Det var intressant att se att de är så olika trotts att de tillhör samma ras. Visserligen är väll Ellie vad man skulle kunna kalla en utställnings-aussie med ett mer rastypiskt och bastant utseende, medans Lycka är smärt och smidig. Båda har en stor arbetsmotor, men jag upplevde att att den tar sig olika uttryck. Vi fick chansen att se det från ett nytt perspektiv igår när vi körde uppletande i skogen. Uppletande är alltså när man gömmer saker i skogen som hunden ska hitta och hämta in till sin förare, området de söker på är avvallat (som innebär att man gått kors och tvärs och sprider lukt i området) vilket innebär dels att hunden vet vilket område den ska hålla sig inom. Men även att hunden inte kan spåra på samma sätt som tex när man lägger ett vanligt spår, utan måste gå högt med nosen och känna lukten av saken i vinden. Hur som helst, det var roligt att se hur olika de jobbade. Ellie har en lugn, samlad - nästan lite trög - framtoning, men väldigt målinriktad och relativt systematisk. Lycka var snabbare, mer intensiv och mindre noggrann. Det går väl kanske inte helt att jämföra dem när de kommit olika långt i sin träning och är i så olika åldrar, men att de har tydliga personligheter och egenskaper är tydligt redan nu.
Vi avslutade en sväng på lydnadsplanen där vi lekte tillsammans jag och Ellie, för att hon ska få en bra och positiv inställning till planen och vilja välja mig istället för andra hundar. När vi går upp på planen är det bara hon och jag. Helt hemma är vi inte där ännu, igår tror jag att hon gärna pipit iväg bort till Lycka om hon hade fått chansen. Tränade även några vändor fotgående och provade på ställande under gång. En himla skojig förmiddag för både två- och fyrbeningar.
Två stycken Merle - en Blå och en Röd.
Visst är det ändå rätt kul att se likheter och olikheter inom en ras. :)
SvaraRaderaVad fina de är! Älskar merle-färgen!