tisdag 28 oktober 2014

Min kära lilla ponny

Jag vet inte om man kan säga att vi tjuvtränar agility längre, jag tror faktiskt att vi tränar på riktigt. Idag har vi åter igen varit på brukshundklubben och agilityplanen. Samma visa med tunnlar och platsliggningar, idag fick vi dessutom förära oss med tända lampor över planen och några andra ekipage som bidrog till finfin störningsträning för Ellie. 

Den mesta tiden gick åt till att få Ellie att strunta i de andra hundarna som lekte och tränade med sina mattar eller stod uppbundna och skällde. Som uppvärmning tirxade vi oss förbi de andra hundarna som befann sig på lydnadsplanen. Mitt mål var att göra det med slakt koppel hela vägen, det gick nästan helt med hjälp av köttbullar och en kamptrasa. Väl inne på agilityplanen var det bara vi, så där hade jag som mål att kunna ha henne helt lös. Lydnadsplanen ligger visserligen kant i kant med agilityplanen men det är så fiffigt ordnat att det är ett litet staket i mellan, vilket gör att modet och självförtroendet är på plus när det kommer till att våga släppa sitt lilla frö till valp. Det bästa med det lilla staketet, som är gjort av finmaskigt nät, är att Ellie inte har en aning om att det finns. Trots det försökte hon inte springa fram till de andra hundarna en enda gång, även om hon sneglade och skällde lite på dem någon gång.

Det är fortfarande farchinerande hur lyhörd Ellie kan vara ibland. Känslan mellan oss liknar den mellan en van ryttare och en välskolad häst, på ett sätt jag inte trodde gick utan fysisk kontakt. Hm, inte en helt tydlig förklaring kanske. Nu blir jag kanske lite flummig, men jag kan inte förklara utan att sväva ut en aning. När man rider och har någorlunda koll på vad man gör kan det upplevas som att hästen gör det man tänker innan man hunnit be om det. Man tänker att man ska fatta galopp - och vips - så har hästen börjat galoppera redan innan jag har hunnit ge rätt hjälper. Som tankeläsning! Fast det klart att jag faktiskt har fattat den där galoppen, bara att hjälperna var så små, då de ju mer eller mindre kom omedvetet. Då man faktiskt sitter på hästen, kropp mot kropp, så är det ju inte helt otroligt att hästen känner min kropp mer eller mindre som sin egen. Men att jag får samma känsla med Ellie som ju faktiskt är flera meter ifrån mig är om möjligt ännu häftigare! Tänk att en vallhund med exptionell känsla för att läsa kroppsspråk kan vara lite samma sak som en alldeles egen liten ponny.

Post-träningsben, det är viktigt att fylla på efter ansträngning. 





söndag 19 oktober 2014

Av- och påknappen

Igår kväll var jag och Ellie ensamma på agilityplanen. Mörkt var det då lamporna inte var tända, men på något vis blir Stockholm ändå aldrig helt mörkt. Allt kostgjort ljus tar sig via molnen ändå in i skogen, efter ett litet tag när ögenonen vant sig gick det riktigt bra att se. Vi körde tunnlar, en triangel-inkallningsövning med boll och så platsliggning. En bra kombo som dessutom effektivt tränar på- och av-knappen. Fullrulle byts direkt ut mot lugn och ro i någon minut, går faktiskt väldigt bra. Hon ligger fint utan pip och gnäll, dessutom behåller hon fokus mycket bättre till de aktiva delarna. 

Ibland blir jag lite orolig att vi har en segis-Aussie utan motor, då hon oftast är otroligt lugn och medgörlig för att vara valp. Gårdagens träning visade (återigen) att det verkligen inte är något jag behöver vara orolig för. Ellie tyckte att vi hade sjukt kul och passade på att balla ur ordentligt några gånger. Vid ett tillfälle lyckades vi ta oss igenom två tunnlar på rad, även om det givetvis är Ellie som springer i själva tunneln så krävdes det en del del av mig att få en sån otränad agilitytjej att överhuvudtaget se den andra ingången och inte fara rakt förbi den. Självklart ska vi hinderträna så småning om så hon vet hur det funkar, men så länge är allt bara på skoj och det är fantastisk nyttig träning för mig att träna timing. Hur som helst, efter den lyckade övningen kom bollen i ilfart över Ellies huvud - jackpott! Hon tog bollen i farten som hon redan jobbat upp, fortsatte springa, morrade och studdsade upp, ner och framåt samtidigt. Så tvärnitade hon, vände och for återigen in i tunneln, fortfarande morrandes så klart och med bollen i högsta hugg. Obetalbar min i hela ansiktet hade hon till på köpet. Det finns alltså rätt bra tryck i den där på-knappen.

Bilden är tagen en något lugnare dag. 

Söndagspromenad

Som en kontrast mot gårdagens stadsvandring var vi idag i den höstfärgade Ursiviksskogen. Ellie passade på att bada i ett översvämmat dike bland annat. Röja en del i grustaget han hon också. I och med det blev det även att nytt bad med schamponering vi badkaret när vi kom hem. 







lördag 18 oktober 2014

Aussie på Äventyr i stan

Den här helgen har vi finbesök från Götelaborg, Ulifer (Ulrik och Jennifer) har flyttat in i gästrummet. Igår blev vi bjudna på en mysig thairestaurang, My Food Storry, på Kungsholmen. Väldigt bra mat med riktigt bra Thaismak! Idag har vi gjort stan, eller delar av den i alla fall. Tog en fika på Mood gallerian bland annat, bra med ett mysigt ställe i stan där hundar är välkomma. Ellie som var med och skötte sig strålande. Med undantag av akut-mjukis-bajs-paus mitt på Drottninggatan. Och en liten insident där hon hoppade upp och "puttade" en dam som stod framåt böjd över sin väska  i baken. Hur som helst, i stort var hon lugn och avslappnad trotts allt ståhej på stan. 

Stora delar av stadsgänget.

Pausvila.

Glada över att ha shoppat tuggben och tuggleksak.

Mera pausvila.







fredag 17 oktober 2014

Snygg i väst

Så här fin kan man vara i skogen, syns bra gör man också.


lördag 11 oktober 2014

Vi har en vallhund!

Det är inte alltid som Aussies har vall i sig, speciellt osäkert är det självklart med linjer som inte avlats på just vallning. Idag var vi därför på plats i Bro för att testa om det fanns något intresse för fåren hos vår lilla galenpanna. Niklas var rätt säker på att hon inte skulle ha något vall i sig alls. Jag själv hoppades innerligt att vi i alla fall skulle kunna hitta en liten, liten gnista som vi kunde jobba vidare på. Eller i bästa fall hitta den om ett halvår när hon vuxit till sig. Det kan vara lite svårt för unga hundar att både våga och veta hur de ska bete sig med fåren, så det finns en chans att de växer in i rollen när de blir större. Eller så har det helt enkelt inte i sig.

Väl på plats frågade instruktörerna lite om linjerna på våran lilla merl och vi träffade deras hundar som Ellie burdust med. Efter en kortare pratstund så kom de. Fåren (sanslöst söta för övrig). Ellie som aldrig sett får förut verkade inte ens lite fundersam, hon visste ändå precis vad de var för några och ville absolut fram till dem! Det fick hon givetvis inte utan vi tittade på när en annan erfaren hund delade upp fåren i två grupper. Den ena gruppen på fem får föstes in i en rundhage där vi sen skulle få prova. De andra fåren blev iväg kommenderade till en hage längre bort. Häftigt att se!

Så var det äntligen vår tur och Ellie och jag gick in till fåren i rundhagen. Första halva minuten fick jag vackert hålla henne i koppel, men då hon hade sånt sug på fåren utan att vara dum mot dem fick hon snabbt vara lös. Och hon fullkomligt älskade det! Hon hade bra attityd och fick fart på fåren som inte ifrågasatte henne det minsta trotts att hon bara är valp än så länge. Det gick alltså ganska bra! För min del kändes det ändå mest som kaos till en början. Att hålla ordning på en liten hund i hög fart brukar vara nog för mig, men nu var det också fem pigga får att ha koll på. Efter som Ellie vallade fåren mot mig (vilket är helt rätt och riktigt) så sprang de ju på mig titt som tätt. De var visserligen söta, fluffiga och försökte veja om de kunde, men då de är i nästan exakt samma höjd som mina knäveck hände det att jag drattade på ändan i geggan. Efter det lärde jag mig att spänna benen ordentligt så fort de kom i närheten. Vi var inne hos fåren under tre stunder och jag märkte att vi faktiskt fick upp något som liknade ett flyt mot slutet. Mindre kaos och mer flow. En helt otrolig känsla! Speciellt med tanke på att vi faktiskt åkt dit med försiktiga förhoppningar om att hon överhuvudtaget skulle visa intresse. Och så vallade hon järnet på helt eget initiativ.

Instruktörerna var båda mäkta imponerade av hennes vallning trotts att hon var så ung och trotts att det var hennes första gång. De hade själva inte sätt en så självsäker och tänkande vallning från en så ung hund så länge de hållit på med vallhundar. Bättre omdöme blir svårt att få. Duktiga, fina lilla skrutt hund!

