Färdigt!

Nu skulle man kunna säga att vi har fått datarummet här hemma helt färdigt. Förra helgen fick vi fatt i precis en sån lampa vi ville ha till det här rummet. En läslampa med två vridbara spotlights. Av bara farten hittade vi även två tavlor som vi båda tyckte var superfina. Nu sitter allt uppe på väggen och vi har båda två varit i datarummet hela dagen för att tindra i kapp. 

Så som rummet ser ut - med vinkelsyn.

Pippi på tavla.

Ljushuvuden.

Ugglor under vassen.

Ski

Nu är jag på plats i Ski. En liten stad, eller "by" som norrmännen säger, söder om Oslo. En grå stad ser det ut som vid första anblick, i alla fall under den här tiden av året. Här finns några företag och ca trettiotusen människor bor här. Ungefär som Katrineholm med andra ord. För att döda lite tid och pigga upp mig själv tog jag gympåsen och försökte hitta till gymmet som hotellet har avtal med. På vägen dit gick jag genom en galleria. En jääääättegalleria. Jag blev alldeles stum. Denna gigantiska gallerian mäter sig i både storlek och utbud lätt med en gigant som till exempel KistaGalleria. Mycket märkligt att en sånt imperium går runt på en sån liten ort? Hur mycket pengar har norrmännen att shoppa för egentligen?! Oklart hur det funkar rent ekonomiskt, men jag hjälpte till så gott jag kunde och la en knapp hundralapp på en ny träningstopp.

Så här fina träningskläder ha de i Norge minsan. 

Uppletande

Idag var vi på plats på brukshundklubben för att jobba med uppletande. Min favoritgren av bruksgrenarna, med den lilla detaljen att den ju faktiskt inte är en egen bruksgren. Himla synd tycker jag då det är en lättränad och rolig gren. Man vallar av en ruta, lägger ut lite grejer som hunden ska leta reda på och sen är det klart. Mycket smidigt.

Vi var fyra hundar och tre förare på plats i snöyran, var av två av oss rätt så oerfarna. Med Ellie la jag upp träningen så den blev väldigt enkel för henne för att hon skulle lyckas. Hon fick se när jag la ner första saken och sprang sedan fint in och lämnade den till mig. Andra saken gick vi först nära att hon kunde känna vittringen av den, innan vi gick tillbaka till stigen och jag skickade iväg henne. Hon hittade även den andra fint, bara det att hon inte plockade upp den utan hoppade glatt iväg och letade vidare. Hon hittade ytterligare en sak, som hon inte heller ville plocka upp utan sprang runt den i cirklar. Den var av gummi och det var tydligen inte helt okej att bita i tyckte hon. Jag försökte peppa henne att ta den men det slutade med att jag själv fick springa ut, hämta den och låssas att det var världens största skatt. När jag sprang tillbaka med den i handen så hoppade hon upp och bet i den, vilket var en framgång. Där fick vi nöja oss för dagen. Hem och leka med flera olika leksaker i nya material.  

Som avrundning han vi med att ta en promenad i skogen med två av de andra hundarna, också Aussies. Ellie som normalt är den som bufflar runt och kroppsvallar alla andra, fick den här gången smaka av sin egen medicin. De andra Aussietikarna var både äldre och snabbare och puttade henne ibland både hit och dit. Men lika glad för det var Ellie de hade en riktigt trevlig stund tillsammans. Någon kommer att sova ovaggad i kväll.  

Ellie med sina nya vallande kompisar. 

Rotterdam

Morgonutsikt i hotellgymmet ut över Rotterdam. 

