Fååår

Sen någon vecka tillbaka har vi fått får i en hage precis bredvid planerna på brukshundklubben. En störning som heter duga om man är en liten Aussie i tonåren som inget bättre vet än just att valla får. Senaste gångerna har jag haft lite svårt med fokuset på Ellie kan man därför lugnt säga. En nära ögatincident när hon rymde från agilityplanen och bort till fårhagen var otäckt nära en mindre bedrövelse. Givetvis hände det när det pågick en brukstävling på appelplanen och vi hade många par ögon bevittna vad som höll på att hända. Som tur var är staketet ganska finmaskigt och matte är faktiskt ganska snabb hon med i de där lägena, så det blev ingen katastrof så som det kunnat bli. Man vad hade jag ens kunnat göra om hon tagit sig in i hagen!? Med hjärtat i halsgropen släpade jag med odågan i halsbandet till bilen och åkte direkt hem. Hur skulle jag göra för att överhuvudtaget kunna träna på brukshundklubben hädan efter?

Efter lite tankeverksamhet utan paniken i kroppen kom jag på att vi måste försöka träna på fåren separat. Det borde ju gå eftersom att hon faktiskt kan lyssna på mig när vi vallar, även om då oftast är på armlängdsavstånd från mig. Hur som helst, värt ett försök! Innan nästa pass avsattes därför en kvart enbart åt inte-ta-fåren-träning. Vi gick så nära fårhagen man kunde komma och tränade att ha kopplet slakt i kombination med kommandot "stanna", när det funkade hyfsat gjorde vi svårare grejer. Inkallning både från och mot fåren, targetträning (på avstånd från mig trycka på en frisbee med tassarna) mot och från fåren. När jag kände att jag vågade släppa kopplet helt kände jag att vi kommit tillräckligt långt för att våga oss tillbaka till agilityplanen och där helt knäppa av kopplet.

Visade sig inte bara vara en bra gardering mot fårjakt, utan vi fick dessutom en väldigt bra uppvärmning som gav en otroligt fin och följsam Ellie. Inte heller några problem när andra hundar kom ner på planen. Ellie fattade, hon var med mig och tog ingen notis om de andra hundarna. Så tog vi en paus på en timme medans jag instruerade agility och Ellie vilade i bilen. Efter det plockade jag ut lilla hunden igen för att köra ett varv agilitybana, tänkte att nu efter allt fårtränande så allt skulle gå smidigt som en dans. Mjae. På en timme laddades lydnaden tydligen ur... Inga får den här gången, men väl ett par långa lovar till andra träningsekipage på planen. Så, bara att börja om med följsamhetsträningen framför fåren. Nå ja, med ihärdig fårträning hela sommaren måste det ju resultera i mer långvariga resultat ;)

ETB (efter-tränings-bus) med Luddson

Vallningsläger!

I helgen var jag och Ellie på plats i Kroksbo där det anordnades ett vallningsläger i SASK (Svenska Australian Shepherd Klubben) egna regi. Det är så otroligt intressant med vallningen då den plockar fram helt nya sidor i Ellie. Det krävs på många nya förhållningssätt för mig både jämt emot henne och inlärningen av själva kommunikationen. Sen så är det så vansinnigt svårt, för min del. Ellie gör för det mesta rätt och fåren gör som de ska de med, men inte jag. Inte bara får föresten, i helgen vallade vi ankor också. Svårare på ett sätt, men också tydligare och snabbare feedback till mig som förare. Jag tror jag gillar ankor. Så känns de ju betydligt mer lättskötta än får. Ankor kanske man till och med kan ha på balkongen..?

Flera får

Alla hjärtans dag firades bland annat i fårhagen i Bro. Det gick väldigt mycket bättre den här gången då fröken hund var mycket lugnare - kanske inte lugn i ordets bemärkelse och definitivt fortfarande het - men lugnare. Det är roligt med helt nya saker då inlärningskurvan är förhållandevis brant den första tiden. 

Innan vi gav oss in till fåren så tog vi en promenix med inkallningar, bus och stannalekar. Även om hon första minuten hos fåren gick lite bananas så blev hon väldigt snabbt hanterbar, höll ett bättre tempo och lysande på min röst mycket tydligare än sist. Ellie började använda huvudet på riktigt den här gången och då blev det inte lika lätt att burdust hoppa runt och leva rövare. Hon var då och då tvungen att ta små pauser och äta lite fårbajs som lägligt fanns lite över allt. Det gick väldigt mycket lättare att få henne att stanna på kommando, inte första kommandot men med lite tjat gick det till slut utan att behöva ta i henne. Hon kunde till och med stanna sittandes eller liggandes på en plats i korallen medan jag gick bort till fåren. Det var starten på en nybörjarövning där jag sen skulle gå mot henne, släppa på stannakommandot och hon själv skulle välja åt vilket håll hon skulle ta fåren.