Ellie flyttar får för glatta livet

Full fart, visserligen åt fel håll, men bra ändå

Så där ja, efter en stund börja det likna något

Klart enligt Ellie - alla får i en liten hög






torsdag 9 oktober 2014

Paraplyhund

Ibland blir livet så mycket lättare om man har en uppgift. Bär man till exempel på ett paraply kan det gå som en dans att gå fint i koppel och möta folk samtidigt. 

Ellie vet vad man ska göra med ett paraply i duggregn. 

måndag 6 oktober 2014

Bättre

Idag mår skrutt helt klart bättre igen ;)

Vem vinner? 

söndag 5 oktober 2014

Sjuklning

Ellie har inte riktigt varit sig själv sen igår kväll. Antagligen var det något äckligt hon fick i sig under dagen, kanske på fältet. Våran bästa gissning är att det var en väldigt snuskig vattenpöl som hon han lapa i sig lite för mycket ur innan vi han stoppa henne. (OBS! Varning för bajsprat!) Hon kräktes och bajsade löst en hel del igår tyvärr. Det är ju i sig inte en helt ovanlig företeelse, som liten valp får man ju till som tätt i sig både det ena och andra som måste ut snabbare än standard processen. Men hon blev trött den här gången av det, det brukar hon inte bli. Så vi har tagit en lugn söndag och bara gjort stillsamma saker för en valp. Det mest fartfyllda vi har gjort idag är små promenader på ängen nedanför huset och åkt bil till tippen. Fortfarande är hon lite lugnare än vanligt men har fått behålla all mat idag, även om hon varit lite petig och lämnat mat kvar i skålen. Och bajseritet börjar bli som vanligt. Det är väldigt synd om henne tycker både vi och hon själv. Tråkigt för lilla skrutt, men ändå lite mysigt för oj vad gossugen hon har varit idag! 

Gosande delux idag 🐾❤️
     

lördag 4 oktober 2014

En lördag på öppna fält

Vi packade ryggsäcken full med kamptrasor, bollar och köttbullar och gav oss sen ut på de öppna ängarna och lummiga skogarna i Ursvik idag. En härlig promenad i förhållandevis varmt höstväder. 

Vi tränade på att ha Ellie lös, och då mest i lina. Försöker att blanda en del mellan vanligt koppel, lina och helt lös och bete mig samma runt henne för att det inte ska bli så stor skillnad för hennes del. Vi vill ju se till att det blir just träning på att vara lös inte träning på att gå i lina. Helst utnyttjar därför vi inte möjligheten att stoppa henne i linan utan har den bara som nödbroms. I första hand jobbar vi med att hon ska hålla ordning på oss. I andra hand och där det behövs använder vi komplement som kommandona "kom" och "nej". Men idag blev det faktiskt tvunget att använda nödbromsen. Vi var på ett av fälten och skulle gå över en liten bro. Ellie var några meter före. Som alltid spanade jag lite extra över fälten för att vara säker på att ingen överaskning fans i slutet av bron. Så hör jag plötsligt Niklas gapa åt mig att kalla in Ellie. Då har jag helt missat en man med sin labrador som är precis vid brofästet på andra sidan. Bara några meter ifrån Ellie. Hjärnan kan verkligen spela en ett spratt ibland - de befann sig ju precis där jag tittat bara sekunder tidigare! Mitt sinne var då inte kapabel till att börja roppa, dessutom var avståndet på tok för nära till det andra ekipaget, så linan kom väl till pass. Efter ett stop i snöret gick det bra att ropa på henne. 

Jag var väldigt glad för linan just då och det tror jag den andra hundägaren också var. Istället för ett mindre kaos där vi varit tvugna att jaga vår lilla valp runt hans hund (som vi ju inte har en aning om ifall den varit glad eller arg) under stressade former, så kunde vi lösa konfrontationen smidigt innan något alls han hända. Hundägare och labben behövde nu bara göra en kortare halvhalt trotts att jag helt missbedömt läget sekunderna innan. Medan vi fick tillbaka Ellie till vår sida så fortsatte ekipaget sin promenad och morsade glatt på oss innan de försvann in i skogen igen. Den där linan kommer vi helt klart ha ett tag till!

En liten stund när fröken fick vara helt utan både sele och lina. 



fredag 3 oktober 2014

Gl.. uu... ffs...?

Ellie är inte mycket för det här med att tugga sin mat. I alla fall inte när hon får sina stora måltider i sin skål. Hon verkar i och för sig inte må dåligt av det, men tänker att det ändå måste vara bra för matsmältningen om det kunde tuggas ibland. Det finns ju att köpa väldigt knöliga skålar som hjälper till med att äta långsamt. Men det funkar minst lika bra med en gammal äggkartong visade det sig.