Känd mentalstatus!

Idag var jag och Ellie på plats i helregnet vid Roslagens BK för att göra MH eller sk. mentalbeskrivning. Det var ett uppfödar-MH och tre av Ellies syskon var på plats. Beskrivningen bjöd på många intressanta iaktagelser.

Förutom att min regnjacka visade sig att inte alls vara en regnjacka - utan endast vattenavvisande, så fick vi bekräftat att vi Ellie är en ganska kavat liten tjej. Hon kommer relativt snabbt över eventuella saker som skrämmer henne. Dessutom beskrevs hon som väldigt social, något som förvånade mig på ett positivt sätt. Både testledaren och publiken hälsades på med öppet sinne, det hade jag aldrig trott. Men å andra sidan vet jag att hon är selektiv i vilka hon gillar så tydligen var hela gänget godkända den här gången.

Ellie var galet taggad innan vi skulle påbörja MH:t och när hon såg en av sina absoluta favoritmänniskor - uppfödaren Jennifer - så fulkomligt exploderade hon. Vist brukar hon kunna vara pratsam men idag var hon fulkomligt bubblande. Med så mycket myror innan för brallorna var det snudd på omöjligt att stå still och vara tyst och stilla i tre minuter som var ett av delmomenten. Här fick vi i efterhand också vår mest konstuktiva feedback, öva ännu mer på passivitetsträning.

Avståndsleken var inte vidare rolig tyckte Ellie, även om hon var intresserad och högljudd så var hon inte vidare sugen på att gå fram och leka. Vissa kanske skulle se det som något negativt, men för min del så spelar det verkligen ingen roll. Inte heller planerar vi hålla på med någon tävlingsgren där det skulle vara en viktig egenskap. Överaskningen med den upp-poppande overallen, fick krutet i Ellie att explodera snabbt och intensivt. Men det gick lika fort över och hon gick på egenhand fram, nosade på den och konstaterade snabbt att det inte var något att bry sig om. Likande var det med skramlet, även om det kvarstod lite mer intresse därefter. Spökena var påfrestande tyckte Ellie som med full kraft sa till dem att hålla sig borta. När de trotts intensiva påtryckningar ändå gick framåt blev det läskigt. Hon ställde sig då vid sidan om mig för att skapa avstånd och fortsatte skälla tills dess att huvorna åkte av.

Skotten som jag gått och nojjat över ett tag gick lika klockrent som på träningarna - inte ens öronen rörde sig när det small. Beskrivaren skojjade och undrade om vi gjort hörselprov på henne, man kunde nästa tro att hon inte hörde dem alls.

Delar av testet hade jag turen att få filmat av en matte till Ellies bror, himla kul att se så här i efterhand och spara för framtiden.

Fredag

Ikväll tog vi en skogspromenad och avslutade den med att möta upp Niklas på Hornbach. Det är fortfarande grönt men det känns i luften att hösten är runt hörnet. Det regnade en del också så både jag och Ellie hade regnjackorna på oss. 

Spillda blåbär

Idag har vi varit på en blåbärstävning till, i Nacka den här gången. Trevlig på många sätt - men bra på själva planen gick det då inte. På våra vänliga träningar går det stadigt frammåt, men blåbärstävlingarna går helt åt andra hållet känns det som. Vad gör ett bra utförande av gungan för nytta om vi inte kan hålla kontakten med varandra på planen? Som det är nu så tappar vi fokus ett par sekunder, Ellie far iväg, jag kommer av mig och så kanske vi lyckas samla ihop oss. Och sen tappar vi bort varandra igen, så vips är vi tillslut helt bortknollrade. Kanske är det för långa banor mot vad vi tränar på träning? Kanske är jag för otydligt? För mycket annat runt om? För mycket krav? För lite krav? Är jag för ofokuserad? Idag kändes uppvärminingen toppenbra, supertaggad men samtidigt fokuserad så jag var säker på att det skulle bli ett bra lopp innan vi klev över startlinjen. Men väl på banan tappade vi bort varandra. Vi måste hem till ritbordet och fundera igen....

Nu är det till att gnugga våra små grå och se till att sätta nästa tävlingsbana

ENKA

Jag har ett bra tag letat efter en kvällskurs i nybörjaragility för hösten med ljus och lykta. Det finns många toppenbra kurser ute, men mitt lilla krav på att de måste gå på torsdagkvällar någon gång i september eller början av oktober gör det aningen omöjligt att hitta en som passar oss. Så jag sparar mina pengar, för en mer specialiseradkurs, kanske onlinekurs, senare i höst eller vinter. Nu gör jag istället en aldeles egen kurs bara för Ellie och mig. Med hjälp av mobilen ska jag filma en eller ett par delar av träningen vid varje tillfälle och på egen hand utvärdera. Analyserna kommer ni kunna hitta nedskrivna här i bloggen tillsammans med filmerna.

