Förutom att bli frisk, så har hon precis förstått det här med ingångarna till fortgående. Det är verkligen en sån där ketchup-effekt när man tränar hund. I alla fall när jag tränar hund, ska väll tilläggas. Jag visar, visar och visar och Ellie förstår absolut inget alls. Så vips en vacker dag så sitter det som en smäck. Som idag när hon plötsligt förstod fot och precis vad hon skulle göra, utan massa viftade och pekande från mig. En liten vink med handen bara och hon gjorde hela piruetten in till min sida helt själv. Samma sak med metallapporten som har varit lite knepig, idag behandlade hon den i stort sätt likadant som träapporten. Poletterna haglar tätt! Kanske är det inte så konstigt egentligen. Vi tränar väldigt många olika moment samtidigt och det går ju så klart inte för en ung Aussie att förstå alla på en gång. Men så småningom faller bitarna på plats. Nu verkar vara en sådan gång. Man kan säkert ha åsikter om det sättet att träna, men som jag ser det - faktiskt helt oavsätt vad det är man tränar - så är det en sak som är mångdubbelt större än alla andra aspekter. Det är att hålla motivationen och suget vid liv. När man tränar djur så är det två som ska hålla motivationen uppe och människan är den som är ansvarig för båda. Nu svävar jag ut känner jag. Det jag vill säga är att jag motiveras enormt av att testa olika saker och variera mig i det oändliga, gärna på ett relativt ostrukturerat sätt. Då blir jag kreativ, glad och odlar min motivation, vilket så klart smittar av sig på Ellie. En-sak-i-taget-tänk och noggrant inrutade metoder kan jag behärska under begränsade perioder, men då äter jag av min motivation.
klart poletten trillade när hon blev frisk o kunde tänka klart :) härlig hon är det lilla busfröet 😍
SvaraRaderakaos är motiverande det rör oss mot ordningen...
SvaraRadera