Familjedag!

Som omväxling från gårdagens späckade schema, med både båtturer och kvällsbesök hos Lisa och Anders och deras pigga tvååring Gustav, var det väldigt skönt att slappa tillsammans med Niklas bror Ulrik och Jennifer. Det är så mysigt med familj. Jag är nog en riktig mystoffel innerst inne. Några som fick lära sig att kunna umgås i familjen var deras katt Ozzy och hundarna. (Tycker fortfarande att det är väldigt skojigt att katten heter Ozzy och Ellie är en Aussie - samma fast olika.) Efter en hel del mutande med godisbitar gick det till sist galant att umgås i samma rum. 

Lite senare tog Jennifer och jag hundarna på en långpromenad, i valpmått mätt, och gick till slutet av kvarteret för att leta svamp. Fantastiskt att bo så nära skogen att man kommer dit till fots på bara några minuter. Ett par små, torra svampar fick Jennifer tag på och dessa donerades till Ellies lära-sig-söka-svamp-tränings-fond. Förhoppningsvis ger det utdelning i form av en exemplarisk svampsökhund som kan generera hinkvis med svamp. Är det tänkt i alla fall. Framåt kvällen åkte vi hem till Mamma Maria och Sven för mera familjemys. Grillat och bärkaka med röda vinbär stod bland annat på menyn för kvällen. Även en del resning av diverse gamla saker, foton, porslin med mera hans med. Maria och Sven går ju i tankarna att byta villan mot en lägenhet och då går de inte för sig att spara på allt.

Så här kul kan man ha när man blir biten i handen av små valptänder. 

Ozzy vågar sig fram för att undersöka en sovande Ellie.

Mys med farbror Ulrik. 

 

Båthundar

Elvis friar semester med oss delvis därför att han ogärna åker båt. Ironiskt nog är det precis vad vi har gjort idag. Fast, ja det klart, helt sant är det inte att han ogärna åker båt. Han gillar det i korta stunder och dagens tur var precis lagom.

Vi träffade Niklas gamla klasskompis Ola och han tjej Johanna och fick följa med på en tur först till Marstrand och sen vidare till en liten avskild ö för att bada och grilla. Supermysigt på alla sätt! Vi fick även en titt på Olas vattenarkitektur på baksidan av deras hus. Han jobbar nämligen som vatten-designer vilket innebär att han gör vackra landskap för trädgårdar och parker med hjälp av vatten, bäckar, små dammar med mera. Grymt häftigt jobb! Väldigt fint var det lilla som vi fick se. 

Ola och Johanna hade även en fyrbent, en rumänier som kommit till Sverige för bara en månad sen. Paulie hette han. Det finurliga med Paulie var att han nästan var en hon, i alla fall enligt Elvis. Han var nämligen kastrerad och luktade därför inte hanne. Elvis drog lyckligt slutsatsen att om det inte är en han - måste det ju vara en hon! Och han uppvaktade Paulie där efter, minst sagt. Så mycket att han behövde en ganska skarp avhyvling innan han lugnade ner sig och lät "hen" vara i fred. 

Båtturen för Ellies del gick bra, lite tråkigt stundtals och då förde hon oliv ett par minuter. Men hon tyckte det inte var läskigt på något sätt vilket ju var det viktiga. Hon sov till och med ett par omgångar på båtdäcket. Tuff liten tjej är det vi har för det guppade rätt bra i den lilla motorbåten i de stora vågorna. Antagligen bidrog de två båtvana hundarna som också var med en del till en avslappnad attityd. Måste även skryta med att jag, som på äldre dagar blivit lite av en badkruka, faktiskt badade i havet idag och var i flera minuter. Snorklade till och med en stund i blåstången.

Elvis möter sin första manliga kärlek.

Ellie leker med vattnet i naturfontänen.

Ellie var stundtals var Lilla Miss Nöjd.

Elvis kunde sina grejer och var med och styrde båten. 

För det mesta gick det så här bra att åka båt.

Bad från båt!

Paulie leker den berömda barnleken "var är näsan?" med valpen.