Ett litet äventyr till Holland blev det den här veckan. Skulle gärna stanna längre och se mer. En sväng på stan han vi ändå med igår efter jobbet. Vi fick tag på en glad taxichaufför som guidade oss i sicksack på gatorna och som till och med slog av taxametern för att få köra oss ett extra varv. En bit mat hittade vi på en mysig asiatisk restaurang. Där försökte jag mig på att vara våghalsig och tog något jag inte brukar på menyn, lam med röd miso. Gott, ändå ingen ovanlig smak. Kvällen blev kort och vi for tillbaka till hotellet som låg utanför stan. Glimten jag han få av staden ger en känsla av en mycket speciell stad. En gång världens största hamnstad, idag näst största efter Shanghai. Gamla, vackra tegelhus blandat med nya jättebyggnder som ersatt det som förstördes i bombningarna under andra världskriget. En storstad men ändå en stad som vill mer och människor som inte vill att man inte pratar om deras stad i samma andetag som storebror Amsterdam. Jag känner mig ändå charmad av denna lilla storstad med gigantiska profil av höga byggnader, lyftkranar och broar. Här är också platsen där jag en gång kände mig som minst som människa, men utan att jag kände mig illa till mods för det. En gång för många år sedan susade jag nämligen fram på en grön motorcyklel på motorvägen vid hamnarna och deras monsterkranar och fartyg så stora att de såg ut som fastland. Det enda som hade samma lilla storlek som jag var en likadan tjej på en nästan likadan, men blå, motorcykel vid sidan om mig. Allt annat var som från en annan värld. Inte förr, och inte senare, har jag upplevt en sån hisnande känsla av att vara en så liten i ett land byggt för jättar. Men den här veckan kröp lite av känslan tillbaka till mig, underbar och svindlande påminde den mig om minnen från förr.

Utställd

I söndags packade Niklas, Ellie och jag in oss i bilen och for till Strängnäs där vi debuterade i utställningsringen. En spänade upplevelse på många sätt. Det mest spännande var att få reda på så mycket nytt och bekräfta tankar om vår lilla trasselsudd. Utställningen i all ära, men miljöträningen är nästan ännu viktigare. Att välja henne så pass vid stök och stoj att hon ändå kan fokusera på det vi gör tillsammans är superbra förberedelse för kommande tävlingar i aglity och lydnad. Och ännu viktigare, att jag lär mig läsa och förstå henne även i stressiga situationer, så att jag kan hantera och lotsa henne till bästa möljiga förutsättningar.

Som sagt, vi fick idag lära oss mycket nytt idag. Till exempel att Ellie har noll intresse att jobba för godis i en allt för stojig miljö. Även om hon vist kan tänkas äta det om det är gratis, så gör hon sig inget besvär för att tjäna ihop till det. Jag trodde faktiskt hon skulle vara lite mera godissugen, men hon tappade intresset ju fler hon fick, nästan som hon blev mätt på dem. Leka med kamptrasa var dock superskoj och den kunde hon gärna jobba för. Det här säger ju att även om det bästa godiset finns tillgänligt, köttbullar och skinka, så slår ändå aktiviteter högre. Vilket jag faktiskt är väldigt glad för, då det passar mig och de saker vi faktiskt har som huvudfokus mycket bättre. Att hon ändå kunde tänka sig att äta av godiset tolkar jag som att hon trotts den helt nya miljön och alla hundar inte stressade upp sig allt för mycket. Bra temprament och stresstålighet! Bra temprament tyckte även dommaren som trotts att han blivit både ignorerad och påhoppad av Ellie tyckte att hon var riktigt trevlig. Först var hon avvaktande mot honom och inte alls vidare pigg på att han försökte klappa på henne över huvud taget. Tillslut fan hon sig ändå i det och stod missnöjt kvar när han klämde och kollade tänderna på henne. Så tog han upp en pipleksak och viftade framför henne. De flesta andra hundar hade svarat på det genom att titta upp intresserat, men inte Ellie. Istället så man hur en våg av av eufori for genom henne och hon hoppade upp, anföll överlyckligt pipisen och puttade samtidigt Herr Domare rakt i magen. Plötsligt var han den roligaste gubben i hela utställningshallen. Förutom att jag faktiskt skämdes en smula över våran tillsynes helt uppfostringsbefriade spoling till hund så var även det intressant. Det bekräftar ytterligare att vi har en reserverad tjej, men som snabbt kan komma över känslan om motivationen är den rätta. Och åter igen, kamplusten är stor. 

