Lilla gos sover borta i natt

Efter att lilla hund varit ovanligt trött hela dagen, till och med för att ha en ond tass, konsulterades mamma sjuksköterska som rådde oss att kolla med veterinären. Det är inte ofta hon säger annat än att man ska "dricka mycket vatten och vänta ett par dagar", så vi tog rådet på orden och ringde Blå Stjärnan här i Göteborg. De vill titta närmare på henne och tackvare en avbokning fick vi tid bara fyrtio minuter senare. 

Väl på plats visade det sig inte alls vara en självspricka utan en ledinflammation i tån, inte alls otroligt att hon dragits med den en tid och troligen därför hon slickat så dant på tassen. Stackars lilla skrutt, inte har vi förstått något alls förens hon hoppade på tre ben! Istället har vi gissat på svamp mellan  tårna eller kanske mest trott på att hon skaffat sig en ovana - något som inte är allt för ovanligt hos högenergiska vallhundar. Så dumt! Hur som helst, så ville de ha kvar henne över natten. För att inte inflammationen skulle bli värre och göra bestående skador på leden behövdes en mindre, akut operation av tån där man går in och spolar ur leden. Så vi fick så snällt säga hej då till den då halvt slumrande lilla tjejen och åka hem utan henne, mycket märklig och vemodig känsla. Men samtidigt var det väldigt skönt att vi kommit in till veterinären och att hon nu skulle bli bättre.

Till vår stora lättnad pratade vi med veterinären nu ikväll som sa att första spolningen har gått jättebra. Det kan vara svårt att få till spolningar av så små leder som i en tå, men det hade som sagt gått fint. En eller ett par spolingar till imorgon och sen får vi förhoppningsvis hem vårt älskade toll lagom till att fira in det nya året med oss. ❤️

Lilla hund hos börjar känna sig trött från den lugnande sprutan.

 

Promenad och utslagen

Igår var vi ute på en härlig promenad i vintervärlden. Lilla hund, Jennifer och jag tog oss längs en idyllisk, snöbeklädd grusväg genom delar av Lindome. Då var lilla skrutt glad och pigg som en nötskrika. Idag har vi en helt annan hund här hemma. Hon har haft oturen att slicka hål på huden mellan trampdynorna och även skaffat sig lite svamp där, troligen är det även en del salt från vinterprepareade vägar som letat sig in till såret och hon har väldigt ont. Det finns inget som kan se så lidande ut som en ledsen hund. På tre ben staplar hon fram och flyttar sig bara när hon absolut måste, så vi bär runt på henne för att hon ska få vara med lite. Helt däckad är hon och har som längs varit fem meter utanför ytterdörren för att föra sina behov. Maria och Sven får vara hundvakt nu i eftermiddag när vi åker iväg för att handla sår salva. 

Lidande liten skrutt.

En gladare hund från gårdagen.

Idyll på bild.

Jul igen - i Gbg

I år firades jul nummer två nere på bästkusten tillsammans med ovanligt stora delar av Niklas familj. På plats var Niklas mamma, Sven, bror, Jennifer, Svens dotter Katarina med tillhörande man och två barn, och så Jennifers mamma och pappa. En livlig jul så som den också brukar vara hemma på Strandvägen. Jag tog massor med fina kort men verkar ha glömt överföringssladden (!) på Strandvägen, så inga av dem kommer upp här på bloggen tyvärr. Idag har vi haft en härligt slö mellandag där det enda kreativa vi har gjort är att ha promenixat med Johanna, John och deras lilla, fina fyra veckorsgamla tjej Juli. Nu har vi fastnat med ändan i Ulriks och Jennifers soffa. 

    

Kisspaus i en kohage nära familjen Ulifer. 

Julen var här!