Favoritkortet nummer ett - på mina finaste killar ❤️

Roat oss på Ritz

På Ritz i Gbg finns det bra plats för hundar på uteserveringen, och tur var väll det när vi skulle träffa Johanna och John för en bit mat och socialisera oss. Väldigt trevligt hade vi som alltid, inte så konstigt kanske när man är "de roliga" som Johanna brukade säga när vi då och då hade fest för mer eller mindre bara oss själva under studenttiden. Strunta i de andra, de är ju vi som är de roliga. Jag är benägen att hålla med. Nu blir det inte så väldigt mycket festande, och för tillfället inget alls då Johanna bär på deras första barn. I december smäller det och två blir tre. Kanske fyra med lite tur, Johanna pratade även lite löst om att en liten hund skulle ju vara skojigt. Håller tummarna för att det blir en sån liten fyrbening också. 

Från Floda...?

Den som gräver en grop...

Den som gräver en grop till sig själv får både härligt goda daggmaskar i magen och dessutom en sval plats att sova - det tycks i alla fall Ellie tänka efter att ha grävt upp "farmor" Marias gräsmatta.

Lilla Fröken Jordfräs vilar ut i sin alldeles egna grop. 

Räddaren i nöden

Nu är vi på plats vid vår huvuddestination Götelaborg. Resan ner gick fint. Bara ett nödstopp på vägen och då var det Elvis som varnade med gnäll och oljud - men den som faktiskt var tokkissnödig var Ellie. Vi hade ändå rastat för ungefär en timme tidigare men antagligen hade hon druckit ovanligt mycket vatten. Händelsen satte frågor i huvudet på oss. En hund som hjälper en annan att förhindra en olycka? Kanske var det bara tur, han var uttråkad och hon var kissnödig? Eller kanske såg han att hon såg orolig ut och så blev han själv nervös och började gnälla? Eller hur jobbar de små liven tillsammans egentligen...?

Gårdagens hjälte slappar vid poolen.

Grällsta

På förmiddagen stoppade vi hoss Jennie som bor på landet i Grällsta utanför Sala. Superfint hus med stor gräsmatta och altan där vi fick fika hemlagad jordgubbspaj tillsammans med Jennie och hennes familj. Mycket trevligt! Till hundarnas stora förtjusning fans där treåriga blandrastiken Hilma, en tjej med minst sagt hög social kompetens. Aningen läskig först tyckte Ellie för att hon var så stor men efter ett kort tag så lekte de hejvilt på gräsmattan. Elvis var också nöjd och med på ett hörn, han och Hilma har träffats förut och kom mist lika bra överens som sist. Ett par busskutt tog han till och med i hennes sällskap. Innan vi åkte kom även den äldre Border Collie tiken Trollet och hälsade glatt på oss och även på Elvis. Hon dock var mindre nöjd över Ellie, om möjligt tyckte hon att valpar är ännu jobbigare än vad Elvis gör. Himla som där i mot trivdes fint i sällskapet och hoppade till och med in i bilen innan vi for där hon hoppades på att få följa med. 

Hilmas nya fan-club.

Alla som hade hörseln kvar kunde lägga sig på kommando (alla tre fick givetvis godis för gott uppförande).

Lugnare variant av hälsning på gamla damen Trollet.

Minisemester i semestern!

Nu rullar vi ut på vägarna igen, nu med näsan mot Göteborg med omnejd. Ett stopp i Sala för att hälsa på Niklas gamla pluggkompis Jennie ska vi hinna med på vägen ner. Men först - en selfie på semesterrutinerade Elvis och numera bilvana Ellie.

Lugnet innan avfärd.

Kennelträff

Kennel Empress med Jennifer och Ann i spetsen hade idag ordnat kennelträff i Norrtälje och vi var självklart på plats. Det var väldigt spännande att se alla hundar från tidigare valpkullar och få prata med deras ägare. Förutom Ellie var det två valpar med från årets kull. Empress Epic heter nu mera Puh och är en svart kille med vitt och tantecken. Empress Exellent kallas Ture och ser nästan likadan ut som Ellie, de två hade buskul ihop hela dagen och det var till och med så att vi ägare hade svårt att hålla ordning på vem som var vem när de brottades som värst och låg i en liten hög. Gladast idag var nog Ellie när hon återsåg sin uppfödarmatte Jennifer, hon blev så till sig att hon till och med kissade på sig en liten skvätt. Träffade sin riktiga mamma Bim gjorde hon också men där var känslorna inte riktigt lika översvallande. Vist blev de glada båda två men Bim gav mötet högst tre sekunder och ville sen vidare. Hennes valpar hade tagit på krafterna såg man och precis som på människor hade hon tappat hår efter att ha fått och diat bebisarna, bara det att hårbortfall blir så mycket mer påtagligt på en hund. Innan vi rundade av dagen fick vi en föreläsning av Emma Petterson om friskvård, styrke- och konditionsträning för hund, väldigt intressant! Som helhet var det en kalasdag och vi håller tummarna för att det blir ytterligare en träff nästa år.

Sammanträde för juniorerna.

Ellie och brorsan Ture leker kamphundar.

Oh, så farlig brorsan kan låssas vara.

Mamma!! Lika som bär? 

Hemredning

Våran hall består av lite utrymme närmast dörren och sen en låååång korridor bort till köket. En helt vit vägg, perfekt att fyllas med trevliga saker. Vår vision just nu är att vi ska ha en byrå, ett gäng tavellister och en stor spegel. Och igår kunde vi bocka av just byrån. 

Före.

Efter.

Blomma och spetsduk piffar ytterligare.

Sommarbad

Idag har vi varit på äventyr till Taxinge Slott. Det är ett trevligt ställe generellt som har ett synnerligen bra bad för både hundar och människor. 

Ellie är inte helt övertygad på det här med vatten. Med hjälp av mycket lock, pock med både leksaker, godis och badande mattar och hussar så kom hon som längst en halvmeter ut i vattnet där det nådde henne upp till magen. Lagom till att vattnet börjar bära henne och det skulle vara dags att simma så säger hon alltså stop. Vi lägger inte för mycket vikt vid det just nu utan vill bara att hon ska få en positiv association till vatten i allmänhet. Kanske trillar poletten ner när hon blir äldre eller träffar någon annan hund som gillar att bada. Elvis, landkrabban nummer ett, är inte något vidare dragplåster. Han har simmat mig veterligen en enda gång frivilligt i sitt liv. Det var när vi skulle gå mellan två små öar på Koster, just då var det högvatten och vattnet var drygt knädjupt för mig och alltså defenitivt simdjupt för honom. Jag hade förberett mig på att bära honom, men han travade före rakt ner i vattnet och simmade utan protester över till andra sidan medans jag gapade av förvåning. Precis som han sa att simma gör man då inte för skojs skull men det går bra om man måste. För hoppningsvis blir damen inte av samma åsikt utan med tiden kan bli ett vattendjur, är ju så kul att bada och väldigt bra avkylning för en hund på sommaren.

Hur som helst, bada eller inte, idag hade vi en superhärlig dag vid vattnet. Efteråt var vi en sväng hos Syster Yster, umgicks och åt mysig lördagsmiddag. 

Elvis hade stenkoll på vägen.

Ellie klämde sig in i skuggan under mattes knä.

Hundarna i ett nötskal. Elvis spanar, Ellie slappar.

Två av mina fina hjärtan! ❤️ 

Ikea

Idag har jag varit på IKEA och inhandlat ingredienser till hemtrevnad. Niklas var kvar på hemma plan och passade hundarna. Hittade bland annat en "fodertunna", egentligen till för något annat antagligen, men passade finfint att ha hundmat i. Hundmatspåsar framme är så där snyggt, så det mesta blir ju till det bättre. Inhandlade även en tunn byrå att ha i hallen som jag tänkt visa upp här på bloggen idag. Projektet påbörjades men tid till att bygga den klar prioriterades inte i värmen. Får bli något att se fram imot tills imorgon. 

Före fodertunnans tid.

Fodertunnans epok.

Nyvaccinerad!

Inte ett endaste litet pip sa lilla damen om sprutan, tror inte att hon ens märkte den. 

Kvälls pick-nick

Ikväll tog vi med oss maten till stranden i Danderyd och myste ner oss fullkomligt i solstrålar och insjöglitter. Precis lagom varmt så där framåt kvällen också, på dagen hade samma sak varit på tok för varm. Förutom vanlig miljöträning så försökte jag få med Ellie ner i vattnet. Resultatet var väll blandat, hon gick förvisso ner en bit i vattnet tillsammans med mig men vi kom inte på vidare djupt vatten då mina löjligt känsliga människofötter gjorde det stört omöjligt att gå någon längre sträcka på de små sylvassa stenarna som täckte hela botten. Nästa gång tar jag på mig Foppatoflorna och hoppas då på mera bad. Niklas var också med även om han för dagen inte ville bli fotad. ;) 

Ellie spanar in ankorna.

Elvis letar godis i gräset.

Emma lapar sol.

Jobblunch

Idag har Ellie varit med mig och hälsat på hos mitt gamla jobb Parker. Var väldigt kul att träffa så många av dem igen! Jag trivs bra på mitt nya jobb, men den stämningen som finns på Spånga kontoret på Parker är svårslagen. Människorna är det man saknar, tur är det ju då att de går att hälsa på! Vi tog hämtmat och satte oss i en solig park i närheten. Ellie var med hela tiden och verkade ta allt folk med ro. Hon gick fint i koppel tillsammans med Gustav, inga problem att följa honom fast de nyss träffats. Så tränades hon i sitt och ligg av Gustav och Jennifer, också lyssna på andra gick alltså galant. 

Förberedande förmiddagskliande innan jobblunchen

Barn o hundar

Strålande sol, glada hundar och barn som kom strålande överens - vad mer kan man önska? Hundarna fick lunchen serverad ur små barnhänder och var exemplariskt lugna och fina. Barnen fick strö små, bruna kulor av vänskap efter sig och hade roligt på köpet. Liam lyckades övervinna nya marker med en liten hund som kom när han ropade på henne och till och med, då och då, satte sig på kommando. Hoppa och bita efter råttan-i-snöret kunde hon också, då var det lite livat så klart men annars en ganska stilla samvaro. Både barnens och hundarnas lugn och respekt för varandra var så härligt att se! 

En lugn ritstund efter mat och lek.

Liam ritade en regnbåge.

Jag har blivit Kvinna

För första gången på mitt 30 åriga liv så har jag börjat bry mig om det som identiferar en sann kvinna. Tidigare har jag knappt märkt det, men nu tar det stor plats i mitt liv. Kanske har det att göra med att mina modersinstinkter väkts till liv av vår lilla valp? Kanske är det resultat av samhällets och mina närmastes svaga, men ständiga förväntan på att det är jag som kvinna som ska hålla koll på hushållet? Eller så kanske det beror på allt förbenade hav av sand, grus och små, vita hår som har hopat sig i vår lägenhet?

Tidigare såg jag inte damråttorna om de så hoppade upp och bet mig i benet, nu får jag släpp bara jag ser det - grus, sand och små, ljusa hår! Överallt!! Inga stora ryamattor har vi heller (på grund av den överhängande olycksrisken för kissfläckar av lilla hund) som magiskt kan suga åt sig och hålla borta allt jox på golvet innan damsugaren kommer fram när andan faller på (dvs. väldigt sällan). Nej, nej, nej. I stället ligger allt grus och gosar sig på golvet tillsammans med hundarna. Det är ju smååå hundar vi har, inga New Foundland, men det kan man inte tro dömma av mängden grus de drar in. Fastnar under mina sommar-barfotiga fötter gör det också. Om man gnussar med tårna mot varandra så knastrar det. Nej, jag överdriver inte, det är sant! Vår lägenhet ser ut ungefär som ett beach-partygolv. Ni vet sånt disko man var på i övre toren och där de hade hällt ut decimetertjockt lager av strandsand över hela dansgolvet - så har vi det hemma just nu. Nästan. Men damsug då, det är väll inte så himla svårt kan man tycka? Men vi gör ju det! Hela tiden! Trasslar med sladdar och släpar det där otympliga skrället över golvet flera gånger i veckan (vilket måste vara något slags rekord i vår lilla familj). Men nu är det nog! Som kvinna i huset har jag gagit befäl, sålt våra gamla utemöbler och tänker använda pengarna till damsugare. Två stycken ska vi ha. En stor, sladdlös och en handdamsugare att jaga hundhår i soffor och sängar med. Och bilen i så klart. Jag till och med ser fram imot att köpa det där sugande, praktiska hushållsapparaterna. Jag längtar faktiskt, hur ironiskt det än låter. 

Nu har jag bara kvar att börja uppröra mig över smulor på köksbord också så kan jag inte blir kvinnligare sen. 

 

Att så små tassar kan föra med sig så mycket

Skog och Café

Idag har vi tagit en promenad bort till Jaktstugan som är samlingslokal för området och så här på sommaren även ett litet utecafé. Normalt tar det ca 10 minuter att gå dit, med en liten bebishund tar det nästan det dubbla. Vi tränade åter igen på att ha henne lös, inga problem alls. Nu gör vi det ju med minimal störning och har alltid ett getöga spejandes efter andra hundar, människor eller fåglar på marken (det roligaste som finns att jaga enligt Ellie). Kommer det något så kallar vi på henne fort innan hon hinner se det spännande som är på väg. Tror det skulle bli alldeles för svårt för henne att komma på en inkallning med den typen av roligheter i närheten. Vi pausade vid Jaktvillans Café i över en timme. Niklas och jag fick bulle och kafé och hundarna åt grisöra och tog varsin tupplur. På vägen hem gick vi förbi en inhängand hundrasgård som lyckligtvis var tom. Där passade vi på att träna ett par inkallningar. Den som ropade hade gömde sig bakom en sten eller ett träd. Elie såg var vi gömde oss och lyckades därför göra helt rätt varje gång. Duktig tjej! Elvis behövde inte leta efter oss men fick gå lös en del och verkade nöjd med det. Lilla hund orkade gå nästan hela vägen men blev trött och blev därför buren en liten bit på hemvägen, tur att hon bara väger knappa sju kilo. 

Lugnt o fint på café

En dag på stranden

Fyra badkrukor var vi idag på Görvälsbadet i Jakobsberg. Ingen ville bada med var väldigt mysigt ändå. Precis bredvid det vanligt badet med massa folk, så fans en liten avskild glänta med en egen strand. Lite sand och lite småsten, prefekt badplats för hundar. Om man fortsatte i skogen längs en stig som bara låg någon meter från vattnet så kunde man gå ganska långt. 

Jag passade på att ha Ellie lite lös och lekte Följa John med henne. Leken gick till så att jag vände och gick åt andra hållet så fort hon, i mitt tycke, gick lite för långt framför mig. Om hon stannade och nosade på något fortsatte jag i frisk fart framåt och kom hon inte efter fort nog började jag småspringa eller gömde mig bakom ett träd. Hela leken skedde i tystnad för att hon skulle vara uppmärksam på mig och inte mina inkallningar. Det hjälpte förstås att det var lite knastrigt i skogen och jag kunde "råka" trampa på en gren om hon inte såg mig. Undantag från tystanden när hon kom ikapp eller hittade mig - då hon fick massor med glada tillrop, lite bus eller en godisbit. Duktigare och duktigare blev hon på leken, till slut gick hon mig hack i häl hela tiden så vi gick tillbaka till Niklas och Elvis som väntade på stranden. 

Elvis och jag lekte Sök Godis som är en något svårare lek. Speciellt som han nästan är helt döv. Han hör ibland att man pratar men inte vad man säger, efter som sök kräver lite olika kommandon körde vi allt med tecken och kroppsspråk. Lite lurigt när det blir fel, men oftast gick det väldigt bra och han var väldigt uppmärksam. Helt klart en utmaning för mig dock. Vissla högt funkade som inkallning vilket underlättade massor efter som det är svårt med tecken som inkallning när hunden är upptagen med att titta på något annat. Elvis är ganska duktig på godissök, och att han dessutom får äta hela tiden gör säkert sitt det med, såg ut som en väldigt nöjd Herr Hund när vi var klara.

Precis lagom innan årets skyfall dräkte hela Stockholm hade vi turligt nog hoppat in i bilen och var på väg hem igen. Nu ligger de små godingarna och vilar upp sig här hemma och det ska vi tvåbeningar också göra. 

Hundarna får lunch i gräset

Full rulle till husse

Uppställning (uppsittning?) för fotografering

 

Stadsträning 2.0

Igår var Ellie och jag på stan för att hämta min jobbdator som varit trasig men nu lagad. Mitt på Drottninggatan ligger kontoret, så det var nästan högsta möjliga svårighetsgrad på stadsträningen för lilla hund. Det var dock inte smockat med folk, men ändå hyfsat med turister, barn, rullväskor på väg till centralen, budbilar, cyklar och mycket annat. Lite överväldigande var det först men hon fann sig snabbt och struttade runt på gatan glad i hågen. Hon hittade till exempel en tejprulle som hon bar runt på en stund. När jag bad henne släppa den såg hon väldigt fundersam ut - för hon släpte den ju, men den hängde ändå kvar i mungipan. Lurigt det där med tejp. En sväng in på kontoret blev det också, det var inte många kvar men de som var där klappade och gosade med henne. Totalt en halvtimme på stan och kontor blev det. I nästa vecka ska vi träna på avslappning i samma miljö och äta frukost tillsammans någonstans mitt i stan, eller kanske ta en lunch med Niklas på söder? 

Lilla hund i stort parkeringshus 

Lilla katastrofen

Ellie är en tjej som högt och ljudligt talar om vad hon tycker. Oavsett om hon tycker lite eller mycket så pratas  och gurglas det. Idag hände en av väldens värsta katastrofer enligt henne - och himmel vad hon tog i för att tala om det. Grannarna måste trott att vi misshandlade henne svårt så som hon skrek. 

Lilla skrutt var på en snabb upptäcksfärd i datarumet där hon inte får vara. Mot väggen stod iläggsskivan till ett bord som brukar agera som avskärmning mot just det rummet. Den lyckades hon så klart välta och den föll olyckligt rakt över ena tassen. Buller och bång blev det minst sagt. Hon gnydde till och sladdade ut till Niklas och mig som var i köket. Så som man gärna gör spontant, så böjde vi oss båda ner till henne och undrade hur det var fatt (vilket så klart är fel). Där och då var det som att trycka på en knapp och hon skrek rakt ut - högt, gällt och utan så mycket som en andningspaus. Hon slutade inte förens jag plockade upp henne i famnen (fel igen) då såg hon bara helt förskräckt ut och mumlade gnällingt i förfäran. 

Nu en liten stund senare är fossingen bra igen, vi får ta på den och hon ligger och snusar bredvid Elvis på golvet. Skrämde livet ur oss gjorde hon. Dömma av hennes skrik trodde vi som bäst att foten skulle behövas amputeras. Lilla, dramatiska skrutthund!

Skrutt med helt frisk tass 

  

Grusgrop

Igår sprang vi i grusgropen jag och Pinar. Vi hittade en extra brant backe med lösare sand än vanligt. Fantastiskt jobbig! Men samtidigt väldigt effektivt, konditionen får sig en omgång utan att man behöver vara ute i en timme. Åtta vendor upp och ner blev det, en sprang och en vilade. Lilla skrutt var också med men medans vi peppade varandra att springa så peppade vi henne att stannakvar uppe i backen med den som vilade. Det var inte helt lätt när det var så många skojjiga  stenar som rullade ner för backen. 

Ellie lurar och Pinar jobbar på med backen.

Perfekt väder, inte för varmt, inte för kallt. 

Upp-upp-upp!

Efteråt blev det mys hemma hos Pinar. 

Morgonstund har...

... märgben i mund. Båda hundarna supernöjda så klart. Testade även "låna" Ellies ben ett par gånger, vilket gick galant så hon fick väldigt snabt tillbaka det. 

Mums för märg!

Litet men naggande gott!