Jul i Göteborg

Jennifer delar ut paket och får hjälp av Ellie.

Jennifers pappa Mats, Maria och Sven öppnar julklappar.

När det lagas julmat är bara människor och katter tillåtna i köket.

Delar av julaftonens efterrätt, en saffrans toska. 

Ellie träffade två bya vänner i hundgården på juldagen. 

Ulrik och Ellie blickar ut över sjön på annandagen. 

Ellie fick syn på ett gäng Kanadagäss. 

Julbad

Igår tog mamma, Ellie och jag en långpromenad i det vackra, men allt annat än vintriga, december vädret. Ellie rundade av med ett julbad som hade omvänd effekt än ett julbad brukar ha.

Barnsligt underbart

Det finns några få saker jag saknar från barndomen. En sån är julkalendrar. En sån bubblig glädje över att komma en dag närmare jul, få uppleva spänningen i att leta reda upp rätt lucka och sen förväntansfullt pilla upp den lilla pappersfliken. Ibland vill jag minnas att jag väntade till kvällen med att öppna luckan, bara för att ha spänningen kvar lite längre. Vissa jular blev det till och med en chokladkalender! Då var lyckan total. En liten, ljus fantastiskt god bit choklad mitt i all julspänning och förväntan.

Idag finns delar av bubblandet fram till jul kvar. I all hemlighet skulle jag gärna ha en sån där platt sak att pilla upp luckan på varje dag fram till jul. Men att små ritade granar eller tomtar bakom en pappersflik gör en vuxen människa lyrisk känns inte riktigt friskt. Och en liten bit choklad vill jag faktiskt inte ens ha längre, vuxenheten har tagit över och jag tänker mer på att jag får hål i tänderna. 

Det finns det någon i mitt liv som förstår just den där känslan även om vi inte pratat om den. (Eller, ja, om man inte räknar små jublande rop så fort vi gått förbi en adventskalender i en mataffär.) Någon som blåste liv i den bubblande kalendern, fast med en vuxen - och väldigt lyxig - kamouflering. Igår kom Niklas hem med Body Shops adventskalender! Fantastiskt omränksam pressent till en vuxen julgalning. Innehållet i kalendern känns väldigt ompysslande, men det mest fantastiska är ändå mannen i mitt liv som ser de speciella minnena, förstår dem och ger mig nya. ❤️ 

Första luckan uppillad.

Julen är på väg!

Idag har vi förfriat in advent, både hemma med adventsljus och lussebulle och hos syster yster som bjöd på mysig adventsfika med saffrans kaka och pepparcokiesar. Gemensamt beslut togs att det faktiskt är första adventsafton idag och då får man göra så. Hemma har vi pyntat och pyntat hela familjen. Ellie var också med på sitt eget lilla vis genom att tugga upp och finfördela våra glitter girlander. 

Ellie smakar på julen.

Tomten (?) klär minigranen.

Kökspynt i fönstret. 

Favorittomten sjunger sitt traditionsenliga  "Ooooh".

Ourence

Efter några dagar i Ourence kan jag inte annat än att bli lite småkär. Liten charmig stad enligt spanjorerna, ganska stor charmig stad enligt mig som svensk småstadsmänniska. Den gråa och karga årstiden ger en speciell känsla, vackert och fullt av liv men samtidigt dämpat och stilla. När man går längs de tysta, karga ochsmåregniga gatorna så är det ändå människor över allt. Bakom fönster och dörrar på glänt lyser värmen från tapasbarer och livliga restauranger ut. 

Tomt men inte öde torg.

En liten gynnare jag träffade på en av mina promenader. Efter sprang en anfådd matte och toppade "hon är ung, hon vill bara leka". Som hemma ungefär. 

Löjligt charmiga gränder. 

Mot Vigo!

Nu sitter jag på flygplatsen i Madrid och har ätit flygplattsmat i form av en Paela. Lite märklig smak tyckte jag, tuggade ändå i mig allt o tänkte att det nog bara är spanskkryddning. Men nu har jag börjat nojja och håller tummarna för att jag inte ska bli matförgiftad eller något. Nu väntar jag på att nästa plan ska ta mig till Vigo, där ska jag hoppa in i en hyrbil och vidare till Ourence där jag ska jobba imorgon. Ups.. nu blir det inte mer skrivande, måste gå till gaten!