Julen var här med all sin härlighet, gemenskap och goda mat. Nu, dagen efter dopparedagen, sitter vi här i soffan som små välgödda marsipangrisar och myser med våra julklappar. Jag fick många fina julklappar och en har jag lekt med hela dagen idag. Som en kombinerad jul- och trettioårspresent fick jag en kamera av min fina Niklas! Helt fantastiskt att han kunde gissa att jag ville ha en sån, har gått och tänkt på det länge men inte sagt det högt eller önskat mig en. Men tydligen tyckte han att den skulle passa i mitt liv och sånt som jag gillar att göra - han kunde inte ha mera rätt. <3 Himla kul att använda den och få riktigt bra bilder. Nedan ser ni bilder från juldagen. Första bilden är tagen med min mobilkamera, vist är det galet stor skillnad på den och bilderna nedan...?

Nyhet!

Glad jultjej.

Gnister i mörker fastnar bra på bild.

Ellie kan sitta vackert ute. 

Hundporträtt.

Full fart!

Fotträning.

En svensk tiger.

Mina fina killar.

Aussie på span.

Det blev lite kallt för den gamla Elvisen, så han fick lifta innanför jackan sista biten.

God Jul!

Julefriden har sänkt sig över dagen före dopparedagen. ❤️

En röd och en blå

På förmiddagen igår var vi ute på Katrineholms brukshundsklubb för att träna tillsammans med Therese och Lycka. Vi började turen med att låta tjejerna springa lösa tillsammans, det var himla roligt att se att de gick bra ihop. Även om Ellie kanske var den som var lite mer på, men inte så konstigt med tanke på tonårsfasen hon börjar komma in i. Men det gick ingen nöd på Lycka som enkelt sprang ifrån den lilla blå när hon blev för påflugen.

Det var intressant att se att de är så olika trotts att de tillhör samma ras. Visserligen är väll Ellie vad man skulle kunna kalla en utställnings-aussie med ett mer rastypiskt och bastant utseende, medans Lycka är smärt och smidig. Båda har en stor arbetsmotor, men jag upplevde att att den tar sig olika uttryck. Vi fick chansen att se det från ett nytt perspektiv igår när vi körde uppletande i skogen. Uppletande är alltså när man gömmer saker i skogen som hunden ska hitta och hämta in till sin förare, området de söker på är avvallat (som innebär att man gått kors och tvärs och sprider lukt i området) vilket innebär dels att hunden vet vilket område den ska hålla sig inom. Men även att hunden inte kan spåra på samma sätt som tex när man lägger ett vanligt spår, utan måste gå högt med nosen och känna lukten av saken i vinden. Hur som helst, det var roligt att se hur olika de jobbade. Ellie har en lugn, samlad - nästan lite trög - framtoning, men väldigt målinriktad och relativt systematisk. Lycka var snabbare, mer intensiv och mindre noggrann. Det går väl kanske inte helt att jämföra dem när de kommit olika långt i sin träning och är i så olika åldrar, men att de har tydliga personligheter och egenskaper är tydligt redan nu.

Vi avslutade en sväng på lydnadsplanen där vi lekte tillsammans jag och Ellie, för att hon ska få en bra och positiv inställning till planen och vilja välja mig istället för andra hundar. När vi går upp på planen är det bara hon och jag. Helt hemma är vi inte där ännu, igår tror jag att hon gärna pipit iväg bort till Lycka om hon hade fått chansen. Tränade även några vändor fotgående och provade på ställande under gång. En himla skojig förmiddag för både två- och fyrbeningar.

Två stycken Merle - en Blå och en Röd.

Husse och hundarna

Vissa människor är mer mysiga än andra. Själv kan jag då och då lyckas knöla ner en halvsömning hund brevid mig i soffan med hjälp av mutor och lite våld, men det kräver ett fokuserat engagemang från min sida. Andra har det mer naturligt. Niklas till exempel, har en helt annan inverkan på små lurviga familjemedlemmar. Han är vad man skulle kunna kalla något utav en mys- och gosmagnet.