Under de åtta kommande veckorna kommer jag och Ellie följa vårt egna nybörjarupplägg, garanterat anpassat efter våra förutsättningar. För att få en struktur på passen så kommer de delas upp i fyra delar. Varje pass kommer att börja med en kort stund något som bara är roligt, till exempel helt vanlig lek på plan, följa-John i skogen, fotgående (ja, vi tycker båda att det är toppenkul) med mycket belöning eller något annat kontaktfrämjande. Efter det blir det kort teknikträning på olika hinder tex kontaktfält eller slalom. Här ska vi även se till att använda "vändpinnar" som rundas av Ellie så långt det går, den typen av moment gör henne dels tryggare i att jobba i från mig och dels är det utmärkt gymnastik som bygger både snabbhet och smidighet. Som del tre blir det kombinationer med allt vad det innebär, tighta svängar, frammåtsändande, handling, hinderdiskriminering och mycket mer. Handlingen kommer präglas av bakomhandling, dvs där Ellie är bakom mig större delen av tiden. Som avslutning på varje pass blir det något snabbt och roligt igen, till exempel en rundbana, ett rakt upplopp - gärna med boll som belöning. Vi börjar och slutar alltså varje träning med glädje och fart och puttsar på detaljerna där i mellan. Minst en hoppteknikövning i veckan ska vi också göra men det kan göras separat en annan dag om det passar bättre. 

Jag kommer märka eller tagga inläggen från våran egen kurs med ENKA, som står för Emmas och/eller Ellies NybörjarKurs i Agility. Jag är redan laddad och ser fram imot första passet som går av stapeln i slutet på vecka!

Guldknappen 2015

I helgen var det den årliga traditionen Guldknappen tiilsammans med Stina, mamma och systeryster. 

En bra start på en bra dag - Cava på Grand Hotell.

Glasögon!

Mamman till en av Guldknappenvinnarna och min mamma - i samma klänning fast olika. 

Maria får fuffigt hår.

Roligt att ta på sig såna här pärlor och lika roligt att ta av dem.

Vi delade alla samma goda smak.

Fredagsfilm

Ikväll var vi på agilityplanen åter igen, tillsammans med Åsa och hennes Ludde. Vi värmde upp med bland annat en hopptekniksövning, ett par slalomingångar och fortsatte sen kvällen med att köra kombinationer från gårdagens bana. Supertrevlig kväll och framförallt är agilityplanen nästan garanterat ledig just på fredagkvällar. På slutet hjälpte Åsa mig att filma första delen av banan, jag ville testa lite olika alternativ för att kunna utvärdera. Helt rättvisande blev det kanske inte för både jag och fröken hund var rätt genomkörda och hade kanske inte huvudet helt på plats - men det är ändå jätteintressant att se och analysera.

Tittar man åp just den här filmen skulle jag vilja välja bort både innkallningen och framförbytet direkt. Igår kändes det som jag fick till en kanoninkallning, men idag när jag stack iväg för tidigt så sprang hon bara förbi. På filmen var jag senare för att hon inte skulle springa förbi, men svängen blev väldigt vid då. Framförbytet är jag inte så stort fan av generellt, det känns som det stoppar upp hunden snarare än hjälper till att svänga. I de flesta situationer tycker jag det finns andra bättre alternativ att välja. På filmen från idag blir inte svängen vidare tight heller, kanske gör jag bytet lite för sent. Ellie ser inte ut att förstå exakt vad jag menar utan ser ut att läsa mig ännu lite senare och vips blev det en vid sväng ändå. Att starta från vänster sida om Ellie och inte byta alls förens hon gått in i tunneln tycker jag funkade mycket bättre än jag trodde, men baksidan med den varianten är att jag måste bromsa in och vänta in för att kunna göra ett bakombyte. Inte en favortit det heller då det stoppar flytet. Kanske, om jag lärde henne bättre skick och kunde sticka ifrån tunneln lite innan hon gått in i den så skulle det bli bättre. Blinbytena gick sämst på filmen och jag tycker att varken jag eller Ellie gör riktigt som vi ska. Det största problemet är att jag är för sen och delvis känns inte Ellie som hon bryr sig helt om mig då jag tror att hon börjat kunna banan utantill vid det här laget.

Kort summering att ta med sig till nästa pass är att få lite mer sug på hindren. I och med det tror jag att innkallningen skulle kunna gå riktigt bra och även den varianten utan byte. Bildbytena måste jag testa igen när vi båda är lite frächare i huvudet, frälst som jag är så insisterar jag på att de måste vara det bästa alternativet om jag bara får till timingen.

 

Följ oss på youtube! 

Nyfrälst

Igår kväll var vi med på klubbens banträning för klass 2-3 banor. Lite för svårt för oss egentligen, men att få chansen att träna med andra i en tävlingslik miljö får man inte för myckt av, så vi hängde på ändå. Själva tävlingsmiljön måste vi träna mycket mer på, mycket skäll och gnäll från Ellie till en början. Efter att jag satt henne i "skamvån" (i bilen) några minter var hon lugnare. Själva banan gick desto bättre.

Eftersom banan var klurig valde jag att dela upp den i tre delar och belöna efter varje del. Jag hade gett mig sjutton på att vara före den här gången och det gick faktiskt vägen. Att komma ihåg banan, även om den var uppdelad i fragment, var dock svårare. Jag skulle verkligen behöva träna på att memorera och springa banan själv oftare. Även om jag hade kunnat vara bättre så höll vi ihop det riktigt bra när vi väl körde. Ellie var klockren! Hyfsat tighta svängar, bra atityd och inte ett enda fel hinder eller fel väg. Självklart är hon helt fantastisk, men jag farshineras också handlingsstilen som gör det så otroligt tydligt för henne. Bara jag som förare gör rätt så behöver hon inte fundera på var hon ska, utan kan ösa på som hon vill. Med tanke på att hon fortfarande är ung och rellativt outbildad så kan vi med den här handligen redan ta oss igenom ganska komplicerade passager. Sanslöst effektivt. Även om det är väldigt komlpicerat för mig stundtals. Mer baklängesagility med mig som förare framför och Ellie bakom kommer det defenitivt att bli!

Blåbärsbana tidigare i sommar.

Gungans kontaktfält

Idag blev det en anourlunda lunchträning - som jag älskar att kunna jobba hemifrån ibland och dessutom bo 3 minuter från en agilityplan! Och Ellie gillar det med tror jag bestämt. Idag körde vi några slalom.. Klurigt sa Ellie och gick stundtals klockrent, stundtals brevid och ett par gånger rakt in i en pinne med huvudet före. Inte lätt att vara supertaggad och ofokuserad samtidigt. Det vi fokusera mest på var ändå gungan, eller rättare sagt kontaktfälten på gungan. Tanken med att filma var att utvärdera delvis hennes kontaktfält och framför allt hur jag själv läser av henne och när jag tajmar belöningen. Men det blev något annat som jag fångade mitt intresse istället.

På gungan har jag senaste tiden tänkt att 2+2 passar bra. Men kanske är det inte så himla bra? Någon sa att det inte är helt optimalt då det lätt kan bli väldig belastning på ryggen om hon går över kanten "för fort" och får ta kraften från rekylen? Dessutom tycker jag det ser rätt krångligt ut för henne. Hon gör ju först allt helt rätt, dvs. är på kontaktfältet när bommen slår i backen - och där är det ju faktiskt slut på alla kriterier. Att hon efter det ska krångla sig in i nästa possition med två tassar på markern och två på gungan känns väldigt oproduktivt? Det vore väll bättre och snabbare om hon bara förstod att hon fick fara av plankan så fort den var i backen? Om jag inte mins fel så var det så jag tänkte att hon skulle göra från början, men så tyckte jag hon började hoppa av för tidigt och så började jag med det här krånglet. Kanske ska gå tillbaka till ruta ett?

Nästa gäng ska vi också prova sätta rundningspinnen längre bort för att få en mer tävlingslik träning.

Sviter från Prag

Ska man shoppa i Prag är skor ett hett tips. Gå till de mer "lokala" affärerna ett par kvarter utanför turistcentrumet och du hittar superfina skor i bra kvalitet. Så länge du kan leva med att det inte är märkesskor, som ligger på ungefär samma priser som hemma, så kan du lätt hitta skor under 200 kr. De här snyggingarna nedanför kostade knappt 130 kr och är i skin.

Sköna är de också.

Kick-off i Prag

Det har varit en fantastiskt rolig helg här i Prag med alla kollegor. Nästan alla sexhundra var med, från alla olika delar av iStone. Häftigt att se alla samlade. Vi bodde på Hilton precis i utkanten av centrala Prag. Vi har promenerat, tittat på alla fantastiska byggnader, druckit öl och så har vi haft en hel del konferens också. Jag höll tex en kortare presentation för den lilla kompetensgrupp jag till hör, där jag pratade om planeringsprodukten "AP" som jag jobbar med. Först var jag himla nervös och ville helst låta bli, men så kom jag på att man bara ska göra saker man tycker är kul - så jag bestämde mig för att jag tyckte det var superkul att prata inför folk. Himla bra gick det faktiskt! Nu sitter vi och väntar på att bussen ska ta oss till flygplatsen och vidare hem till Stockholm. Har varit en kanonhelg!