Oftast är hon alldeles, alldeles underbar. Och ibland är hon ett litet monster. Med sylvassa draktänder. Och en stor portion vilja, uppbackat med förvånansvärt välutvecklade ljudeffekter. Vår hund gnäller och skäller inte, hon mer galer som en tupp. Eller en väldigt arg katt. Det är lite oklart exakt vad hon känner när hon låter så, men det måste vara en stark känsla. Mycket frustration mest troligt. Ibland är det halsbandet som får sig en utskällning, ibland någon leksak och ibland till och med matte eller husse.
Kanske finns det en gnutta drakblod i stamtavlan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar