Fååår

Sen någon vecka tillbaka har vi fått får i en hage precis bredvid planerna på brukshundklubben. En störning som heter duga om man är en liten Aussie i tonåren som inget bättre vet än just att valla får. Senaste gångerna har jag haft lite svårt med fokuset på Ellie kan man därför lugnt säga. En nära ögatincident när hon rymde från agilityplanen och bort till fårhagen var otäckt nära en mindre bedrövelse. Givetvis hände det när det pågick en brukstävling på appelplanen och vi hade många par ögon bevittna vad som höll på att hända. Som tur var är staketet ganska finmaskigt och matte är faktiskt ganska snabb hon med i de där lägena, så det blev ingen katastrof så som det kunnat bli. Man vad hade jag ens kunnat göra om hon tagit sig in i hagen!? Med hjärtat i halsgropen släpade jag med odågan i halsbandet till bilen och åkte direkt hem. Hur skulle jag göra för att överhuvudtaget kunna träna på brukshundklubben hädan efter?

Efter lite tankeverksamhet utan paniken i kroppen kom jag på att vi måste försöka träna på fåren separat. Det borde ju gå eftersom att hon faktiskt kan lyssna på mig när vi vallar, även om då oftast är på armlängdsavstånd från mig. Hur som helst, värt ett försök! Innan nästa pass avsattes därför en kvart enbart åt inte-ta-fåren-träning. Vi gick så nära fårhagen man kunde komma och tränade att ha kopplet slakt i kombination med kommandot "stanna", när det funkade hyfsat gjorde vi svårare grejer. Inkallning både från och mot fåren, targetträning (på avstånd från mig trycka på en frisbee med tassarna) mot och från fåren. När jag kände att jag vågade släppa kopplet helt kände jag att vi kommit tillräckligt långt för att våga oss tillbaka till agilityplanen och där helt knäppa av kopplet.

Visade sig inte bara vara en bra gardering mot fårjakt, utan vi fick dessutom en väldigt bra uppvärmning som gav en otroligt fin och följsam Ellie. Inte heller några problem när andra hundar kom ner på planen. Ellie fattade, hon var med mig och tog ingen notis om de andra hundarna. Så tog vi en paus på en timme medans jag instruerade agility och Ellie vilade i bilen. Efter det plockade jag ut lilla hunden igen för att köra ett varv agilitybana, tänkte att nu efter allt fårtränande så allt skulle gå smidigt som en dans. Mjae. På en timme laddades lydnaden tydligen ur... Inga får den här gången, men väl ett par långa lovar till andra träningsekipage på planen. Så, bara att börja om med följsamhetsträningen framför fåren. Nå ja, med ihärdig fårträning hela sommaren måste det ju resultera i mer långvariga resultat ;)

ETB (efter-tränings-bus) med Luddson

Bokad på agilitykurs!

Då var vi uppbokade på sommarens mest spännande agilityaktivitet. Handlingskurs i två dagar för Jenny Damm! För agilityfolk behövs ingen presentation. För er andra så är Jenny i det absoluta toppskiktet i agilitysporten - världsmästare med två olika hundar, SM-vinnare, Cruftsvinnare (en av väldens mest prestigefyllda tävlingar)  och mycket mer. Dessutom har hon en handlingsstil som jag förstår och inspireras av. Många elitförare kan ha hundar som är minst lika bra, men vissa förares handling kan jag inte tolka alls. Deras hundar gör det ju uppenbarligen, men det är svårt för mig att ta till mig det. Jenny har en självklar handlingsstil i mina ögon och därför tror jag att henne metoder kommer passa mig och Ellie bra.

På kursen har jag anmält oss till en "lyssnarplats" så jag kommer bara lyssna, ställa frågor och anteckna. Ellie kommer vara med men hon kommer inte vara med och träna. Då kursen handlar om avancerad handling känns det inte som jag skulle få något ytterligare utbyte av att köra med Ellie som fortfarande är ung och oerfaren. För mig att försöka bli lite bättre tills hennes utveckling tar fart på allvar tror jag däremot vi kommer ha mycket glädje av.

Jenny Damm med Ogin.

Kursavslutning

Idag var det kursavslutning på agilitykursen som jag är med och instruerar på. Vi körde en liten bana och himmel vad duktiga alla var! Man kan inte riktigt förstå att de för bara ett par månader sedan aldrig satt sin fot på en agilityplan. Ellie och jag var tvungna att testa banan vi också, egentligen så tycker jag att hon inte är redo att köra bana ännu, dessutom har det varit en del ofokus på senaste träningspassen. Men det såg så galet roligt ut när de andra körde så det gick inte att motstå att testa. Och det gick riktigt bra! För första gången så kändes det som att vi  faktiskt körde agility på riktigt. Tokroligt!! Hon var snabb som ett skållat troll och givetvis tokdiskade vi oss på många kreativa ställen på banan, men ändå - känslan fanns där, handlingen fungerade bitvis och hon kunde söka hinder själv utan att bita mig i armarna som hon har gjort tidigare. Mitt i kaoset lyckades vi få små, små vindpustar av en flowkänsla. Så coolt. 

Sommar snart...?

En himla bra helg har vi haft på alla möjliga plan. Jenny, Pinar och Maggan var på besök för träning, middag och melodifestival och det gjorde dagarna extra speciella så klart. Dessutom har vädergudarna varit nådiga och visat att det finns en sommar bakom knuten. Niklas, Ellie och jag passade på att picknicka i solen idag på eftermiddagen, mycket mysigt. Så har vi beställt utemöbler till stora balkongen! Ett lass med en liten lounge-grupp från Rusta kommer för hoppningsvis nu i veckan. 

På väg till grusgropen för att lyfta sten.

Nöjda tjejer som lyft många stenar. 

På väg till Lillsjön för picknick.

Aussie på grönbete.

Slappning i solen.

Vallningsläger!

I helgen var jag och Ellie på plats i Kroksbo där det anordnades ett vallningsläger i SASK (Svenska Australian Shepherd Klubben) egna regi. Det är så otroligt intressant med vallningen då den plockar fram helt nya sidor i Ellie. Det krävs på många nya förhållningssätt för mig både jämt emot henne och inlärningen av själva kommunikationen. Sen så är det så vansinnigt svårt, för min del. Ellie gör för det mesta rätt och fåren gör som de ska de med, men inte jag. Inte bara får föresten, i helgen vallade vi ankor också. Svårare på ett sätt, men också tydligare och snabbare feedback till mig som förare. Jag tror jag gillar ankor. Så känns de ju betydligt mer lättskötta än får. Ankor kanske man till och med kan ha på balkongen..?

Utställd i Nora

Idag var vi på plats på Nora Brukshundklubbs SBK-utställning. Niklas, jag och Ellie hade även sällskap av Åsa med hennes fina Ludde. Himla kul, dock ska jag och Ellie på vallningsläger imorgon så hinner inte riktigt skriva om allt. Nedan finns i alla fall kritiken för den som är nyfiken. Med oss hem fick vi Ecxellent och vinst i klassen Juniortikar, inget CK den här gången.

"Tretton månader, bra storlek, utmärkta proportioner. Feminint huvud och uttryck ..(något oläsligt ord, typ "fitlt"?)... i alla detaljer med utmärkta vinklar och rörelser. Hon ska bara växa i sig. Lovande päls."

Lusson och Åsa står fint.

Luddson står fint medans Åsa går åt fel håll...?

Ellie står till min förvåning still i ringen den här gången. 

Fix med liten Aussie.

Mera fix.

Lugn hund vid slutet av dagen, i början var det mer livat. 

Pose. 

Helg i Katrineholm

I helgen var jag och Ellie i Katrineholm, bland annat fotade vi med Therese och Lycka, åt lunch och fikade hos mormor och hade ett mysig kväll med Jenny & Pinar. 

Tankar om tävlingsträning

Idag var vi på brukshundsklubben för att vara med på den regelbundna onsdagstävlingen, en jättebra träningstävling för oss nybörjare. Vi värmde upp gräsmattan mitt bland alla hundar och Ellie gick som en klocka. Ett fantastiskt fot! Vist hade jag godis i handen, men det var ändå mycket bra jobbat av lilla hund med all störning. Inget pipande heller. Så gick vi ut på plan där själv "tävlingen" hölls. Då pös luften ur på något märkligt sätt. Det blev förvirring och massor med tappad kontakt. Trotts att jag innan bestämt att jag skulle ge godis lika ofta och leka lika mycket med henne om hon tappade bort sig, trotts att jag i och med detta tänkt att jag skulle vara precis som vanligt så blev det alltså en väldigt stor skillnad på utanför och på plan. Otroligt intressant. Jag pratar med mina agility elever om hur viktigt det är att öka svårighetsgraden med små steg varje gång, det här var tydligen ett större steg än vi var redo för. Men vi är inte ledsna för det. Tvärtom. Det känns som vi har kommit väldigt långt sen första träningstävlingen i våras när vi bara hade som mål att Ellie inte skulle pipa eller skälla på de andra hundarna. Nu, bara några gånger senare, så går allt det där galant och vi kan fokusera på själva tävlingsmomenten. Nu ska vi bara få till att få samma standard på "tävling" som på träning. 

Givetvis tog vi en lov runt agilityplanen och tränade ett par varv på slalom. Där kunde hon vara lös och fokusera bra på träningen tross hundar och folk runt omkring. Det kan nog bli hund av våran lilla skrutt också tillslut. 

Ellie vilar upp sig i soffan med husse efter dagens strapatser. 

Ännu en ovanlig dag

Inte heller idag är en vanlig dag, för idag är det faktiskt Ellies födelsedag! Idag har vi firat med en joggingtur på ca 3 km i skogen, som är del i hennes uppbyggnadsträning. Så roligt att kunna på börja det arbetet nu när hon växt till sig! Tanken med löpningen är att springa tre gånger i veckan och öka med en km i veckan tills vi kommer upp till 10 km. Än så länge får hon springa hur hon vill, trav eller galopp är upp till henne, även om hon vill dra eller inte är helt upp till henne. Vi har en sån elastisk draglina så det är lika bekvämt vilket som. Så småning om ska vi införskaffa ett riktigt dragsele och börja öva på draget, men det tar vi lite senare. 

Något annat vi har börjat med är nästa nivå av balans- och styrketräning, i födelsedagspresent fick hon nämligen en balansboll. Är ingen riktig hundboll, men bollen kostade 70 kr så den är helt klart värd att testa. Vi körde en sväng på den och det gick väldigt bra för henne. Hon tyckte det var buskul och hoppade upp och ner på den utan problem, givetvis fick jag hjälpa till att hålla i bollen när hon stod på den men det är ändå himla bra jobbat av en ettåring. Ett litet problem uppkom dock när jag gick iväg för att hämta en sak och hon på egen hand hoppade upp på bollen, då blev det en luftfärd och en volt. Ajaj. Men det verkade gått bra ändå för hon blev inte det minsta rädd utan fortsatte hoppa upp på bollen ändå, dock med mer noga övervakning. Bollen får bo i garderoben när vi inte tränar tillsammans för säkerhetsskull. Mycket lyckad ettårspresent tyckte Ellie hur som helst!

Med baktassarna i golvet gick det faktiskt att hålla balansen själv i mellanåt.

Med lite hjälp gick det finfint att stå med alla tassarna på bollen.