Morgonutsikt i hotellgymmet ut över Rotterdam.
Ett litet äventyr till Holland blev det den här veckan. Skulle gärna stanna längre och se mer. En sväng på stan han vi ändå med igår efter jobbet. Vi fick tag på en glad taxichaufför som guidade oss i sicksack på gatorna och som till och med slog av taxametern för att få köra oss ett extra varv. En bit mat hittade vi på en mysig asiatisk restaurang. Där försökte jag mig på att vara våghalsig och tog något jag inte brukar på menyn, lam med röd miso. Gott, ändå ingen ovanlig smak. Kvällen blev kort och vi for tillbaka till hotellet som låg utanför stan. Glimten jag han få av staden ger en känsla av en mycket speciell stad. En gång världens största hamnstad, idag näst största efter Shanghai. Gamla, vackra tegelhus blandat med nya jättebyggnder som ersatt det som förstördes i bombningarna under andra världskriget. En storstad men ändå en stad som vill mer och människor som inte vill att man inte pratar om deras stad i samma andetag som storebror Amsterdam. Jag känner mig ändå charmad av denna lilla storstad med gigantiska profil av höga byggnader, lyftkranar och broar. Här är också platsen där jag en gång kände mig som minst som människa, men utan att jag kände mig illa till mods för det. En gång för många år sedan susade jag nämligen fram på en grön motorcyklel på motorvägen vid hamnarna och deras monsterkranar och fartyg så stora att de såg ut som fastland. Det enda som hade samma lilla storlek som jag var en likadan tjej på en nästan likadan, men blå, motorcykel vid sidan om mig. Allt annat var som från en annan värld. Inte förr, och inte senare, har jag upplevt en sån hisnande känsla av att vara en så liten i ett land byggt för jättar. Men den här veckan kröp lite av känslan tillbaka till mig, underbar och svindlande påminde den mig om minnen från förr.
