De senaste veckorna har inneburit mycket vila för vår aussielurv här hemma. Något hon helt klart inte uppskattar så där värst mycket. En, kanske ett par dagar, sen blir det fasligt långtråkigt att vara stilla. Något som ni som läser bloggen säkert har förstått genom Ellies sagor.
Med start från igår har vi äntligen börjat trappa upp aktiviteterna igen. Igår blev det agility i mörker på brukshundklubben - hon börjar förstå både det här med hopp och däck så smått! Idag tog vi en promenad bort till en inhängnad, upplyst fotbollsplan på andra sidan järnvägen för en stunds lydnadsträning. Det blev inte så länge för det kom ganska snart några barn som ville spela fotboll. Men himla bra gick de korta minuterna som vi höll på. Hon har kommit långt med ingångarna till fotet och gör det riktgt snyggt nu om jag bara visar lite med handen. Lika så gående fot. Det vi väntar på är uthålligheten, som ju mognar med åldern, så fröken kan hålla fokus lite längre. Men ingen panik med det, det kommer med tiden. Nu har vi en helt annan hund än för bara några dagar sen. En harmonisk en, som är ointresserad av att äta på väggar (bara en sån sak), en som går hyfsat fint i koppel och som nöjer sig med att gnaga på ett ben eller sova inom hus. En som inte med uppgiven blick ligger och stirrar på oss när vi ligger i soffan.
Det slog mig idag vilken tur vi har som faktiskt vet vad vi har köpt. Vi vet att det är en buldoser på jettbränsle som vi har i lägenheten. Det går faktiskt utmärkt att ha även en sån i stan, om man vet om det. Men om vi inte viste? Om vi hade köpt en hund vi tyckte var söt? En hund av en ras som råkade vara poppis? Som såg ut som världens kramigaste gossedjur och som vi behandlade därefter? Tänk om hon varje dag fick lika mycket aktivering som nu när vi har varit sjuka? Oj, vad vi hade varit uppgivna vid det här laget nu i så fall.
Passivitetsträning och platsliggning utanför den lokala pizzerian tidigare ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar