Det var en gång en liten flicka, som gärna späntade en och annan sticka.
Hon var mycket bra, på att dem i sär dra.
Utan massa spill och slafs, hon gorde många i ett nafs.
När hon var nöjd, och inte blivit från platsen röjd...
...hon dem vackert lämnade, där de var ämnade. På både golv och matta, så att matte och husse skulle fatta. Att bra på mycket är en Aussie, speciellt på uppfinningar & att vara tossi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar