakbenen på targeten. Så det får bli låsta bakben istället - varför krångla till det? Gick förvånansvärt bra för att vara första gången. Vi filmade några minuter som nu är ihopklippt till en filmsnutt som du kan se längre ner. Det är så bra med film för att man får möjlighet att tänka igenom träningspasset ett par extra gånger. Att tänka på till nästa gång är att låta henne gå upp på targeten framifrån några gånger i början för att det ska bli lite lätare för henne, nu blev det stundtals väldigt mycket cirklande runt plattan innan båda baktassarna var uppe på plattan (klipte dock bort det mesta i videon). Så måste jag också ska skaffa en bättre target som inte far iväg under henne hela tiden. Ska bli mycket spännande att fortsätta med fjärren!

Titta i spelgen till höger för extra koll på baktassarna. [Följ oss på Youtube!]

Note to Self

Idag har vi kört ännu en blåbärsklass och lyckades med bedriften att vara tredje bästa ekipage, med bara fem fel (missade sista hindret). Duktig hund! Niklas var dessutom med och hejjade på vilket var superkul. För utom blåbärsklassen körde vi också en inofficiell klass1-bana, där gick det inte lika bra. Noll fokus från fröken hund plus en matte som inte gjorde det lättare för henne. Som tur var filmade Niklas det loppet så jag har haft möjlighet att kolla igenom det femtioelva gånger och utvärderat vad vi måste träna på. Det finns så klart en miljard saker att putsa på, men jag har valt ut tre bitar som vi ska fokusera på den närmaste tiden.

Var föööre

Om jag nu ska köra med sådan framför handling som jag har tänkt (så som Jenny Damm lär ut) så måste jag ju för bövelen se till att vara framför. Såg på filmen idag att jag "släpte" före Ellie på många ställen. Just i stunden, då när jag gjorde det, så trodde jag att det var för att hon var så snabb och kom upp brevid mig. Men på filmen ser jag att jag faktiskt bromsar in och praktiskt taget ber henne gå framför mig! Taskig tajming alltså. Dessutom låter jag henne komma på tok för nära mig för att kunna göra några blindbyten (hunden byter sida bakom förarens rygg). Om hon mot förmodan skulle försöka så skulle hon krocka med mig. Det intressanta är att när jag hamnar bakom henne och "tvingas" till bakombyte som lyckas så sköljer en varm nöjdhetskänla över mig. Förr, med Elivis, var ett sånt bakombyte allt vad agility gick ut på - så nog är kroppen drillad att bli nöjd. Men det är ju inte så Ellie ska göra. Vi kan bli som snabbast genom att jag är före, inte efter och definitivt inte att på något oigenomtänkt sätt försöka vara både och. Skärpning! Gör om och gör rätt. Konkret måste jag alltså lära mig att vara framför, hålla muslinjen till banans linje men med rätt avstånd framför Ellie. För att klara det måste jag lita mer på henne, filmen från ikväll visar att jag gärna vill se henne ta hindret ordentligt innan jag kör vidare och då blir det svårt att vara framför. 

Ta sista hindret!
Det där med att ta sista hindret har varit svårt tidigare också. Men då har jag tänkt att det kanske är för att det är så långt bort eller hittat någon annan irellavant förklaring. I helgen klarade hon knappt det sista hindret trots att det bara var två stycken på raken. Idag var det var fem hinder på raken och hon klarade alla galant utom det sista. Hade det varit sex hinder hade hon säkert tagit det femte. Det blev väldigt tydligt då. Som det ser ut på filmen så har hon på något sätt lärt sig att ta en lov runt det sista hindret. Vilket hon säkert har efter som jag på träning rätt ofta har råkat belöna (dvs. inte hunnit sno godiskålen/kunnat ta bort en redan kastad leksak) även när hon missat sista hindret. Här är det bara att se till att träna det, plocka fram Treat&Trainern som jag köpt för dyra pengar och träna avslut.