Koka Kola

Nu är det sannerligen jul igen. Julstämningen har infunnit sig, alla klapparna är handlade, hundarna är julbadade och imorgon har vi ännu mera tid att baka och fixa. Nu fattas bara pojkvännen - och han kommer ju snart han också! ❤️

Adventspromenad

Innan dagens julklappsshoppning i Norrköping tog vi en runda i skogen för att rasta våra små pälsbeklädda familjemedlemmar.

Tidig julklapp

Idag har vi fått hjälp med att sätta upp ett nytt badrummsslåp i stora badrummet. Tyvärr har jag ingen "före bild" att bjuda på, men kompenserar med två "efter bilder" istället. Passar även på att tacka pappan för den fin-fina byggkonsultingen och mamman för den välkomna lunchen och markservicen.

Tada...!

Wopp-wopp!

Mys i bur

Jag är lite klaustrofobisk av mig, inte för egen del egentligen - men för mina hundars del. Förr led jag med Elvis varje gång han var tvungen att vara i en bur. Han gnällde ju en massa och ville alltid ut. Senare fick jag reda på att han inte alls var sån om jag inte var med. Det var alltså jag som hade ångesten inte han. Med Ellie ville jag tro att jag kommit över den gemensamma klaustrofobin. Men så insåg jag att jag fortfarande lever kvar i burskäcken så pass mycket att jag envisas med att köpa löjligt stora burar till henne. Bilburen rymmer lätt en riesenschnauzer, det är sant för det var just en sån som hade buren före henne. Den nya reseburen som kom med posten igår är, faktiskt, ännu större. Kanske är jag knasig på riktigt? Kanske har jag lyckats? För Ellie vet då rakt inte vad klaustrofobi är utan älskar att vara i sin nya bur. 

Liten Aussie i gigantisk bur.

Rak hoppkombination

En liten Aussie kräver sin träning även om mattes och husses influensa gjort en storstilad come-back och nockat oss ännu en gång. Idag åkte vi iväg till brukshundsklubben för att få lite utomhusträning som variation till senaste dagarnas inomhusaktiviteter. Och så klart han vi med några minuter på agilityplanen också.

Idag snickrade vi vidare på grunden med en vanlig enkel, rak hoppkombination. Min filosofi är att få henne själv att jobba framåt med hindren och den här busenkla övningen tycker jag är en alldeles utmärkt start för det. Vi jobbar "baklänges" för att hon ska ha draghjälp av att veta var målet är. På så vis blir det svåra, dvs. det nya hindret, alltid först och ju längre in i kombinationen hon kommer ju mer vet hon var hon ska och får en säkerhet i steget. Just idag valde jag att göra det som en skicka-övning där hon springer bort ifrån mig. Jag tänker på att hon får starta och sluta i från olika positioner i förhållande till mig för att hon inte ska fastna i något speciellt favoritläge. Första två skickningarna är hon till höger om mig, i den sista (som inte syns riktigt på filmen) till vänster. Jag tar även imot henne på olika sidor om hindren när hon kommer tillbaka för belöning. Farten bryr jag mig inte om speciellt mycket just nu, det tar vi separat senare. En sak i taget!

Mera film! Mera Apport!

Här har vi den långa varianten av filmen. Alla missarna beror egentligen på mig som pratar för mycket strunt och stör Ellie med rösten. På slutet är jag tyst fram tills jag säger "släpp", då fungerar det ju galant. Väldigt intressant att se och nu tänker jag att vi behöver träna mer på störning med rösten, dvs. att jag säger andra saker men att hon bara ska släppa när jag säger just "släpp". Det som är kvar på det här momentet är att få till det när hon sitter vid sidan om mig, att hon ska klara att hålla riktigt läge och så måste vi lägga på det här med riktig störning utomhus så klart. Sen är vi klara med det här momentet inför Lydnadsklass 1. Är en bit kvar, men det känns som vi ser ljuset i tunneln.


Filmen är klippt med hjälp av iMovie på min telefon, sjukt smidigt.

Apport med liten Aussie

Här är en höjdpunkt från dagens apportträning med lilla skrutt.


Filmen är redigerad med Youtubes egna applikation.

Nymålat!

Nu har vi äntligen målat om i vårat "gym". Nu är det vitt och fint, borta är den bäbisblå färgen och den snirkiga borden som löpte läng takkanten. Det blir inget regelrätt gym så klart, men en skivstång och en mjuk matta på golvet kommer det att bli. Och så en härlig schäslong, från första halvan av förra seklet, i en upppiggande färg.  

So far, so good!

Mål 2015

Snart är det ett nytt år med nya möjligheter! Egentligen tycker jag att varje dag är en möjlighet att dra igång något och att man inte ska vänta på milstolpar för att ta tag i saker. Ändå är jag barnsligt förtjust i nystarter. Om det så är en ny måndag, ännu en hösttermin som drar igång eller något annat nytt som dyker upp i mitt liv så bubblar det lite i mig. Alla klyschor till trotts, så är Nyår nystarternas absoluta nummer ett. Det är härligt! Inspirerad av Erikas och hennes blogg så tänker jag låta mig bäras iväg av bubblet i magen och pränta ner målen och planeringen jag har för Ellie under 2015.

Första halvåret:
* Ställa ut Ellie minst tre gånger. Det för att få reda på hur hon ser ut enligt rasstandarden. Med reservation för om hon till exempel blir på tok för stor, hon är just nu 2 cm från att vara "för stor". Ingen vits att ställa om vi vet från början att hon är utanför standarden.
* Börja valla! Sjukt roligt och kan börja göras mer seriöst när hon närmar sig året.
* Starta Lydnadsklass 1. Roligt att ha ett mål, men det är långt ifrån hela världen om det drar ut på tiden och vi tävlar först i sommar eller till och med höst.
* Börja träna Runing Contacts (RC) på agilityplanen. Ett mål som verkar klurigt och som jag tror vi ska närma oss lite annorlunda än vad som är vanligt.
* Se till att Ellie kan alla hinder på agilityplanen, med undantag balanshindren.

* Få ordning på koppelträningen med halsband. Listans enda tråkiga punkt, men kanske också den viktigaste?

Andra halvåret:
* Hitta blåbärsklass/tunnelklasser i agility att starta
* Starta agility i hoppklass. Agilityklass får vi se om det kan bli, men där kan vi behöva lite extra tid.
* Beroende på utfallet av vårens utställningar så ska vi antingen ställa mera och sikta på championat så småningom eller helt enkelt bara lägga ner utställningstankarna.
* Göra mentaltest. Går även i linje med vad våran uppfödare tänkt sig och vi hoppas alla valparna i kullen kan testas tillsammans.

Så, det var milstolparna i stort. Nu är det bara att räkna ner till det nya året. ;)

Ellie blickar framåt.

Skogsmulle

Idag har vi som är friska o familjen, för tillfället Ellie och jag, varit en sväng i skog, mark och på lydnadsplanen. Vi måste träna på det här med hundmöten har vi kommit på. Lilla damen har börjat ta alldeles för stort ansvar för flockens kommunikation ut mot övriga världen, helt i onödan enligt oss andra. Hemma i Järvastaden är det lite för glest mellan mötena, så för att kunna träna ordentligt tog vi oss till brukshundsklubben. 

I skogen runt omkring klubben fanns mycket riktigt gott om hundar som vi mötte. Verkade som det var fler som var ute och tränade hundmöten, för vips vad det var så dök det upp en lösspringande shäfer som mycket glatt kastade sig fram till oss. Ägaren kom efter och gormade men då var det ju redan för sent på sätt och vis. Vi fick ändå bra träning av det mötet då jag lyckades fiska upp en kamptrasa ur fickan som Ellie älskar, så hon följde glatt med trotts art den skojjiga shäfern var kvar. 

