Idag testade vi hopphinder för första gången. Låga, låga var de, men Ellie tog dem ändå med ett litet skutt. Även om hon inte har en aning om vilket hinder som heter vad, så märks det att hon börjar förstå att det är det hindret som jag pekar på som hon får belöning för. Hon far runt och tar en del grejer i bara farten också vilket jag tycker är okej, men det är bara när det blir som jag har tänkt som det blir leksak. Fast idag blev det även leksak när hon for igenom platta tunneln på egen hand. Det där är lite lurigt dock, samtidigt som jag vill få henne superpositiv till plattatunneln vill jag helst inte att hon tar den själv - då hon är väldigt dålig på att först kontrollera att den ligger platt och inte har trasslat ihop sig i blåsten till en liten korv. Som vanligt blandar vi agilityn med platsliggningar för att hålla den där superbraiga på-och-av-knappen i trim.
På det hela taget känns det som att det går framåt med ganska stora kliv så här i början, även då vi tränar väldigt korta stunder. Och det är inte bara för henne det blir bättre, utan även för mig som jobbar upp en allt bättre förmåga att hålla koll på hunden, hindren, min egen kropp, köttbullarna, leksakerna och dessutom hålla span på om det dyker upp någon annan hund i närheten. Mitt i vår träning dök det upp två andra ekipage och ville vara med inne på planen. Passade perfekt för en längre platsliggning med störning. Lite sugen var Ellie allt på att springa iväg och kolla upp de andra typerna som var på och lekte med "hennes" hinder, men med ett gäng köttbullar och några väl valda ord enades vi tillslut om att hon vist kunde vara lugn och stilla kvar bervid mig.
Hade varit roligt att träna ihop någon dag! :)
SvaraRadera