En lördag på öppna fält

Vi packade ryggsäcken full med kamptrasor, bollar och köttbullar och gav oss sen ut på de öppna ängarna och lummiga skogarna i Ursvik idag. En härlig promenad i förhållandevis varmt höstväder. 

Vi tränade på att ha Ellie lös, och då mest i lina. Försöker att blanda en del mellan vanligt koppel, lina och helt lös och bete mig samma runt henne för att det inte ska bli så stor skillnad för hennes del. Vi vill ju se till att det blir just träning på att vara lös inte träning på att gå i lina. Helst utnyttjar därför vi inte möjligheten att stoppa henne i linan utan har den bara som nödbroms. I första hand jobbar vi med att hon ska hålla ordning på oss. I andra hand och där det behövs använder vi komplement som kommandona "kom" och "nej". Men idag blev det faktiskt tvunget att använda nödbromsen. Vi var på ett av fälten och skulle gå över en liten bro. Ellie var några meter före. Som alltid spanade jag lite extra över fälten för att vara säker på att ingen överaskning fans i slutet av bron. Så hör jag plötsligt Niklas gapa åt mig att kalla in Ellie. Då har jag helt missat en man med sin labrador som är precis vid brofästet på andra sidan. Bara några meter ifrån Ellie. Hjärnan kan verkligen spela en ett spratt ibland - de befann sig ju precis där jag tittat bara sekunder tidigare! Mitt sinne var då inte kapabel till att börja roppa, dessutom var avståndet på tok för nära till det andra ekipaget, så linan kom väl till pass. Efter ett stop i snöret gick det bra att ropa på henne. 

Jag var väldigt glad för linan just då och det tror jag den andra hundägaren också var. Istället för ett mindre kaos där vi varit tvugna att jaga vår lilla valp runt hans hund (som vi ju inte har en aning om ifall den varit glad eller arg) under stressade former, så kunde vi lösa konfrontationen smidigt innan något alls han hända. Hundägare och labben behövde nu bara göra en kortare halvhalt trotts att jag helt missbedömt läget sekunderna innan. Medan vi fick tillbaka Ellie till vår sida så fortsatte ekipaget sin promenad och morsade glatt på oss innan de försvann in i skogen igen. Den där linan kommer vi helt klart ha ett tag till!

En liten stund när fröken fick vara helt utan både sele och lina.