Film från SummerCamp för Jenny och Zeljko

Det blev ett hav av ny info och smarta tips från Jenny Damms och Zeljko Goras Summer Camp nu i somras. Den bästa minnesanteckningen är den här filmen som jag klippt ihop från banorna som vi gick igenom. Även om det var massor med träningstips och instruktioner som inte syns på en bana, så hjälper filmen till att komma ihåg många av delarna. Tillsammans med alla anteckningar ska jag nog komma ihåg vad vi ska träna på. Jag hade bara en åhörarplats i år så därför är inte jag och Ellie med på några av klippen. Måste också i förväg passa på att be om ursäkt för att ha stavat Zeljkos namn fel på ett ställe. x)

En regnig sommar

Det har regnat ofattbart mycket de senaste dagarna. Man tycker ju att det borde ta slut på vatten i molnen till slut? Igår lyckades vi ändå pricka en liten stunds uppehåll och gav oss ut på en löptur jag och Ellie. Självklart började regna igen under tiden vi var ute, men när man väl är där i glötan så är det ganska okej så länge man är varm. 

Ellie var mer än nöjd med turen, den här gången hade jag henne i långlina istället för den vanliga kort expanderlinan. Hon brukar nämligen tröttna efter halva sträckan i vanliga fall, inte att hon blir trött utan mer att hon ska hitta på annat typ studsa iväg ner i dikena och bada eller tvärnita för att leka med någon pinne. Och då blir jag sur och stämningen dör. Så nu provar vi med lina istället som hänger lös bakom henne. Det blir lite mer jobb för mig att hålla koll om det kommer något, samt att jag måste byta stig, göra tempoväxlingar och annat som Ellie tycker är intressant för att hålla kontakten. Men å andra sidan jobbar vi upp en väldigt bra kontakt, kan det vara värt. Idag försökte hon faktiskt inte sticka en enda gång utan hade så gott som full koll på mig hela turen. Kanske kan våra joggingturer på sikt hjälpa oss att helt bli av med hennes ovana att vilja sticka iväg efter vilt?

Nu idag var det uppehåll igen och med lite tur han vi sticka iväg till agilityplanen. 

En timmes promenad i solen blev det idag.

Tillbaka på fastlandet

Så bar set av mot land igen. Med lite småspringande på slutet kunde vi konstatera att vi han med båten även den här gången. Efter en avstickare till Nordby kom vi tillbaka till Lindomme lagom till middagsdags där vi blev bjudna på underbart goda ribbs!

Vi han!

Med välkomstkommitén och ett varsit glad vin.

Ellie tog del av vinet på sitt eget vis.

Sista Kosterdagen

Då regnet lovat att hålla i sig ända tills på torsdag, bestämde vi oss för att åka hem tidigare än planerat. Det har varit några trevliga dagar, påta på tomten kan vara trevligt även om det är kallt och lite molnigt, men sitta inne och uggla i regnet vill vi inte. Sista kvällen på Koster tillbringades på Strandkanten i goda vännerslag.

Påta sly roade vi oss med en liten stund.

Sprang på några av dessa godingar som vi sen glömde äta upp.

Sista kvällen på Kanten, i sällskap med Sarah bland andra.

Vad gör man inte när det regnar på semestern om inte spelar kort?

Mina finaste kröp upp tillsammans strax efter midnatt.

Morgonpromenad

Imorse snörade vi på oss skorna innan frukost och tog en morgonpromenad tillsammans med Sara som bor ner i backen. Det var en vacker morgon på ett kargt och svalt sätt, ingen sol men inte heller något regn. Påvägen hem gick vi förbi affären och tog oss varsin frukostglass.

Ellie spanar ut över hamnen i Vettnet.

Kostersommar

Nu har vi landat på den norra Kosterön och slutit upp med syster med familj. Första dagen har bjudit på nästan hela väderreportoaren med allt från strålande sol till ösregn med tillhörande, ordentlig blåst. Både innan och efter regnet han vi med en timmes promenad vardera mellan klipporna. Vi har även hunnit måla teckningar, baka kaka, spela fyra i rad, skälla ut och leka med grannens hund. Plus lite annat skoj. Allt så där lagom komprimerat innan systerfamiljen åker hem igen imorgon.

Tackar framförallt photoshop för det fina vädret på just den här bilden.

Och så en bild med vackert väder på riktigt.

Blöta tassavtryck och sommarfina systertår.

Promenadgänget från eftermiddagsturen.

Äventyrarna är på topp. 

Ellie spanar efter gäss på vågorna.

En vänskap som tog slut

Du lilla vänn gick ur tiden och du gjorde det aldeles för tidigt. Femton år känns aldeles för kort. Det är så logiskt, så matematiskt - tiden tar slut. Inget komplicerat. Jag viste det innan och jag sa det högt till mig själv. Jag trodde att jag förstod. Men nu när du inte längre finns är det något av det svåraste att förstå. Du fattas mig mer än jag kunnat ana. 

Även om du var många mil bort så fanns du. En gång var vi ett tillsammans. Alltid nära, alltid bredvid varandra. Vi växte upp bredvid vanarandra, delade tonåren, delade livet. Nu finns inget kvar att dela, bara mina ensamma minnen finns kvar. Du lärde mig så mycket om livet, om vad det innebär att ha hand om ett annat liv. Du lärde mig om glädjen, du prövade mitt tålamod, du lärde mig om passionen, om glöden. Nu lär du mig om sorgen. Något som varit diffust och fråvarande men som nu är påtagligt och ofrånkomligt. Jag vet att det en dag kommer kännas lättare, jag vet att du kan lära mig även det här. Du kommer till slut lära mig att se bara det vackra i tiden som gick utan att gråten tränger sig på.

Även om jag trodde du var bara min så vet jag att jag delade dig med många. Var du än kom viste alla ditt namn. Du rörde så många människor med ditt speciella väsen. Jag vet att jag talar för alla när jag säger att vi saknar dig djupt. 

Jag vet inte om jag tror på något högre, men just nu hoppas jag innerligt att det finns nya gröna skogar och ängar för dig att springa på. Att din kropp där på andra sidan är lika pigg och stark som den en gång var. Lånad tid som man tror ska vara för evigt - jag tackar dig underbara lilla hund för all den fantastiska tid du delade med oss! Du finns alltid i mitt hjärta och jag önskar så att vi ses igen en dag.