tisdag 30 september 2014

Annars då?

För utom allt hunderi på senaste tiden så är livet fint just nu. Dessutom är det ju höst, vilket är den absolut bästa årstiden. Roligaste modet på hela året, väder som får en att känna sig levande och mörker som kryper över en och gör det tillåtet att hålla sig inne, dessutom är det på hösten som vardagen blir på riktigt. Och jag gillar den där vardagen. Inte bara vardag har det dock varit den senaste tiden, lite annat har hänt.

I onsdags delade jag och min bästa syster några fantastiskt roliga timmar tillsammans på en indisk restaurang i Sollentuna. Det finns ingen som förstår en som en syster! Man kan mena något, säga en helt annan sak och ändå förstår man varandra precis. Det är inte lite tur man har som fått en sådan syster att få växa upp och leva bredvid. ❤️ Mer systerträffar till systrarna Sandfjord! 

I lördags var delar av mina gamla jobbarkompisar på besök. Vi började med att dela på 1000 burpiees, då var vi bara fyra. Sen, lagom till ölen, så kom det några fler. En trevlig kväll med massa snack, pizza och quiz.

Burpeesarna var en händelse i sig. Burpee är alltså en övning där man först slänger sig platt ner på mage och sen reser sig och gör ett upphopp. Lika simpel som jobbig, testa gärna göra fem stycken så förstår du vad jag menar. Upplevelsen att dela på 1000 st var intressant på många sätt. Kanske inte bara därför att de var galet många och att det krävde 45 minuter av hoppande, utan därför att känslan av att det faktiskt inte alls var omöjligt att göra så många blev starkare för varje hopp. Att vi var flera hjälpte till ordentligt. Niklas överraskade mig på bästa sätt och stälde upp som fjärde medlemen i burpeegänget. Riktigt starkt att haka på trotts avsaknad av förberedande träning som vi andra hade. Grym inställning! Trotts att armarna skakade och mjölksyran bet ganska snart, så fortsatte vi hoppa upp och ner. När man gjort 10 burpees fick man lägga en makaron i en skål. Efter några minuter är man nämligen inte kapabel att hålla räkning längre än till 10. Knappt det faktiskt. Exakt hundra makaroner flyttade vi den lördagen, med andra ord plusminus 250 burpees vardera.

Något som faktiskt slog upplevelsen av burpeehoppandet var dagen efter. Jag hade inte träningsvärk. Inte den vanliga sorten i alla fall. Mer en molande svullnad har det känts som. Intressant det med. Om jag inte hade sett mina egna armar och bara gått på känslan, så hade jag hävdat att de svulnat upp till dubbla storleken. Men de har de inte, ser fortfarande ut somde brukar... Märkligt. Det har också visat sig att delad smärta kan vara himla skojig - både jag och Niklas har skrattat högt både med och åt varandra när den andra ska försöka resa sig från en stol, ändra position i soffan eller lyfta händerna över axelhöjd. 

Som sagt - hösten är en tid när man känner att man lever.



3 kommentarer:

  1. puss puss underbara syster! Mer mys till oss!!!

    SvaraRadera
  2. Som föräldrar är vi glada åt att du har kul med syster yster o trivs med ditt liv. Pappan är djupt imponerad av

    SvaraRadera
  3. Härligt med systrar <3 Hösten kan vara riktigt härlig, speciellt de soliga friska dagarna.
    Kram och ha det bäst

    SvaraRadera