Igår var hade vi årets sista bokade vinterträning inomhus. Var mycket kaos som vanligt, men ett par riktigt fina stunder fick vi till. Lyckades dessutom fånga den bästa rundan på film. Kändes faktiskt otroligt bra, jag kände mig snabb, som att jag stack i tid och Ellie höll tempot uppe utan att för den skulle aussie-tossa sig igenom banan. Aussie-tossa sig igenom en bana gör man i raketfart och väljer dessutom helt på egenhand vilka hinder i banan man vill ta. Men inget sånt, bara fin fart och dessutom styrbar. Fantastisk känsla.
När jag såg filmen var min första reaktion besvikelse. Handlingen såg inte bra ut alls. Där jag tyckte att jag varit i så otroligt god tid så var jag bara precis på gränsen i tid. Missade blindbyten och ersatte med framförbyten osv. Handlingen så ganska fult ut, hackig och trög dessutom. Inte alls som på youtubefimlerna från SM som jag brukar kolla på. Märkligt, för det var ju den känslan jag hade haft, att vi var på snudd på SM nivå. Gnällde rätt så hårt på mig själv ett tag innan jag började inse att Ellie linjer faktiskt var näst intill klockrena. Jag brukar ju säga till andra att om hundens linjer är bra och farten är hög så får man vara nöjd även om man själv fulhandlar. Mera gnäll började mala i huvudet, ja, men jag var ju en massa i vägen och saktade ner henne. Tittade igen och såg att det faktiskt bara var på ett ställe som jag var så där riktigt mycket i vägen. Hon höll ju hyfsad fart totalt sätt. Och när jag tänkte efter så var jag nog mindre i vägen än jag någonsin varit med henne i en bana. Fick också påminna mig om att man inte kan jämföra sig med youtubefilmer från SM. I alla fall inte när man själv inte varit med på de filmerna. Så det var nog ganska okej ändå.
Till och med så var det nog en jävla bra omgång. Nu börjar jag känna mig stolt igen och börjar åter känna den där känslan som vi hade där på banan. De är ju den man ska ha med sig. Jämt! Även om den inte fastnar på film. Jag ska se till att hitta de där guldstunderna som uppstår i magen i varje träningspass och se till att de är de som blir kvar i huvudet - med eller utan film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar