Senaste dagarna har vi nött slalom. Slalom. Slalom. Slalom. Verkligen tragglat i ordets bokstavliga bemärkelse. Och nu är det nära. Snart blir det slalom på riktigt.
Vi har blandat lite olika metoder men har 2x2 som huvudmetod och tränar aldrig med mer än fyra pinnar. Ellie har kommit så långt att vi inte behöver ha tydliga portar längre. Hon har också delvis förstått sicksack idén och om pinnarna är tillräckligt böjliga puttar hon dem åt sidan så att de viks. Så nu mera tränar vi därför bara på klubben där det är fasta, riktiga slalompinnar. Enligt mig så har hon kommit så nära att vi borde kunna ställa portarna på en rak linje, men se det håller inte Ellie med om ännu. Med en minimal öppning mellan portarna går det, men så fort det blir helt takt blir det förvirring i Aussiehuvudet och hon missar andra porten och går baklänges genom utgången. Så vi tränar med den ena porten rak och den andra med en synlig öppning. Så långt funkar det. Men så krånglar jag till det med att belöna med leksak istället för godis och så vips så gick det inte alls att komma ihåg vad som skulle göras. Det är ett himla klurigt hinder det där slalomet. Det är så många steg som ska bli rätt och belöningen kommer inte förens på slutet. I början av inlärningen var det lättare då blev det belöning efter en port. Men nu är det så många saker som ska bli rätt. Rätt ingång, ta första porten och så ta nästa port från rätt håll - först då blir det belöning.
För att få någon slags struktur på tragglandet så använder jag ett litet räknesystem. En godis för rätt väg om det är på en nivå som hon tidigare klarat. Två eller flera godisar (Jackpot!!) om hon klarar en svårare nivå eller en som hon ofta har fått fel på. Fel får det inte bli mer än max tre gånger efter varandra, då måste jag gå in och antingen göra det en nivå lättare eller visa tydligare. Rätt fyra gånger på raken och det blir lekpaus, lite annan träning sen ytterligare samma nivå en gång till (som då nästan alltid blir rätt) och sen kan vi göra det en nivå svårare. Så håller vi på. I teorin skulle det väll räcka med att hunden gör rätt ett par gånger och att man sen bara höjer svårighetsgraden så lite att hunden lyckas direkt, repeterar lite och går vidare till ytterligare en nivå. Fantastiskt bra teori, men även om vi har det som mål så vill det sig inte riktigt i praktiken.
Några pass har vi kvar, men snart, snart så sitter det.
Taada! Ett av dagens rätt!
