Mys i bur

Jag är lite klaustrofobisk av mig, inte för egen del egentligen - men för mina hundars del. Förr led jag med Elvis varje gång han var tvungen att vara i en bur. Han gnällde ju en massa och ville alltid ut. Senare fick jag reda på att han inte alls var sån om jag inte var med. Det var alltså jag som hade ångesten inte han. Med Ellie ville jag tro att jag kommit över den gemensamma klaustrofobin. Men så insåg jag att jag fortfarande lever kvar i burskäcken så pass mycket att jag envisas med att köpa löjligt stora burar till henne. Bilburen rymmer lätt en riesenschnauzer, det är sant för det var just en sån som hade buren före henne. Den nya reseburen som kom med posten igår är, faktiskt, ännu större. Kanske är jag knasig på riktigt? Kanske har jag lyckats? För Ellie vet då rakt inte vad klaustrofobi är utan älskar att vara i sin nya bur. 

Liten Aussie i gigantisk bur.