Mer glädje?
Det går långsamt och är stundtals väldigt ofokuserat från Ellies håll, vissa gånger kan hon vara som ett skållat troll, men rätt ofta på senaste tiden har hon lufsat på i lugn galopp. Inget problem i sig att det går sakta, men frågan är hur toppenkul hon tycker det är? Kanske är det bara värmen som har smugit sig på? Kanske ska jag ta mig en funderare över hur och när jag belönar? Även fundera på hur vi kan köra lite mer fartträning, inte för vi behöver farten just nu (som jag skrivit ovan är det ju en hel del annat som är viktigare just nu) men fart är kul! Kanske ska vi sätta upp tunnellopp och bara ösa som avslutning på träningarna här närmaste tiden. Här är jag inte helt säker på hur jag ska gå till väga, utan behöver en funderare. Tips mottages tacksamt!

Titta vad man får om man kommer på prispallen! En bollkastare med tillhörande boll! Bollkastaren var helt klart roligast enligt Ellie.

Frittfölj baby!

Idag blev det lydnadströning på Brukshundklubben med Åsa och hennes Ludde. Det var en himla trevlig kväll och vädret var perfekt. Här kommer en del av dagens träning som Åsa hjälpte till att filma.

Heminrett

Och så fick också vardagsrummet bli ombonat. Vi är mer än nöjda den här gången. 

Sista semesterdagen

Så var den sista semesterdagen till ända. På tok för kort! Som vanligt. Sista dagen tillbringade Niklas, Ellie och jag vid Taxinge Slott där det även finns ett trevlig hundbad. 

Ellie är inget blötdjur precis, men hon går att lära och idag simmade hon sina första frivilliga simtag! Ingen raketforskning utan mer vanlig upprepning. Jag stod en bit ut i vattnet (det var lite långgrunt som tur var) och bad henne komma, berömde med rösten när hon tog ett steg frammåt och så höll vi på ett bra tag. När hon äntligen tog ett par simtag och kom till mig så fick jag vackert hålla i henne en liten stund för att visa den lätt panikslagna aussien att det var tryggt att komma till mig även i vatten. Fungerade bättre och bättre för varje försök och tror minsan att det kan bli mera simning så småningom.

Nu har vi människor i familjen förberett oss för att börja på jobblivet åter igen. Det blir nog bra det med tillslut. ;)

 

Ellie spanade på en annan hund som gick mot vattnet.

What?! Den simmade! Kan man göra så!?

En stund senare hade hon också provat.

Minnen

Idag, fast för ett år sedan. En mysig frukost på centralen tillsammans med Maria, Ellie och Elvis. Maria skulle åka till Katrineholm och Elvis fick lifta med henne hem. Han hade bott hos oss i tre veckor när mamma och pappa varit på semester. Jag är så glad att vi fick ha honom hos oss den sista sommaren. Nu har vi minnena kvar. Lilla fina hund, vi saknar dig så det värker! 

Tillbakablick från tiden som varit.

Lördagsfilm med agilitytema!

Idag är det lördag och då måste man ju ha en film. Så här kommer ett klipp från dagens agilityträning. För er som inte vet så är Threadle i agilitysammanhang när hunden ska hoppa ett staket (två hinder bredvid varandra) från samma håll. Alltså som jag och Ellie gör de sista gångerna i filmen. Helst vill man att svängen ska vara riktigt tajt. Tredje och sista försöket är riktigt bra och tjat medans andra försöket förvisso blir rätt men får en väldigt vid sväng.

Det var en bra dag på agilityplanen. Vi hade trevligt träningssällskap av Kristina och hennes Portugisiska Vattenhund Nellie. Riktigt snabba är de och Nellie har en sprudlande härlig attityd. Lite busiga var dock båda hundarna som lyckades rymma ifrån oss och leka tafatt på egenhand ett par gånger. Som tur var var vi ensamma på planen så vi kunde fånga dem i farten och fortsätta träningen. Vädret var fint om änn väl varmt för att springa riktigt fort tyckte Ellie. Inte mig emot, när vi tränar handling behöver jag ett par extra sekunder för att hinna göra rätt. Är så himla kul när en kombination ändligen funkar och man kan känna flytet. Riktigt bra gick det med slalomträningen idag också. Toppenbra ingångar (alla rätt!!) på fyrapinnars-slalomen och dessutom klarade hon åtta pinnar på raken ett par gånger. Det här med lite mindre fart har sina fördelar. I vanliga fall har hon en sån speed på kroppen att hon tappar balansen och flyger ur slalomen lagom till pinne 5-6, men nu med lite tryckande åskvärme så gick det alltså i lagom fart för att orka med att svänga runt hela åtta pinnar.