Det är inte bara lilla hund som får jobba inne hos fåren. Det är himla lurigt även för mig att göra rätt, det är får i plural, hund, pinne i handen och så mina egna armar och ben att hålla ordning på. Jag har dessutom rätt dålig koll på vad jag faktiskt ska göra där inne. Den här gången fick jag försöka flytta Ellie med hjälp av en pinne, den ska hon vända bort från och i förlängningen även bort från mig som jag har förstått det. Jag ska blockera henne med mina händer och kropp - alltså tvärt om mot i agilityn där jag pekar med händerna. Lurigt för koordinationen när man är van att göra annorlunda. Tittar man på vallningsfilmer på youtube så tycker jag det ser ut som att föraren vallar hunden, och hunden vallar fåren. Vallning på vallning. Så fick jag även lära mig att jag måste bli kompis med fåren och försöka få dem att vilja följa mig så här i början. Det trodde jag var hundens uppgift, men tydligen är det inte riktigt så enkelt. Fåren behöver något att ty sig till, annars blir det lätt splittar och fåren far åt alla möjliga håll, vilket också hände lite titt som tätt.

Egentligen så kan ju Ellie redan läsa fåren och flytta dem, det är medfött, nu ska vi bara lära oss att kommunicera hur och var fåren ska. Där hänger det otroligt mycket på mig, att vara tydlig med vad jag kommunicerar. Ett exempel på det var när Ingrid tog Ellie och vallade - himmel vad bra det gick! Inga splittar av fåren och Ellie bytte fint sida för pinnen och Ingrid mer eller mindre klockrent. "Jag ville bara se hur mycket hon kunde egentligen" sa Ingrid "och hon är ju riktigt duktig". Och så lämnade tillbaka hon tillbaka Ellie igen som genast började splitta och flamsa runt. Vad ska man säga? Mera träning för mig helt klart! Jag försöker hitta böcker, filmer eller vad som helst om Aussievallning alt. vallning med kroppsvallare. Det mesta som jag lyckas hitta är om vallning med border collie, vilket inte verkar vara riktigt samma sak, även om det så klart är nyttigt det med. Skriv gärna en rad i kommentarerna om du har några tips på info om vallning! :)

Nu ska vi träna ännu mer på stanna och sakta. Även om hon förstår vad de orden betyder så behöver vi försöka få dem att fungera under den starka störningen som fåren är. Troligen blir det till att träna med leksaker som störning i stället. Höger och vänster kan vara bra att kunna också, de kommandona är just nu upptagna för tighta agility svängar/snurrar åt respektive håll. Så har lite att fundera på för att få in två nya ord som passar mer generella, flacka svängar. 

Stundtals gick fåren fint i samlad trupp för Ellie. 

Ellie on fire

I helgen var vi och vallade för andra gången någonsin. Sist vi var på plats var i höstas, när Ellie var runt fem månader gammal. Då var hon duktig och flyttade vänligt men bestämt fåren runt i korallen. Nu, nästan ett halvår senare, var det en inte bara en kavat tjej som klev in hos fåren - utan en fullkomlig tonårsgalning.

Redan när hon kom in på området fick hon spel på riktigt. Jag måste säga att jag aldrig har sett den sidan av henne. Oftast är hon lugn och fin, nästan lite sävlig, men med fåren inom synhåll tände hon på alla cylindrar. Efter ett tag fick jag henne att sitta hyfsat still och inte dra i kopplet men hon kunde omöjligt vara tyst. Skälla fick hon ju inte så istället kom ett gurglande, desperat ljud från halsen. När hon väl fick börja jobba så var kopplet tvunget att vara på, för att lättare kunna dämpa henne. Det finna intresset och öga för fåren hade hon fortfarande, men oj, oj vilken hetta. Jag är glad att Ingrid med massor av erfarenhet fanns med oss. Det behövdes en stund och en del tillsägelser för att få henne att ta det lite mer ballanserat med fåren. Trotts den övertaggade hunden så kände jag att vi ändå kunde jobba ihop på ett annat sätt än förra gången, mycket tack vare att jag var mer bekväm med fåren. Jag kunde ha mer fokus på Ellie och att röra mig - men ändå, totalt kaos i huvudet och jag tror att knappt hälften av allt som jag försökte lära mig verkligen fastnade. Men vilken fantastik känsla när det fungerar, om än bara i korta fragment. Obeskrivligt roligt! Att känna samarbetet, där Ellie på helt egen hand tar ett sånt stort eget ansvar, är otroligt fascinerande. Kul att i efterhand kunna titta tillbaka på dagen, det är möjligt tack vare Niklas som var fotograf för dagen.  

Mot slutet och lilla damen tagit sig samman en smula så gick det faktiskt riktigt bra. Nu på lördag har vi bokat in en ny  tid och håller tummarna för att vädret inte ställer till en scen.

I början var Damen väl het på gröten. 

Så jag försökte tala henne till rätta. 

Ellie tog inte riktigt till sig av vårt "allvarliga prat" - Yihaa...!

Även Ingrid gjorde ett försök att kyla av galenpannan. 

 Efter ett tag började hon förstå vinken. 

Titta då hörreni - jag kan ju!

Så började fåren samlas.

Ellie har oftast inga problem att gå i mellan vägg och får för att få loss dem när de "fastnar". 

Så blev det lite speedat igen, men situationen lugnades av Ingrid. 

Och så blev det åter mera ordning på hund och får.

Ellie flyttade får för glatta livet. 

När hon samlat alla fåren fint som hon skulle så avslutade vi med en lugn belöningsstund, där vi klappade om både hund och får.