tisdag 11 augusti 2015

Note to Self

Idag har vi kört ännu en blåbärsklass och lyckades med bedriften att vara tredje bästa ekipage, med bara fem fel (missade sista hindret). Duktig hund! Niklas var dessutom med och hejjade på vilket var superkul. För utom blåbärsklassen körde vi också en inofficiell klass1-bana, där gick det inte lika bra. Noll fokus från fröken hund plus en matte som inte gjorde det lättare för henne. Som tur var filmade Niklas det loppet så jag har haft möjlighet att kolla igenom det femtioelva gånger och utvärderat vad vi måste träna på. Det finns så klart en miljard saker att putsa på, men jag har valt ut tre bitar som vi ska fokusera på den närmaste tiden.

Var föööre
Om jag nu ska köra med sådan framför handling som jag har tänkt (så som Jenny Damm lär ut) så måste jag ju för bövelen se till att vara framför. Såg på filmen idag att jag "släpte" före Ellie på många ställen. Just i stunden, då när jag gjorde det, så trodde jag att det var för att hon var så snabb och kom upp brevid mig. Men på filmen ser jag att jag faktiskt bromsar in och praktiskt taget ber henne gå framför mig! Taskig tajming alltså. Dessutom låter jag henne komma på tok för nära mig för att kunna göra några blindbyten (hunden byter sida bakom förarens rygg). Om hon mot förmodan skulle försöka så skulle hon krocka med mig. Det intressanta är att när jag hamnar bakom henne och "tvingas" till bakombyte som lyckas så sköljer en varm nöjdhetskänla över mig. Förr, med Elivis, var ett sånt bakombyte allt vad agility gick ut på - så nog är kroppen drillad att bli nöjd. Men det är ju inte så Ellie ska göra. Vi kan bli som snabbast genom att jag är före, inte efter och definitivt inte att på något oigenomtänkt sätt försöka vara både och. Skärpning! Gör om och gör rätt. Konkret måste jag alltså lära mig att vara framför, hålla muslinjen till banans linje men med rätt avstånd framför Ellie. För att klara det måste jag lita mer på henne, filmen från ikväll visar att jag gärna vill se henne ta hindret ordentligt innan jag kör vidare och då blir det svårt att vara framför. 

Ta sista hindret!
Det där med att ta sista hindret har varit svårt tidigare också. Men då har jag tänkt att det kanske är för att det är så långt bort eller hittat någon annan irellavant förklaring. I helgen klarade hon knappt det sista hindret trots att det bara var två stycken på raken. Idag var det var fem hinder på raken och hon klarade alla galant utom det sista. Hade det varit sex hinder hade hon säkert tagit det femte. Det blev väldigt tydligt då. Som det ser ut på filmen så har hon på något sätt lärt sig att ta en lov runt det sista hindret. Vilket hon säkert har efter som jag på träning rätt ofta har råkat belöna (dvs. inte hunnit sno godiskålen/kunnat ta bort en redan kastad leksak) även när hon missat sista hindret. Här är det bara att se till att träna det, plocka fram Treat&Trainern som jag köpt för dyra pengar och träna avslut.

Mer glädje?
Det går långsamt och är stundtals väldigt ofokuserat från Ellies håll, vissa gånger kan hon vara som ett skållat troll, men rätt ofta på senaste tiden har hon lufsat på i lugn galopp. Inget problem i sig att det går sakta, men frågan är hur toppenkul hon tycker det är? Kanske är det bara värmen som har smugit sig på? Kanske ska jag ta mig en funderare över hur och när jag belönar? Även fundera på hur vi kan köra lite mer fartträning, inte för vi behöver farten just nu (som jag skrivit ovan är det ju en hel del annat som är viktigare just nu) men fart är kul! Kanske ska vi sätta upp tunnellopp och bara ösa som avslutning på träningarna här närmaste tiden. Här är jag inte helt säker på hur jag ska gå till väga, utan behöver en funderare. Tips mottages tacksamt!


Titta vad man får om man kommer på prispallen! En bollkastare med tillhörande boll! Bollkastaren var helt klart roligast enligt Ellie.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar