Förutom att min regnjacka visade sig att inte alls vara en regnjacka - utan endast vattenavvisande, så fick vi bekräftat att vi Ellie är en ganska kavat liten tjej. Hon kommer relativt snabbt över eventuella saker som skrämmer henne. Dessutom beskrevs hon som väldigt social, något som förvånade mig på ett positivt sätt. Både testledaren och publiken hälsades på med öppet sinne, det hade jag aldrig trott. Men å andra sidan vet jag att hon är selektiv i vilka hon gillar så tydligen var hela gänget godkända den här gången.
Ellie var galet taggad innan vi skulle påbörja MH:t och när hon såg en av sina absoluta favoritmänniskor - uppfödaren Jennifer - så fulkomligt exploderade hon. Vist brukar hon kunna vara pratsam men idag var hon fulkomligt bubblande. Med så mycket myror innan för brallorna var det snudd på omöjligt att stå still och vara tyst och stilla i tre minuter som var ett av delmomenten. Här fick vi i efterhand också vår mest konstuktiva feedback, öva ännu mer på passivitetsträning.
Avståndsleken var inte vidare rolig tyckte Ellie, även om hon var intresserad och högljudd så var hon inte vidare sugen på att gå fram och leka. Vissa kanske skulle se det som något negativt, men för min del så spelar det verkligen ingen roll. Inte heller planerar vi hålla på med någon tävlingsgren där det skulle vara en viktig egenskap. Överaskningen med den upp-poppande overallen, fick krutet i Ellie att explodera snabbt och intensivt. Men det gick lika fort över och hon gick på egenhand fram, nosade på den och konstaterade snabbt att det inte var något att bry sig om. Likande var det med skramlet, även om det kvarstod lite mer intresse därefter. Spökena var påfrestande tyckte Ellie som med full kraft sa till dem att hålla sig borta. När de trotts intensiva påtryckningar ändå gick framåt blev det läskigt. Hon ställde sig då vid sidan om mig för att skapa avstånd och fortsatte skälla tills dess att huvorna åkte av.
Skotten som jag gått och nojjat över ett tag gick lika klockrent som på träningarna - inte ens öronen rörde sig när det small. Beskrivaren skojjade och undrade om vi gjort hörselprov på henne, man kunde nästa tro att hon inte hörde dem alls.
Delar av testet hade jag turen att få filmat av en matte till Ellies bror, himla kul att se så här i efterhand och spara för framtiden.
Avståndsleken var inte vidare rolig tyckte Ellie, även om hon var intresserad och högljudd så var hon inte vidare sugen på att gå fram och leka. Vissa kanske skulle se det som något negativt, men för min del så spelar det verkligen ingen roll. Inte heller planerar vi hålla på med någon tävlingsgren där det skulle vara en viktig egenskap. Överaskningen med den upp-poppande overallen, fick krutet i Ellie att explodera snabbt och intensivt. Men det gick lika fort över och hon gick på egenhand fram, nosade på den och konstaterade snabbt att det inte var något att bry sig om. Likande var det med skramlet, även om det kvarstod lite mer intresse därefter. Spökena var påfrestande tyckte Ellie som med full kraft sa till dem att hålla sig borta. När de trotts intensiva påtryckningar ändå gick framåt blev det läskigt. Hon ställde sig då vid sidan om mig för att skapa avstånd och fortsatte skälla tills dess att huvorna åkte av.
Skotten som jag gått och nojjat över ett tag gick lika klockrent som på träningarna - inte ens öronen rörde sig när det small. Beskrivaren skojjade och undrade om vi gjort hörselprov på henne, man kunde nästa tro att hon inte hörde dem alls.
Delar av testet hade jag turen att få filmat av en matte till Ellies bror, himla kul att se så här i efterhand och spara för framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar