Staket och luriga slalom

Idag tränade vi tillsammans med Mariella, hennes koikergäng och även solen var med och förgyllde träningen med sin närvaro. Fokus var staket med dubbelt blindbyte och tunneldiskriminering med slalom.

Tunneldiskrimineringen, hinder 3-4, gick förvånansvärt bra. Fick Ellie bara kommandon lite innan hon hoppade nr 3 så fick jag med mig henne. Själva ingången i slalom var klurig behövde hjälpa henne med att både visa första pinnen för att hon skulle gå rätt samt även "dra igenom/plocka upp" henne med vänster handen i första porten för att hon inte skulle missa den. Men sen tuffade hon på bra och hade inga problem med att jag gjorde blindbyte på väg till 5:an innan hon var ute ur slalom. Staketet gick helt ok med plockhand, men jag vill hellre lära mig köra med dubbla blindbyten för att inte tappa fart själv och kunna vara längre före henne. Nötte det ett tag och mot slutet började jag med lite coachning om timingen få till det helt okej. Några till pass så kanske det sitter. Ska testa fyra hinder i staket nästa gång (imorgon!) för att verkligen få in flytet. I övrigt ska jag till nästa gång träna på att köra hela banan även om det är luriga passager. Stanna och belöna eller rätta kan ju vara bra för Ellies skull, men för min skulle måste jag komma loss i tanken och kunna ta mig an nästa bit av banan.  

Hon är himla fin i attityden nu tjejen, full fräs men med ett fint fokus på mig. Klurar på om hon är i någon viss cykel nu innan löpet, om det är för att vi kommit igång ordentligt med konditionsträningen eller om det är för att jag belönar mer med boll. Vår strategi att köra kortare pass kanske har gjort sitt också, även om det idag var ett ganska långt pass. Himla kul i alla fall!

Nu vänder det

Vi tog en privatlektion för Heidi Penttilä att få ordning på kontaktfälten och RC-träningen. Jäklar vad bra det gick efter det! Ellie satte 100% av träffarna träningspasset efter det. Tanken var att vi skulle befästa under några pass och sen ta en ny lektion. Men istället för att befästa så gick det utför. Käpprätt kan man säga.

Efter lite strul med felbelöning, både klassiskt handhavandefel samt tekniska problem med T&T under ett antal pass så var vi helt plötsligt nere på ganska exakt noll procent träffar. Otroligt frustrerande så klart. Fast om man vänder på det, så kan man ju se det som att jag tränar en väldigt lättlärd hund. Som mycket väl vet vad hon håller på med. Från att välja att trampa på kontaktfältet för att det blev godis varje gång, till att med flit hoppa över den för att godis verkade utebli trotts träff  -tyder ju ändå på att hon verkligen förstår att det där kontaktfältet verkligen betyder något. Kanske kan man till och med säga att hon har en hundraprocentig förståelse för vad det handlar om, bara den lilla detaljen att hennes matte inte lyckats förklara om det är på eller av som gäller.

Jag vill ju inte gå på en ny privatlektion med en hund som är sämre än den var när den gick där ifrån sista gången. För att komma till ordning med problemet har jag justerat träningen efter att alltid följa två punkter:

• Alltid köra med klicker (för att vara helt säker på att belöningsljudet kommer även om T&T strejkar)
• Alltid stå/springa så jag(/alt den som kollar träffen och ger belöningsljud) är i jämnhöjd med kontaktfältet när hon träffar det. Det för att minimera risken för fel belöning av missar. 

Och så vips! Idag när vi tränade var vi nästan uppe på 100% träffar sista omgången! Tänk vad man lär sig. Och Ellie sen... lära sig fram och tillbaka kan inte vara lätt, men förhoppningsvis så har hon en toppenförståelse vid det här laget. Nu ska vi lyckas ett par gånger till så blir det dags att lägga på lite stress och extra fart och se om vi kan bibehålla träffarna. Hur svårt kan det va?

Spring i benen

Igår var hade vi årets sista bokade vinterträning inomhus. Var mycket kaos som vanligt, men ett par riktigt fina stunder fick vi till. Lyckades dessutom fånga den bästa rundan på film. Kändes faktiskt otroligt bra, jag kände mig snabb, som att jag stack i tid och Ellie höll tempot uppe utan att för den skulle aussie-tossa sig igenom banan. Aussie-tossa sig igenom en bana gör man i raketfart och väljer dessutom helt på egenhand vilka hinder i banan man vill ta. Men inget sånt, bara fin fart och dessutom styrbar. Fantastisk känsla.

När jag såg filmen var min första reaktion besvikelse. Handlingen såg inte bra ut alls. Där jag tyckte att jag varit i så otroligt god tid så var jag bara precis på gränsen i tid. Missade blindbyten och ersatte med framförbyten osv. Handlingen så ganska fult ut, hackig och trög dessutom. Inte alls som på youtubefimlerna från SM som jag brukar kolla på. Märkligt, för det var ju den känslan jag hade haft, att vi var på snudd på SM nivå. Gnällde rätt så hårt på mig själv ett tag innan jag började inse att Ellie linjer faktiskt var näst intill klockrena. Jag brukar ju säga till andra att om hundens linjer är bra och farten är hög så får man vara nöjd även om man själv fulhandlar. Mera gnäll började mala i huvudet, ja, men jag var ju en massa i vägen och saktade ner henne. Tittade igen och såg att det faktiskt bara var på ett ställe som jag var så där riktigt mycket i vägen. Hon höll ju hyfsad fart totalt sätt. Och när jag tänkte efter så var jag nog mindre i vägen än jag någonsin varit med henne i en bana. Fick också påminna mig om att man inte kan jämföra sig med youtubefilmer från SM. I alla fall inte när man själv inte varit med på de filmerna. Så det var nog ganska okej ändå.

Till och med så var det nog en jävla bra omgång. Nu börjar jag känna mig stolt igen och börjar åter känna den där känslan som vi hade där på banan. De är ju den man ska ha med sig. Jämt! Även om den inte fastnar på film. Jag ska se till att hitta de där guldstunderna som uppstår i magen i varje träningspass och se till att de är de som blir kvar i huvudet - med eller utan film.

Första 30-hindersbanan

Idag testade vi våran första 30-hindersbana. Egenkomponerad baserat på hur hindren stod från början i hallen. Gick inte hela vägen, mest troligt på grund av att jag inte hittade rätt forkus och inte heller visste vad jag skulle göra på alla ställen.

Ellie bjöd dock på snyggaste baksidan på hopphinder. På hinder 10 var det valfritt om man ville köra bommen eller tunnel och hopp som stod bredvid, vi valde det sista. Jag kom så klart långt bakom henne och hade ingen chans att visa henne vilket håll hinder 11 skulle tas ifrån, gapade "runtruntruntrunt" som en galning - och vist tog hon det! Jag blev så chockerat imponerad att jag helt kom av mig och vi kom inte längre än till 13. När jag skulle göra det igen så gick det dock inte. Men ändå! Då vet vi att hon kan i alla fall. Grymma lilla hund.

I höst ska vi testa denna igen och se om vi kan sätta alla 30 hinder. Lite svårt dock med de långa avstånden på sina ställen tex 6 till 8 och även 14 till 15, där tappade hon bort var hon skulle. Men är det över 10 mtr så kanske det inte är så konstigt. Bra att rita skissen efteråt, för det var så väldigt långt tänkte jag inte på när vi tränade tyckte jag bara att hon inte riktigt jobbade framåt. Inte helt rättvist, så det kan beövas justeras inför nästa gång vi testar banan.

Mjukissnittar

Här kommer recept på himla goda mjukissnittar, är en tolkad variant av kolakakor. Receptet har jag snott, men modifirerat en gnutta.

200 gram margarin
2,5 dl strösocker
1 msk sirap
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver

4½ dl vetemjöl
Lite lingon

Blanda samman alla ingredienser i en skål för hand till en slät deg. Dela sen degen i tre delar och rulla ut till längder. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. Om lingonen är frysta, låt dem tina på kökspapper så de inte blöter ner kakorna för mycket. Strö över lingonen över kakorna och sen skjuts in i ugen!