Något som var helt nytt om henne är att hon tydligen var rätt fin även på riktigt. Även om jag så klart tycker hon är världens finaste så trodde jag inte att hon skulle passa så bra med rasstandarden. Dessutom trodde jag att hunden var tvungen att uppföra sig hyfsat bra för att få bra betyg. Men jag hade fel på båda punkterna. Ellie var tydligen så rastypisk att hon fick ett "Excellen" i betyg, vilket alltså är högsta betyg! Hon vann dessutom sin åldersklass och kom två bland aussie-tikarna totalt sett. Bra jobbat! Eller... det kan man väl kanske inte säga då varken hon eller jag gjorde någon vidare insats. Men väldigt nöjda var vi. Intressant att för en gångs skull få pris för något trotts att man inte presterat alls. 

Kul var det i alla fall att ha prövat på och nu ska vi försöka reda ut hur det funkar med reserv cert och allt annat man behöver veta för att försöka lägga vantarna på ett championat så småning om. Så ska vi givetvis träna lite till nästa vänstervarv.

"Fint huvud. Korrekt bett. Bra skuldra, rygg och kors.

 Bra proportioner, välutvecklad bröstkorg. 

Fin päls och färg. Goda rörelser. Fint temperament"

 

Julklapp

Det är poppis med aktivitetsklappar i delar av familjen. Det fina med det är att det är inte bara på jul man får kul, utan även så här lite senare på året. I fredags var därför mamma o pappa på besök för att få sin julklapp finmiddag med bio. Himla trevligt hade vi med Asiatiskt mat-tema, även om vi sparade just bion till ett annat tillfälle. På lördagen svängde vi för bi hon Syster Yster där mamma fick sin födelsedagspresent några dagar för tidigt, också den på temat aktivitet - en brunchdejt med döttrarna på Elfviks Gård på Lidingö. Kanske blir det en sväng löpning innan också..? Just det, en promenix i vårsolen han vi med också mamman, jag och alla hundarna.

I startgroparna för att ta sig an våren!

Någon fick psykryck av all vår.

Årets första dopp kan man göra genom att ha hål på isen. 

Stor och liten har bytt roller.

Slalom?

Ikväll hade vi hela ridhuset för oss själva att träna agility i, helt perfekt för oss just nu. Längre fram i träningen kan det vara bra med störning, men nu vill vi bara nöta hinder så det passar oss kalas att vara själva på träningen ibland. Idag var det framförallt slalom men även hopp på höjden som stod på schemat. Som vanligt blandar vi agilityträningen med passiva pauser och annat lugnt så som tex fot. Det var ett klurigt pass för min del minst sagt.

Förra gången vi tränade slalom kom vi ganska fort framåt. Bra sug i Ellie och hon förstod vad hon skulle göra. Vi jobbade med två x två och bollleksak som belöning. Efter många lyckade repetitioner med små, små justeringar för att hela tiden öka svårighetsgraden så klantade jag mig ordentligt och råkade kasta bolleksaken rakt i ögat på Ellie. Ajaj aj. Inte meningen alls så klart, men vad hjälper det? Efter det gick det trögt, fick gå hela vägen tillbaka till ruta ett för att över huvudtaget få henne att gå mellan pinnarna. Så jag försökte få till ett positivt avslut med busenkel uppgift och hoppades att hon inte skulle komma ihåg det till nästa gång. Men det gjorde hon så klart. Att köra med bollleksak i kombination med slalom var stört omöjligt idag. Det var som om hon fått för sig att bolleksaken inte ville att hon skulle gå slalom. Slalom med godis gick bra även att leka med bolleksaken en bit från hindret gick också fint - men såfort jag hade just den leksaken i handen nära slalomen så var det tvärnit. Så vi fick byta taktik och jobbar nu med godisskål varvat med inkallning genom pinnarna istället. Ställde även slalomportarna rakt efter varandra, istället för som tidigare på diagonalen, för att hon skulle kunna släppa den läskiga tanken. 

Efter dagens pass lyckades vi ändå komma ikap och är nu ungefär där vi var innan insidenten med boll i ögat. Om än med ett helt annat upplägg. Tur att det finns mer än ett sätt att lära in saker!