tisdag 18 april 2017

Egen tid

Här sitter jag med en kopp kaffe och ett sovande barn i vagnen bredvid. Ska strax träffa en kompis för att träna på gymmet tillsammans. Vi var tidiga så jag tänkte att Juni och jag kunde ta en kaffe, men hon somnade. Så är sitter jag och filosoferar på egen hand istället. Skönt på morgonen faktiskt, är ju ingen morgonmänniska så definierar allt innan lunch som morgon. Sipp-sipp på kaffen.  


torsdag 6 april 2017

Bra RC-dagar!

Nu har vi haft några intensiva dagar med RC träningen och i hand med det lite annan träning. I onsdags körde jag och Ellie RC men 100% träff! Woho! Tillbaka där vi avslutade Heidi-kursen. Vi passade även på att teknikträna slalom och målgångar. Båda gick strålande faktiskt. Testade även kommandot "fram" innan slalomen för att få henne att hitta det bättre. Det funkade väldigt bra, var som att lägga i en extra växel!

Idag var vi på planen igen och körde en bana tillsammans med Mariella. Gick riktigt fint när vi (jag?) skärpet till mig första varvet. Andra varvet blev slarvigare, men jag fullföljde min plan att inte gå tillbaka och rätta utan bara köra vidare. Så det var ändå bra. Tränade på delarna som varit svåra ett par gånger. Så gick vi över till RC:n, Där var det lite märkligt. När vi fick hjälp med att belöna (med M&M) och se träffarna så gick det inget vidare. Vi pausade och gick sen själva tillbaka och tränade själva så fick vi våra 100% igen. Då körde vi iof med burk och korv istället för M&M. Kunde det vara korven? Mitt kroppspråk när jag är uppmärksam på kontaktfältet? Måste klura på vad det är hon sätter det på.

Hur som helst bra träningsdagar! Nu blir det paus från träningen imorgon. På lördag kör vi mera RC och tar även med lilla Iza till planen.

måndag 3 april 2017

Fem i rad

Strålande sol på agilityplanen i söndags. Vi hade för ovanlighetens skull inte Juni med som sällskap, men vi var långt i från ensam för det. Vi gick dit tillsammans med Agnes, Thea och en hund som hon passade över helgen. Väl där möttes vi av en hel hög med agilityivriga vänner och deras fyrbenta. Till min stora glädje fick jag chansen att köra några av de andra hundarna, fyra stycken.

En av hundarna var dagen till ära skendräktig och inte alls vidare sugen på vare sig mig, godis eller leksaker. Där var det en bedrift att bara få upp styrfart, men en stunds clownhopp och agility senare var hon på ett strålande humör accelererade upp farten ordentligt och hon tog ett par ärevarv runt planen på egen hand. Avslutade pliktskyldigt genom att skicka henne genom en tunnel på volley och sen gapa "hopp och lek" efter henne när hon tog ytterligare några varv på egen hand i vårsolen. Den andra hunden, Thea, var också skendäktig om än i mindre dos. Där fick vi till ett bra varv men med visst trassel i slalom, skippade det tillslut och körde resten av banan. Även där kändes det som att vi saknade det där riktiga samarbetet och jag var mest glad att vi fick med alla hinder i rätt ordning.

Två av hundarna, två underbara kooikerkillar, är SM-hundar som är så rutinerade att jag själv framstod som komplett nybörjare. Galet roligt! Så väldigt lyhörda, välutbildade och faktiskt artiga. Trotts att jag aldrig kört någon av dem så hade de hundratio procents fokus på mig. När jag var för sen med att visa vart vi skulle saktade de helt enkelt ner på farten och frågade om vägen - för att nästa sekund tok accelerera iväg på rätt spår. Behövde givetvis inte alls bry mig om att hjälpa dem in i slalom. Mitt vingliga byte innan en wrap möttes med viss förvirring (jag var både sen och otydlig givetvis) men med entusiasm och grabbarna lyckades ändå klura ut vad jag ville och gjorde det galant. Fascinerande hur jag själv, trotts att jag vet att de är superrutinerade ändå hade min vanliga tvångstanke där jag känner ett behov av att stanna och kontrollera att hindren verkligen tas. Där hade jag ju verkligen haft chans att ge järnet!

I veckan testade jag även att köra mammas o pappas lilla Iza. Hon är i princip helt grön på agility men en pigg, intelligent och försiktig general. Vid tillfället var hon dessutom hungrig som en varg och helt otroligt fokuserad på att göra vad som krävdes för att få korven som jag bjöd på.  Att försöka träna slalom med henne var svårare, då bidrog korven även med viss störning. Men resten gick dessto bättre, hon spran dessutom på första försöket genom böjda tunnlar helt själv. Träningen med henne var visserligen kort och mest med fokus på att bygga motivation, men själva agility gick faktiskt strålande, mycket tack vare hennes fokus på att göra vad jag ville.

Det har varit väldigt spännande och lärorikt att köra så många olika hundar på så kort tid. Dels har jag tydligare sett mina egna problem, tex. med att jag vill kontrollera varje hinder att det blir som jag vill vilket ju inte är nödvändigt. Dels har jag sett Ellie ur ett nytt ljus och förstår mer vad hon behöver. Jag vet inte om det beror på hennes personlighet eller på att vi är så vana med varandra, men den där artigheten - att vänta på mig innan hon ger sig av - finns inte alltid där. Är hon taggad så tar hon något annat hinder istället, eller så hoppar hon upp och biter mig i armen. När hon springer med andra ser jag dock att hon är artigare och inväntar signal från handlern. Väldigt intressant! På ett sätt kvittar det, vill man ha en hund som håller maxfart måste man vara snabb med vägvisandet - precis som man måste vara med en hund som alltid har maxfart för att slippa fel vägar. Men att förstå vilken av dessa Ellie är på tävling är guld värt för mig. Även om hon kan vara artig och invänta instruktioner, så är hon faktiskt en självsökande missil när hon kommer upp i stress, vilket hon gör på tex tävling. Så jag måste jobba ännu hårdare på att ligga steget före för att få med mig henne. Sen har hon inte alltid det där fulla fokuset på mig, hon är om sig och kring sig mycket mer än både koojkrarna och Iza. Det är något vi kan jobba på, men som också är bra att ha i bakhuvudet och vara övertydlig där det behövs.