Niklas gästbloggar

Emma har bett mig att göra ett litet inlägg i bloggen för att dela mina tankar kring resan i allmänhet och om Akron i synnerhet. Hittils har resan varit helt kanon och från att ha varit turister i en världens mest pulserande storstäder i Chicago har vi den senaste veckan trappat ned i Akron, Ohio. Den staden jag en gång i tiden kallade för hem.  13 år sedan för att vara exakt!

Jag har inte varit här sedan dess och en hel del har förändrats, medan tiden stått stilla på andra ställen.

Akron är (eller var) en ren industristad och redan på "min tid" var det inte många industrijobb kvar. Idag är det förstås ännu färre kvar och det märks att vissa områden drabbats extra hårt. Förfallna kvarter, hus med trasiga fönster och allmänt övergivna bostadsområden vittnar om att jobben försvunnit. Å andra sidan är kvarteret där jag bodde exakt likadant, sånär som på lite nya fasader och ommålade väggar på vissa av husen. Hela veckan har väl varit lite i nostalgins tecken men det är därför riktigt roligt att både jag och framförallt Emma kommer  bra överens med Chris (min värdmamma) och hennes familj. Tretton år är en lång tid men på kvällarna när Chris kommit hem från jobbet och vi sitter i köket eller vardagsrummet känns det som om tiden stått stilla, och att vi är del av familjen. Precis som det var förr.

Träffade även min fotbollscoach Keith Norris över några öl och pratade om våra storslagna matcher från förr :) 

Vi har verkligen trivts här och det kommer bli oerhört tråkigt att åka härifrån. Men det kommer inte dröja ytterligare13 år innan vi kommer hit igen!

Over n out!