Debut i agility!

Första tävlingen med fröken Skällie har avklarats nu i helgen. Min första plan var att inte starta Ellie i någon officiell klass förens hon var så pass tränad att jag var säker på att hon hade chans på pinne vid första starten. Längs vägen kom jag på den lilla detaljen att jag själv faktiskt behöver frächa upp min egen tävlingsvana. Det, i kombination med den katastofala tävlingsatityden (toppenhund ensam på träning, men med långfingret till mig så fort det var andra hundar i närheten) från Ellie under sommarens blåbärstävlingar, gjorde att jag reviderade min plan och bestämde att vi nog behövde komma ut och tävla bara för tävlandets skull. Även innan vi uppnått önskvärd agilitykvalité.

Ur träna-på-tävlingssynpunkt är jag mer än nöjd med helgen. Jag lyckades fånga upp Ellie bra på uppvärmingen innan startena och hade nästan hela tiden en rellativt lyhörd hund även inne på planen. En väldigt trevlig hund helt enkelt. Nikas överhörde några i publiken som faktiskt kommenterade just det under ett av våra lopp - trevlig hund som kan bli riktigt bra när hon får växa till sig. (Och mer tränad skulle jag vilja lägga till själv.) Kul att höra att den fina känslan stundtals syntes hela vägen ut i publiken. På själva tävlingsdelen känner jag alltså att jag inte behöver in och peta så mycket. Men ett par testrundor till, då gärna utan inhängnad bana, behövs innan upplägget med uppvärmning och fokusladdning kan utvärderas helt.

Själva agilityn lämnar desto mer att önska. Dels för att vi inte är färdigtränade på grunderna. Dels för att jag på tävling envisas med att köra Ellie så som jag körde Elvis, fast hon inte alls är tränad på det sättet. Det sistnända leder självklart inte bara till förvirring i både hund- och förarhuvud, utan för också med sig en viss osäkerhet som vi inte har någon vidare nytta av. Grundträningen är bara att nöta på med. Det possitiva var ändå att de delar vi faktiskt har tränat mycket på gick väldigt bra, till det räknar jag slalomingångar, blindbyten (även om det inte blev så många), hopphinder (inga tendenser till rivningar) och starter. Att vi under vintern tappat mycket av kontaktfälltsträningen syntes tydligt. Tydligt var också att jag inte alls har tränat på framförbyten - men tydligen tyckte att det var logiskt att använda dem nästan överallt på tävlingsbanan. Hm. Gick inte så bra med framförbytena alltså. Hem och träna! På träningslistan står även att öva på flytet genom långa sektioner av hinder, långa kombinationer på upp emot trettio hinder blir det framöver.


Agilityklass 1A, missade banvandlingen och memorerade därför fel bana :P

Agilityklass 1B, disk pga lyft av liten hund innan slalom, så får man tydligen inte göra ;)

Hoppklass 1A, runt på 20 fel

Hoppklass 1B, helgens kaoslopp

Agilityhelg med familjemys

I helgen var vi på plats i Fagersta för Elllies debut i agility. Ginistrande var vädret minst sagt, minus 18 grader på lördagen och minus 13 på söndagen, sol och knarrande fluffig snö överallt. Själva tävlingen var i en ridhus likande hall som faktiskt var några grader varmare än ute, tur var ju det. Förutom fyra spännande lopp var det även himla mysigt att bo på hotell och vara tillsammans en hel helg. Man uppskattar sånt lite extra när man jobbar borta i veckorna.

Ellie i fullt ös tillsammans med lek- och agilitykompisen Aslan.

Så kallt att ögonfransar och ögonbryn frostades!

Massa bus i snön blev det mellan agilityloppen.

Husse och Ellie slocknade i hotellsängen efter en härlig men lång dag.

Picknick i snön

I helgen tog vi pick och pack i en ryggsäck och gick ut i skogen för att ta en fika. Perfekt vinterväder att picknicka i, snöigt, ljust och precis lagom kallt för att man inte skulle vilja sitta på bänken och fika allt för länge. Bra tyckte Ellie då det blev mera tid för promenad.

På spåret, mot skogen!

Bulle, Ellie och varm choklad. 

Ellie fick vist smaka bulle, men tyckte snön var minst lika god.

Niklas sippar på sin choklad medans Ellie håller ett öga på bullarn så de inte rymmer. 

På vägen hittade vi en mössa på en träd-pinne, Ellie tackade för den kvarglömda lekinviten.

Mössa på pinne är kul, men ännu roligare är det att ha dragkamp med husse.

Innan hemfärden fick vi en glimt av dagens sista solstrålar och en gyllene solnedgång.

Gott Nytt År!

Nyåret firade vi in hemma hos Syster med familj, Adrews syster Alexandras familj och Janne med sin lilla familj. Det bjöds på finknytis och en fantastiskt trevlig kväll i glitter och glamour. De flesta bilderna har jag snott från Maria och Alexandra som var flitiga med sina kameror.

Förrätten á la Stora Syster. Gratinerad hummer serverades med röd & svart rom, créme freache, västerbotten-ost-chips och en skiva smörtekt franska. 

Bordsskål!

Huvudrätt hade Janne fixat. En mycket mör älg, potatisgratäng, två sorters såser och så klart en klick gelé serverades.

Efterrätt hade jag gjort och det var en lutande pannacotta med varma kaksmulor, lime och vit choklad. Till det en syrlig bärslush med Bacardi i (inte med på bilden).

Niklas och jag i osedvanlig prydlig rad och i nyårsstass. 

Syster och André visserligen i nyårsstass men något mer tidsenlig posé (klockan är två på natten).