Följ oss gärna på Youtube: youtube.com/user/Greendragon85

Minisemester i Örebro

I födelsedagspresent fick Niklas ett presentkort på hotellnatt i valfri stad i Sverige och nu blev det dags att inlösa den. Lotten föll på Örebro. En väldigt trevlig stad som visade sig från sin soliga sida. Vi har ätit gott, tittat på folk, schoppat och beskådat den gatukonst som Örebro för tillfället var fullt av. En sväng förbi Wadköpning tog vi förstådd också.

Längsån.

På slottets innergård.

Pappersboll.

Pappersboll på nära håll.

Middagsdags!

I ett popcorn! 

I en liten handelsbod i Wadköpning som hade orginalmöbleringen från 1800-talet kvar.

På stans största parkbänk.

Utställd för sista gången på ett tag

"Tilltalande tik med utmärkta proportioner. Välformat huvud. Något runda ögon. Välbyggd i alla detaljer men behöver få mer volym och utveckla förbröstet. Breda lår. Välvinklad. Rör sig bra från sidan. En tilltalande tik som behöver få större självförtroende innan den högre prissättningen kan glädja matte"

Bra kritik från Södertälje idag som vi måste vara nöjda med. Himla synd att det inte blev något CK, domaren berättade att Ellie hade fått det om hon varit mer lättillgänglig. Domaraspiranten som var med var nämligen en väääldigt obehaglig typ tyckte Ellie och backade undan när han försökte klappa henne. Själv tyckte jag domarasprianten var himla trevlig, men för Ellie räcker det med små detaljer för att hon ska bli resserverad, till exempel kan det räcka om någon har den dåliga smaken att vara man. Efter det var hon inte vidare sugen på att bli undersökt av domaren heller. Så då blev bedömningen svårtillgänglig och då får man inget CK berättade domaren. Trist när det verkade vara så nära annars, men vi får vara glada för hennes excellent ändå. Jag är extra glad att domaren var nöjd med pälsen den här gången. Förra gången var den bara "lovande", vilket jag tolkar som att den lämnade mer att önska. Den här gången fick vi, som tidigare, tips om att låta henne växa till sig mer. Breda lår har hon tydligen också, ska man ta det som beröm eller kritik..? Så var det ju det där med tillgänglighetet också då. På ett sätt bra att gå hem med kritik från en utställning som man faktiskt kan träna på. Nu blir det inte fler utställningar på ett tag, dels ska vi träna tillgängligheten som vi behöver även till tandvisningen i lydnadsklass ett. Dels så ska Ellie få växa till sig vilket hon behöver både i kropp och knopp. Under hösten ska vi istället fokusera på annat, vi har ju lite annat som pockar på till exempel lydnad, agility, vallning och kanske lite bruks också om vi har tur och tid. 

Nu blir det vila en stund, vi är lite slitna hela gänget här hemma. Igår var vi på födelsedagskalas hos Anna och kom inte hem förens halv tolv. Inte så sent för att vara fest kanske, men då hade vi badande och fönande av hund kvar för dagen. Med tanke på den sena timmen badades bara halva hunden, jag tänkte att det ändå är mest framdelen som behöver fluffas till. Trotts tidsbesparingen blev det väl sent för att känna sig helt utvilad nollsex fyrtiofem när klockan ringde tyckte både Ellie och jag - så nu blir det skönt med lite vila. 

Utslagna - en partykväll och en utställning senare.