Noll kondition, men bra ändå

Nu har vi kört sista passet på Mijas handlingskurs. Väldigt bra träning och mycket kul tips har vi fått, framförallt är Mija en tränare som kommunicerar väldigt bra och som får mig att känna mig lite extra duktig. Sånt är otroligt värdefullt!

Från banan vi kört under kursen tar jag framförallt med mig att man kan få väldigt bra linjer hoss hunden genom att sticka ifrån och lämna den själv på rätt ställen. Sen behöver vi jobba ännu mer på grundträningen och att låta Ellie gå ut själv på hinder, gick ganska bra första gången men gick sämre andra tillfället. Det märks att det är en färskvara som måste jobbas på. Mer ska vi även jobba på slalomet och att få Ellie mer ingångssäker och klara det mer självständigt. Sist men inte minst har vi verkligen fått uppleva hur det är att köra agility utan några av de viktigast komponenterna - explosivitet och kondition. Vi har ju byggt i princip hela vår handling på just det, men nu under graviditeten har konditionen gått ner mot noll för oss båda. Det är nämligen ganska praktiskt med en otränad hund när allt man själv orkar är att stappla runt i snigelfart på promenaderna och man inte heller orkar göra särskilt mkt mentalteäning heller. Men när man då tar sig ut på agilityplanen då och då så blir det givetvis aningen tungrott, speciellt när man ger sig på en hel bana. Jag är iof inte helt hundra på att Ellies dåliga fart beror på det men det verkar misstänkt när hon redan efter första varvet blir märkbart sliten. Det blir dock en gåta som får vara olöst ett par månader till, finns ingen anledning att försöka ge sig på att träna upp henne nu. Vi får helt enkelt köra igång en gemensam uppbyggningsperiod i sommar och då med barnvagnspromenader som främsta redskap. ;) Idag var hon dock mycket piggare och visade bättre attityd än sist, så lite kan det ju även ha att göra med eventulla hormoner nu efter löpet. 

Toppenträning en lördagkväll

Den här lördagskvällen blev det agility minsann. En handlingskurs på tre tillfällen för Mija Jansson på temat "skicka-och-sticka". Något som passar extra bra just nu med tanke på min otympliga kroppsform. Var en riktigt bra kväll! Ellie överraskade mad att visa att hon kommit mycket längre i ingångsträningen av slalom än vad jag trodde. Var en så där superlurig ingång där hunden ska svänga 180 grader till höger för att ta första porten. Det är något vi håller på att träna på, men att hon skulle ta det på första försöket trodde jag inte, vi blev nog lika förvånade båda två för jag glömde helt bort att belöna och själv blev hon så paff att hon gick ur slalomen direkt efter att ha tagit första porten. Men ändå! Vilket framsteg! Mycket svårare vinkel än vi brukar köra. Nu ska vi hem och fortsätta träningen men höja ribban ett par pinnhål! Något annat som gick bra var att skicka henne från mig, det trodde jag också skulle vara klurigare då vi inte tränat specifikt på det. Men det gick galant! Ingen superfart i från mig, men det var ingen tvekan om att hon skulle ta hindren bort från mig.m Efteråt kom jag på att vi ju vist har tränat på det då såna moment har varit frekvent förekommande i de Jenny Damm banor vi tränat på. Mija sa att jag skulle få till läxa att tänka igenom vad Ellie faktiskt kan, jag hade ju onekligen inte riktigt koll på det och underskattade henne på flera ställen. Så kan det gå. Det enda att klaga på från kvällen var farten, Ellie har på senaste tiden blivit en riktig segis. Om det beror på att hon tappat massa kondition pga att jag inte har kunnat träna så mycket med henne som tidigare eller om det beror på att hon eventuellt är inne i en skendräcktighetsperiod eller kanske på något helt annat är oklart. Även om det är en stor sak för en agilityhund så tänker jag inte försöka göra så mycket åt det just nu då jag själv ändå är superlångsam och det passar ganska bra för träningen att hon har en mer gravidanpassad fart. Om det fortfarande är så här efter sommarn däremot så får jag klia mig i huvudet och ta fram verktygslådan för att försöka höja farten. För att avsluta med något positivt så var jag väldigt nöjd med att min kropp verkar, i alla fall delvis, ha programmerat om sig till vårt nya handlinssystem! Trotts att det inte var tanken att jobba så på just den här kursen så ville jag väldigt gärna vara framför Ellie hela tiden (man vill vara liiite bakom hunden när man skickar och sticker), bra där kroppen! Samt att kroppen hade ett sug efter att göra en jakko för att få till en vänstersväng tight, kändes väldigt naturligt att sen göra den. Det verkar ha fastnat ett och annat även i mitt huvud. Mycket nöjd med lördagskvällen!

Krispig morgon

Helgen har tillbringats på sköna Södertuna slott. Tack vare gravidnästäppa vaknade jag klockan 07.00 och kunde inte somna om och fick då möjligheten att möta den här vackra, frostiga morgonen tillsammans med min morgonpigga mamma. Maria, som jag ofrivilligt lyckats hålla vaken hela natten genom att snurra i sägen så den skakade hela natten, låg kvar och hade sovmorgon. (Mera bilder från helgen kommer senare!) För en gångs skull är dessa bilder helt oredigerade - tyckte inte det behövdes.

Huslig helg

I helgen pysslade vi loss här hemma. Började lördag förmiddagen med en sväng till IKEA och sen fixade och trixande vi tills det blev så här fint. Vi är väldigt nöjda om vi får säga det själva. 

Köksfint med tavlor på väggen.

Bebisrumet ännu lite mer redo för en knodd.

Nya gardiner och ny lapa i kombo med saker som varit med ett tag.

Några nya krokar och framför allt en rejäl storstädning fick garderoben.

Sovrumsfint blev det med en rak gardinstång och en ny gardin. 

Första RC-passet på A-et

Då har vi äntligen tagit tag i den stora tankenöten. Eller, egentligen är det väll mest i mitt huvud det har varit knepigt. Det där A-hindret och dess kontaktfält. Jag började lära Ellie 2av2på men tyckte att flera saker inte funkade för oss. Det tog tid för henne att ta sig över hindret, hon hade svårt att stanna när det väl blev hög fart plus att jag inte är helt nöjd med belastningen som det blir på hennes kropp i stoppen. Men jag blev verkligen inte klok på hur jag skulle lära in RC. Tyckte bump var bra men den jag hade envisades bara med att glida av. Så vi tog en lång paus på några månader i från hindret och nu idag kom vi igång igen. Gick riktigt bra! Tog ett hopphinder som bump och placerade direkt i linje med kontaktfältet. För att snabba på förståelsen så använde jag klicker på träffarna. Lite låst mentalt var jag ändå fortfarande och kunde inte komma mig för att lägga på ett komando, så jag bestämde mig rätt och slätt för att inte ha något. Nedfart från a-hindret får automatiskt betyda att kontaktfältet ska tas. Någon gång måste man ju också prova komandofritt. Blev inte så väldigt många vändor upp på a-et, men Ellie fick en hög procent på träffarna, ca 70 % skulle jag tro, och faktiskt en relativt stor förståelse för vad vi höll på med trots att det var första passet. RC-träningen för balansbommen har säkert sin del i det hela. Det i kombination med att jag nu äntligen känner mig trygg med planen gjorde att det kändes som ett riktigt bra pass!

Prämiären som kom av sig

Så nära - men ändå så långt borta. I flera dagar har vi laddat för årets premiär på onsdagstävlingarna på klubben. Jag hade smitit lite tidigare från jobbet, stressat i mig kvällsmaten och lyckades nästan vara i tid tills första skotten. Nöjd och med en pigg och taggad tjej vid min sida skulle vi precis ta oss bort till plan fyra för att anmäla oss. Då kom jag på. Just ja. Löptikar ska inte vara på plan fyra. Så vi stannade vackert på behörigt avstånd. Lite passivitetsträning och ett par varv med fotgående fick det bli i periferin innan vi gav upp lydnaden för dagen och halkade in på agilityplanen istället. Tur att löptikar får vara där i all fall och att vi ändå kunde få till en helt okej träning av slalomingångar och gungan.