Sjuka men glada ändå

Det har varit ordentlig sjukstuga här hemma den senaste tiden. Ellie började med att dra på sig en mindre tarmkolaps, med tillhörande inflammationer och magkatarr. Ett antal veterinärbesök senare mådde hon bättre men är fortfarande lite hängig och keligare än vanligt. Sen var det min mages tur att krångla med en rejäl maginfluensa. Som "tur" var så var jag på ett hotellrum för jobbets räkning de första dagarna så Niklas verkar ha klarat sig. Otrevligt med sjuka, men vi har myst i soffan så mycket vi kunnat och är nu på bättringsvägen. 

Familjemys i soffan. 

Agilityröra

Här är en del från veckans träning. Det var rätt rörigt stundtals men ändå en bra känsla hela vägen. Jag lyckas vifta aningen minder med armarna än vanligt och är lite snabbare, men fortfarande ofta för sen i förhållande till Ellie. Vilket får en hämmande efekt på hennes fart. Jag måste våga släppa henne mer och springa ännu mer före där jag kan. Jag är väldigt nöjd med Ellie som trotts en del raksträckor ändå håller fokus på mig. Mellan hinder fjorton och femton (de två hopphindren som är i mellan tunnlarna) så bromsar hon rejält och verkligen anstränger sig för att göra bilndbytet som jag ber henne om - trotts att jag är alldeles för sen - det känns som ett bevis på att hon verkligen förstått konceptet. Nu är det bara jag kvar som ska lära mig tajma in blindbytena också.

Klippet är från två omgångar som gick bra, sen har vi ju givetvis en rad gånger där vi fastnade på olika ställen. Men vi lär oss!

Cupcakes!

Idag firar vi av sista dagen på veckan med med ett gäng CupCakes. Supergoda med citronsmet och syrliga bär. Dock blev de aningens kladdiga och inte riktigt färdiga, nästa gång testar jag med lite mindre bär och en gnutta längre tid i ungen. Bara för de ska bli snyggare alltså, smaken ver det inget fel på.

I helgen har vi varit en sväng på IKEA och inhandlat ett nytt duntäcke, vi hade ett sen tidigare, men nu har vi alltså varsit och kan skruva ner tempraturen i sovrumet. Mysigt att kura under täcket så här på höstkanten. Dessutom är det någon som jämt och ständigt går med samma tjocka päls både ute och inne, hon kommer garanterat uppsakkta ett par grader kallare i sovrummet. Förutom shopping så har jag varit på en fotokurs med min systemkamera som jag fick i julas. En hilma bra kurs! Man kan tycka att det är sent att gå den nu, men jag tror att det faktiskt är alldeles utmärkt att fnula ett tag själv först och sen gå kurs. Hur som helst, nu ska det bli kul att testa allt nytt jag lärt mig. För att få extra tid med kameran får den följa med till nogre nu i veckan. Man kan ju inte bara jobba.

En med garnerig och massor med bara frosting.

Spanien

I förra veckan var jag på Carolina Herrera i Spanien. Där jobbar jag med ett planeringsverktyg som heter Production Work Bench eller PWB som vi säger till vardags. Det var ett väldigt häftigt ställe att vara på, mitt i modeskaparnas värld! Vi satt och jobbade i det öppna landskapet tillsammans med designers, modeller och allt annat som hör till. Kort om Spanien så äter de aldeles för sällan, luncen serveras inte före klockan ett med kan även bli senare, middagen tidigast 20.30. Måste jag säga att jag med mat-och-sovklockan inställd på mat minst var 3:e timme var lätt utsvulten så dags? Som kompensation för de sparsamma tiderna så serveras alltid en med robust lunch och när det är dags för middag är den lyxig och det ingår minst två rätter. Annan kuriosa är att spaniorerna tydligen gillar att borsta tänderna lite extra, jag såg tre olika personer som stod inne på toaletterna och borstade hejvilt på eftermiddagen. Så gilar de kaffe så klart. Med fluffigt vitt mjölkskum avnjuts det gärna och det tar minst 20 minuter att dricka. Vem sa att det bara var vi i sverige som "fikar" på jobbet...? Dessutom är det givetvis kaffe på maten, vilket gör att lunchen tar ca 1,5 timmar. Vilket är en av anledningarna till att de är kvar på kontoret till 18, eller ännu längre.

Utsikt från hotellrummet

Hotellet - fint men smidigt en kopia av "pang i bygget"

Kontoret, mitt bland bärgen en slät, stilren betong byggnad.

Vägarna dit och hem.