Nästa möte var en labrador och även en ägare, som båda låg platta ner där i skogen. Märkligt tyckte jag först, men såg sen att det var en kamera med i bilden vilket gjorde det lite mindre lustigt. Ellie var dock fortfarande fundersam, men ändå inte så jätteintresserad - saker som håller sig stilla är mindre spännande helt klart.

Väl framme på lydnadsplanen rörde det sig å andra sidan desto mer. Ellie hade väldigt svårt att fokusera på det vi skulle göra tillsammans när en annan hund körde agility på planen bredvid, en annan tränade inkallning och en tredje tränade fortgående. Kaos och pipande var det i henne ett tag men efter ett tag på plan så kunde vi både träna fot och hoppa över ett par agilityhinder. Ha henne lös bland de andra vågade jag inte riktigt idag, men tror inte att det är allt för långt borta ändå.

Hund i skog.

Andra Advent

Niklasdagen!

Mys med fika på Niklas egna dag ❤️

Tillbaka till verkligheten

De senaste veckorna har inneburit mycket vila för vår aussielurv här hemma. Något hon helt klart inte uppskattar så där värst mycket. En, kanske ett par dagar, sen blir det fasligt långtråkigt att vara stilla. Något som ni som läser bloggen säkert har förstått genom Ellies sagor. 

Med start från igår har vi äntligen börjat trappa upp aktiviteterna igen. Igår blev det agility i mörker på brukshundklubben - hon börjar förstå både det här med hopp och däck så smått! Idag tog vi en promenad bort till en inhängnad, upplyst fotbollsplan på andra sidan järnvägen för en stunds lydnadsträning. Det blev inte så länge för det kom ganska snart några barn som ville spela fotboll. Men himla bra gick de korta minuterna som vi höll på. Hon har kommit långt med ingångarna till fotet och gör det riktgt snyggt nu om jag bara visar lite med handen. Lika så gående fot. Det vi väntar på är uthålligheten, som ju mognar med åldern, så fröken kan hålla fokus lite längre. Men ingen panik med det, det kommer med tiden. Nu har vi en helt annan hund än för bara några dagar sen. En harmonisk en, som är ointresserad av att äta på väggar (bara en sån sak), en som går hyfsat fint i koppel och som nöjer sig med att gnaga på ett ben eller sova inom hus. En som inte med uppgiven blick ligger och stirrar på oss när vi ligger i soffan. 

Det slog mig idag vilken tur vi har som faktiskt vet vad vi har köpt. Vi vet att det är en buldoser på jettbränsle som vi har i lägenheten. Det går faktiskt utmärkt att ha även en sån i stan, om man vet om det. Men om vi inte viste? Om vi hade köpt en hund vi tyckte var söt? En hund av en ras som råkade vara poppis? Som såg ut som världens kramigaste gossedjur och som vi behandlade därefter? Tänk om hon varje dag fick lika mycket aktivering som nu när vi har varit sjuka? Oj, vad vi hade varit uppgivna vid det här laget nu i så fall. 

Passivitetsträning och platsliggning utanför den lokala pizzerian tidigare ikväll.

Den otäcka duschen! Eller..?

Vi har en finurlig liten tjej här hemma. Hon  har många spännande idéer för sig. Till exempel det här med duschen. När jag duschar kryper hon mer änn gärna under duschdraperiet och står o hänger med halva huvudet under det skvättande vattnet. Hon dricker vatten om vartannat och duschar faktiskt helt frivilligt stora delar av sig själv. Samma sak när någon badar i badkaret. Då står hon och hänger och vill vara med. Bada och schamponera henne går också ganska skapligt det med faktiskt. Utomhus går det dessutom utmärkt att så gott simma i varje större vattenpöl eller djup sumpmark. En snabbdusch för att skölja av tassarna efter en geggig promenad då? Absolut inte. Då håller lilla damen på att smälla av. Det åmas, försöker smitas undan och helt plötsligt låssas hon som om hon aldrig blivit tam alls. På vägen in i duschen alltså. Väl inne i duschen står hon stött, stilla och hänger med huvudet. Och brottom ut är det så klart, ut på handduken där hon låter sig snällt torkas och väntar. Så snart tassarna är torra tvärvänder fröken skrutt och springer in i - den mest självklara platsen i hela huset - ja, just det, in i duschen igen. Det som nyss var en hemsk, hemsk plats är nu bästa platsen någonsin där man kan roa sig kungligt med att slicka av vatten från golvet. 

