tisdag 24 februari 2015

Mina fina

Nu är jag på plats i Norge för att jobba ett par dagar, skoj och spännande på många sätt - men dessa två hade jag velat haft med mig ❤️

lördag 21 februari 2015

Mellomys

Efter hemmagjorda hamburgare blev någon väldigt trött och missade så gott som alla låtarna. 

Gimi-gimi-gimi...!

Zzzz...!

Lördagspromenad

Strålande sol mötte oss i Ursvik idag. Promenaden bjöd även på några nedförsbackar täckta av is som man kunde glida ner för. Barnsligt roligt! Som tur var höll sig både jag och Niklas på fötterna och det var bara Ellie som trillade några gånger. Lite fick hon ändå skylla sig själv då hon försökte tackla oss i farten, men hade inte varken vikten eller balansen att klara av det. Nu ska vi ta en tur till ett par möbelvaruhus och se om vi kan hitta en skohylla eller kanske ett skåp till vardagsrummet. 

Ellie tränar balansen för att klara framtida tacklingar bättre.

En fantastik pinne som bara väntade på att få bli söndersmulad.  







söndag 15 februari 2015

Flera får

Alla hjärtans dag firades bland annat i fårhagen i Bro. Det gick väldigt mycket bättre den här gången då fröken hund var mycket lugnare - kanske inte lugn i ordets bemärkelse och definitivt fortfarande het - men lugnare. Det är roligt med helt nya saker då inlärningskurvan är förhållandevis brant den första tiden. 

Innan vi gav oss in till fåren så tog vi en promenix med inkallningar, bus och stannalekar. Även om hon första minuten hos fåren gick lite bananas så blev hon väldigt snabbt hanterbar, höll ett bättre tempo och lysande på min röst mycket tydligare än sist. Ellie började använda huvudet på riktigt den här gången och då blev det inte lika lätt att burdust hoppa runt och leva rövare. Hon var då och då tvungen att ta små pauser och äta lite fårbajs som lägligt fanns lite över allt. Det gick väldigt mycket lättare att få henne att stanna på kommando, inte första kommandot men med lite tjat gick det till slut utan att behöva ta i henne. Hon kunde till och med stanna sittandes eller liggandes på en plats i korallen medan jag gick bort till fåren. Det var starten på en nybörjarövning där jag sen skulle gå mot henne, släppa på stannakommandot och hon själv skulle välja åt vilket håll hon skulle ta fåren.

Det är inte bara lilla hund som får jobba inne hos fåren. Det är himla lurigt även för mig att göra rätt, det är får i plural, hund, pinne i handen och så mina egna armar och ben att hålla ordning på. Jag har dessutom rätt dålig koll på vad jag faktiskt ska göra där inne. Den här gången fick jag försöka flytta Ellie med hjälp av en pinne, den ska hon vända bort från och i förlängningen även bort från mig som jag har förstått det. Jag ska blockera henne med mina händer och kropp - alltså tvärt om mot i agilityn där jag pekar med händerna. Lurigt för koordinationen när man är van att göra annorlunda. Tittar man på vallningsfilmer på youtube så tycker jag det ser ut som att föraren vallar hunden, och hunden vallar fåren. Vallning på vallning. Så fick jag även lära mig att jag måste bli kompis med fåren och försöka få dem att vilja följa mig så här i början. Det trodde jag var hundens uppgift, men tydligen är det inte riktigt så enkelt. Fåren behöver något att ty sig till, annars blir det lätt splittar och fåren far åt alla möjliga håll, vilket också hände lite titt som tätt.

Egentligen så kan ju Ellie redan läsa fåren och flytta dem, det är medfött, nu ska vi bara lära oss att kommunicera hur och var fåren ska. Där hänger det otroligt mycket på mig, att vara tydlig med vad jag kommunicerar. Ett exempel på det var när Ingrid tog Ellie och vallade - himmel vad bra det gick! Inga splittar av fåren och Ellie bytte fint sida för pinnen och Ingrid mer eller mindre klockrent. "Jag ville bara se hur mycket hon kunde egentligen" sa Ingrid "och hon är ju riktigt duktig". Och så lämnade tillbaka hon tillbaka Ellie igen som genast började splitta och flamsa runt. Vad ska man säga? Mera träning för mig helt klart! Jag försöker hitta böcker, filmer eller vad som helst om Aussievallning alt. vallning med kroppsvallare. Det mesta som jag lyckas hitta är om vallning med border collie, vilket inte verkar vara riktigt samma sak, även om det så klart är nyttigt det med. Skriv gärna en rad i kommentarerna om du har några tips på info om vallning! :)

Nu ska vi träna ännu mer på stanna och sakta. Även om hon förstår vad de orden betyder så behöver vi försöka få dem att fungera under den starka störningen som fåren är. Troligen blir det till att träna med leksaker som störning i stället. Höger och vänster kan vara bra att kunna också, de kommandona är just nu upptagna för tighta agility svängar/snurrar åt respektive håll. Så har lite att fundera på för att få in två nya ord som passar mer generella, flacka svängar. 

Stundtals gick fåren fint i samlad trupp för Ellie. 


lördag 14 februari 2015

Aussie på språng

Här om dagen när vi var ute på en kombinerad promenad-foto-session så lyckades Niklas bland annat fånga ett skutt i flera sekvenser. Up-up-and-away!  








torsdag 12 februari 2015

Ellie on fire

I helgen var vi och vallade för andra gången någonsin. Sist vi var på plats var i höstas, när Ellie var runt fem månader gammal. Då var hon duktig och flyttade vänligt men bestämt fåren runt i korallen. Nu, nästan ett halvår senare, var det en inte bara en kavat tjej som klev in hos fåren - utan en fullkomlig tonårsgalning.

Redan när hon kom in på området fick hon spel på riktigt. Jag måste säga att jag aldrig har sett den sidan av henne. Oftast är hon lugn och fin, nästan lite sävlig, men med fåren inom synhåll tände hon på alla cylindrar. Efter ett tag fick jag henne att sitta hyfsat still och inte dra i kopplet men hon kunde omöjligt vara tyst. Skälla fick hon ju inte så istället kom ett gurglande, desperat ljud från halsen. När hon väl fick börja jobba så var kopplet tvunget att vara på, för att lättare kunna dämpa henne. Det finna intresset och öga för fåren hade hon fortfarande, men oj, oj vilken hetta. Jag är glad att Ingrid med massor av erfarenhet fanns med oss. Det behövdes en stund och en del tillsägelser för att få henne att ta det lite mer ballanserat med fåren. Trotts den övertaggade hunden så kände jag att vi ändå kunde jobba ihop på ett annat sätt än förra gången, mycket tack vare att jag var mer bekväm med fåren. Jag kunde ha mer fokus på Ellie och att röra mig - men ändå, totalt kaos i huvudet och jag tror att knappt hälften av allt som jag försökte lära mig verkligen fastnade. Men vilken fantastik känsla när det fungerar, om än bara i korta fragment. Obeskrivligt roligt! Att känna samarbetet, där Ellie på helt egen hand tar ett sånt stort eget ansvar, är otroligt fascinerande. Kul att i efterhand kunna titta tillbaka på dagen, det är möjligt tack vare Niklas som var fotograf för dagen.  

Mot slutet och lilla damen tagit sig samman en smula så gick det faktiskt riktigt bra. Nu på lördag har vi bokat in en ny  tid och håller tummarna för att vädret inte ställer till en scen.


I början var Damen väl het på gröten. 

Så jag försökte tala henne till rätta. 

Ellie tog inte riktigt till sig av vårt "allvarliga prat" - Yihaa...!

Även Ingrid gjorde ett försök att kyla av galenpannan. 



 Efter ett tag började hon förstå vinken. 


Titta då hörreni - jag kan ju!

Så började fåren samlas.

Ellie har oftast inga problem att gå i mellan vägg och får för att få loss dem när de "fastnar". 

Så blev det lite speedat igen, men situationen lugnades av Ingrid. 

Och så blev det åter mera ordning på hund och får.

Ellie flyttade får för glatta livet. 


När hon samlat alla fåren fint som hon skulle så avslutade vi med en lugn belöningsstund, där vi klappade om både hund och får. 



torsdag 5 februari 2015

Uppbokat i vår!

Nu har Ellie börjat få till några hållpunkter sin alldeles egna planering för våren. Och det är bara en massa skojigheter!

8 feb - Säsongstart för Vallningen
Nu på söndag har vi bokat in årets första tid för fårvallning hos Ingrid i Bro. Efter det planerar vi att rulla på hyfsat regelbundet med vallningsträningen för att jobba ihop oss så bra som vi kan. Till en början blir det med instruktör, men när vi blir varma i kläderna kan det finnas chanser att träna självständigt då och då. Jag rekommenderar den som är nyfiken, bor i närheten och kanske vill testa själv att söka på "Vi som vallar i Bro" på Facebook.

7 mars - Kurs i Hoppteknik för Fanny Gott
Något som definitivt är värt att lägga extra krut på! Hopphindret är agilityplanens mest frekventa hinder och man sparar inte bara hundens hälsa med en god hoppteknik utan också värdefulla sekunder och samtidigt minimeras risken för rivningar. Just det sista är det som jag tror lilla fröken Bulldozer skulle kunna få problem med om vi inte jobbar och förebygger det. Här kan du läsa mer om kursen klickerklok/hoppteknik fortfarande finns platser kvar!

15 mars - Utställning i Strängnäs
Revansch för vinterns inställda utställning där kloskadan tvingade oss att vara hemma och vila upp oss istället. Sörmlands Kennelklubb har mer info om utställningen på sin hemsida.

15-16 maj - Vallningsläger för Aussies
SASK anordnar läger för vallningsintresserade medlemmar i trakterna runt Sala. Galet roligt ska det bli med två hela dagar och övernattning med aussies, hundfolk och fårskallar. Kanske kan vi få testa att valla kor och ankor också...? Mer info finns just nu bara på SASK's facebookgrupp, men kontaktinfo kan hittas på hemsidan och troligen kommer inbjudan upp även där inom kort.


Full fräs för fåren fångade flyktigt för fotografering.

Miner

Jag säger ju ofta att Ellie är en ganska fåordig tjej, då jag upplever att hon inte utrycker sitt kroppsspråk riktigt lika mycket som andra hundar. Det kan man till exempel se på kort, där hon har i princip samma utryck på alla kort. Idag fick jag uppleva ett undantag. Kanske var det för att jag kort innan kortet togs varit en smula arg på henne för att hon drog iväg på ett viltspår och att hon därför skickade sig runt nosen för att lugna ner mig? Eller så hade hon helt enkelt bara snö på nästan...?

Aspirant på världens längsta aussietunga...?

måndag 2 februari 2015

Nervositet och Ridhuslydnad

Ellie och jag har ju tränat en hel del lydnadsmomnet hemma på köksgolvet med ganska fina resultat om jag får säga det själv. Momenten i all ära, men störningen och viljan att jobba tillsammans även i stökiga miljöer är ett kapitel för sig. Kanske det absolut viktigaste dessutom. Så, sagt och gjort, så har vi ordnat en tid på söndagar där vi tillsammans med några andra får träna i ett ridhus här i närheten. Mycket bra störningsträning med både andra hundar och gott godis (hästbajs) på marken som man måste lära sig låta bli om man heter Ellie.

Även om det självklart är Ellie som jag i första hand fokuserar på så är det faktiskt så att även jag behöver träna med andra. Jag märker att jag rör mig lite annorlunda, låter lite annorlunda och faktiskt blir lite nervös inför att träna med folk, mest sådana som jag inte känner så väl. Att bli nervös är ju i och för sig inte hela välden, och ibland är det till och med bra att vara det även på träning - det blir ju mer likt en tävlingssituation. Jag är en ganska nervös person när det kommer till att prestera och träna. Ibland tycker jag att det är onödigt och anstränger mig för att fokusera om och få bort den där nervösa känslan, men ibland tycker jag att den faktiskt fyller ett syfte och jag väljer att låta den hållas. När jag ska köra ett tufft pass på gymmet, även när jag kör helt själv, så blir jag ofta nervös - ett bra tecken ändå då jag tänker att det visar att jag tar träningen på allvar och att det höjer min prestation en smula. Samma sak med ridhusträningar, en gnutta nervositet måste ju skärpa upp hela träningen till det bättre. Jag tränar alltså hela tiden på att använda nervositeten som ett redskap till att bli mer fokuserad, istället för att den ska överraska mig och kanske lyckas sätta mitt sinne ur spel. Och så klart, som sagt så vänjer sig Ellie att jobba fint tillsammans med mig även om jag utstrålar (och kanske luktar?) viss nervositet. Det kommer ju mer eller mindre vara ett standardläge vid framtida tävlingar. 

Hur som helst, över till gårdagens träning. Vi var två tappra som vågade oss i genom snöstormen och in i ridhuset. Det andra ekipaget var Lovis, en Golden Retrivertik och hennes matte, som tillsammans tränar för att starta i lydnadsklass tre. De fick finfin störningsträning igår då Ellie och jag inte lyckades hålla ihop det något vidare för att kunna köra stillsam lydnad. För att hålla Ellies fokus på mig var jag tvungen att lägga köttbullarna åt sidan och ta till det häftigare artilleriet så som tennisbollar, pipleksaker och dragkamp. Det blev visserligen några fotingångar, men bästa fokuset fick vi ändå med mer fartfyllda moment som inkallning, både vanligt och över hinder, samt olika skickövningar (som kanske egentligen är mer agility än lydnad, hehe...) där jag skickar ut henne från mig för att "trycka" på en glassbytta eller för att runda en kon. Efter avslutat pass så fick hundarna leka av sig en sväng tillsammans, något som var väldigt uppskattat.


En hög nivå av lek & bus som man måste klara att konturera med som hundtränare. 


söndag 1 februari 2015

Katrineholmshelg

I helgen firade min kära systers fyrtiårsdag i Katrineholm. Förutom släktkalas så han vi med att svänga våra luriviga på en lokal pubb i stan - som äkta pantertanter dock förkäldda i spetts kvällen till ära ;) innan vi for hem till Solna igen hoppade vi in hemma hos Therese och hälsade på hennes familj och Aussietik Lycka. Ellie och Lycka har inte lekt så vidare mycket tidigare när vi har träffats, men idag hittade de verkligen varandra! De for runt i snön på Thereses tomt och hade kunnat hålla på hela dagen om de hade fått. Lika glatt fortsatte de brottas när de fick vara inne en stund medans vi fikade. 

Väldigt tårtsugen fyrtioårig.

Hyfsat stillsam brottningsmatch.

Full fräs i snön.