Så gick vi förbi den böjda tunneln. Där ville hon faktiskt in själv men jag höll i henne tillbaka. Jag trodde det kanske skulle bli knas för att den var böjd i nästan nitio grader och hon bara gått i korta raka förut. Men Niklas tyckte jag kunde låta henne gå in om hon ville, så då fick hon väll det. Hon fastnade de första gångerna i den pga en tydligen väldigt intressant doft där inne, men kom ut i rätt ände och ville gärna tillbaka in igen. Efter ett par gånger fick jag henne att inte vända och gå in samma väg som hon kom ut. Är kanske inte vidare klurigt med böjda tunnlar om man inte lärt sig farten ännu. Så sitter det nog inte i vägen om man är en smula stursk också, och det är hon ju helt klart. Sällan som hon är rädd för saker alls faktiskt. Djur och männsikor är en annan sak, där kan hon vara resserverad, men döda ting är ingen match inte ens om de låter eller är i kostiga material. Om det inte är damsugaren förstås. Fast den klassar hon nog själv som levande, både rör sig, låter ibland och äter upp saker på golvet. Hur som helst, nu var det inte städning vi pratar om utan agility. Så... Vi kommer prova tunnlarna någon mer gång men sen är det väll egentligen dags att börja lära henne vad de heter. Känns okomplicerat så här långt. Bra det i och för sig, är väll de lättaste hindren på banan.
Är lite farcinerad av henne ibland, som idag till exempel. Tycker inte jag lär henne något alls egentligen men ändå lär hon sig. Som om hon förstår av sig själv mer eller mindre. Så får hon massor med godis och glada tillrop när hon gör rätt så klart. Det är inte alltid så kanske, men ganska ofta ändå. Börjar starkt misstänka att när hon inte förstår beror det mest på att hon får en dålig förklaring.
Hon verkar vara orädd o på sådär som vallhundar skall vara? Kul kompis iaf även om hon är en hund
SvaraRaderaJa, det är nog så det är, bara att jag är ovan vid den mentaliteten.:)
Radera