Lördagen bjöd på långfärdstur med bilen, Niklas var och är tyvärr väldigt snorig och sjuk, men han var ändå med som sälskap. Upp till Ludvika bar det av för att hämta Ellies nya bur. Det var ett så bra pris på en bra bur att det fortfarande var en bra affär efter att ha lagt pengar på bensin och tid för besväret. Buren är av modell large och vi hade förberätt oss nog med att läsa i ritiningar på nätet att buren skulle få plats. Så vi betalade handpenning redan innan vi fått hem vår nya bil. När vi sen fick hem bilen och mätte själva var vi inte lika övertygade om att buren skulle gå in, passagerarsäten, bagageluckor och annat lutar ju en hel del märker man när man mäter för hand.... så när vi åkte upp till Ludvika var vi inte helt säkra på om vi skulle få hem en ny bur till Ellie eller om vi skulle få ytterligare en sak att lägga upp och sälja vidare på Blocket. :o Vi hade dock margarinerna på vår sida och bakluckan - med buren i - går att stänga med hela två millimeter till godo.
På söndagen blev det en härligt lång sjusovning. Kanske den sista söndagsluren på mycket länge då vårt lilla yrväder ju gör entré och det där med sovmornar riskerar att bli ett minne blott. Han även med att röjja i vårt fjärde rum. Det har återigen blivit överbelamrat med grejjer då vi tömde det sista på Alpvägen nu i veckan. Att få ordning i rummet känns nästan övermäktigt med så mycket grejer och så lite ställen att göra av dem på. Sanningen att säga får jag faktiskt lite ångest över sånna uppdrag. Det där med att städa är ju generellt inte värdens roligaste och när det dessutom gäller ett hav av saker så känns det stört omöjligt. Kanske lite paradoxalt när jag ju faktiskt tycker om och kan sporras av omöjliga saker i andra sammanhang. Men det här med mycket saker är som en ond dröm - man plockar och plockar men inget händer utan allt bara flyttas runt. Efter en stund är alla sakerna utsprida och de ser ut som de blivit ännu fler. Varje sak tycks klona sig själv och snart är inte bara golven fulla med saker utan högarna av bråte trycker mot dörrkarmar och tak. Själv hamnar man under allt och får knappt någon luft. Det slutar med att man dör plötsligt, med skräcken i halsgropen, när hela byggnaden exploderar av alla saker som löper amok och klonar sig okontrolerat. Precis så känns det! Men så är det så klart inte....... faktiskt har det blivit lite mindre grejer idag efter en sväng till tippen. Och en annan sväng upp i vindsförådet. I vindsförådet är det i och för sig samma känsla, ett okontrollerbart virrvarr av saker som bara växer och sväller. Men. Nog svamlat. Det jag ville säga var att fixandet går framåt och vi fortsätter en annan dag. ;)
Imorgon blir det jobb som vanligt för mig och Niklas är troligen hemma och jobbar på att bli frisk. Nu är det bara en bråkdel av en vecka kvar innan vi får sällskap här hemma =)
Vidunderligt vackert i Dalarna.
Fastnar inte riktigt på kort, men med lite fantasi så!
Bur i bil. Passar precis. Bokstavligt talat.
Sovmorgon fram till lunch. Försvinnande lyx?
Som taget ur "Maniska Samlare".
Något bättre. Inte maniskt mycket - bara vanlig kaos.