Värdens mest ambivalenta dusch...? 

Ont som har gott med sig

Nu har jag avslutat en hel vecka med halsont, gegga i ögonen, snor i näsan och ont i öronen. Förhoppningsvis kan jag vara tillbaka på jobbet på onsdag och kan då checka av, om inte decenniets, så i alla fall senaste årens absolut mest sjuka, sammanhängande period. Ja, stackars mig. Det är en eländig aktivitet det här med o vara sjuk och stilla. Men det har inte bara varit dåligt, det finns det flera exempel på. Tack vare allt mitt säng- och soffliggande så har mina krånglande fötter äntligen fått den vila de behövt. Vilan tillsammans med allt stretchade, masserande och rehabande jag gjort under hösten, verkar ha tippat över dem på rätt sida och är nu så problemfria att jag slipper hasa omkring i mjuka tofflor inomhus. Win! Med ett par dagar till i horisontalläge är de kanske helt botade. Mina sjukdomsdagar har även varit bra för våran hundrelation här hemma. Husse som i vanliga fall ofta har myshatten på sig har allt mer ofta den här veckan fått byta till lekfarbrorhatten. Jag själv som nästan bara är en aktivitetstant har fått gosa, mysa och koppla av betydligt mer med våra pälskling. Roligt och nyttigt för oss alla att få fler dimensioner i vardagen.  

Mina finaste sällskap bredvid sjuksängen. 

En helt annan historia

En annan, inte lika rolig, historia har Ellie delat med oss under veckan. Den här är kortare och går mer ut på att Ellie föreställer sig att hon inte längre är en hund utan är ett annat djur.

Flickan med Svavelstickorna

När matte har varit sjuk och tråkig i nästan en veckas tid har Ellie tagit dagen i egna händer och börjat berätta sagor. Eftersom hon pratar så dåligt så spelar hon ut dem med teater istället. Här är Ellies tolkning av "Flickan med Svavelstickorna", jag har hjälpt henne lite med formuleringen och stavningen.

Det var en gång en liten flicka, som gärna späntade en och annan sticka.

Hon var mycket bra, på att dem i sär dra.

Utan massa spill och slafs, hon gorde många i ett nafs.

Så här många kunde hon göra, utan att flytta eller på sig röra.

När hon var nöjd, och inte blivit från platsen röjd...

...hon dem vackert lämnade, där de var ämnade. På både golv och matta, så att matte och husse skulle fatta. Att bra på mycket är en Aussie, speciellt på uppfinningar & att vara tossi. 

Tour in Amsterdam

Igår var vi ute på stan för sightseeing. Vi besökte båda I'amsterdam skyltarna. Cyklade genom stora delar av stan bland de mysiga delarna med kanalerna och området som heter Joordaan. Självklart blev det en tur till marknaden igen också. Så åkte vi en paddanbåt och fick en del historik och information om staden. Viste du föresten att Amsterdams central station har plats för ca 30 000 cyklar - men det är ändå alltid överfullt? Eller att det finns ett museum för handväskor (Museum of bags and purses) i Amsterdam? 

Stora I'amsterdam skylten.

Lilla I'amsterdam skylten.

På cykeltur.

Provsmak av specialiteten Olie Boll, denna med choklad.

Specialbyggd cykelparkering som rymmer 5 000 av de totalt 30 000 cyklarna utanför central stationen.

Provsmak av chokladkonsten i stan, chokladbit med mandlar och honug. Himmelsk!

Mera cykling!