Emma & Ellie: Debut i agility!

Första tävlingen med fröken Skällie har avklarats nu i helgen. Min första plan var att inte starta Ellie i någon officiell klass förens hon var så pass tränad att jag var säker på att hon hade chans på pinne vid första starten. Längs vägen kom jag på den lilla detaljen att jag själv faktiskt behöver frächa upp min egen tävlingsvana. Det, i kombination med den katastofala tävlingsatityden (toppenhund ensam på träning, men med långfingret till mig så fort det var andra hundar i närheten) från Ellie under sommarens blåbärstävlingar, gjorde att jag reviderade min plan och bestämde att vi nog behövde komma ut och tävla bara för tävlandets skull. Även innan vi uppnått önskvärd agilitykvalité.

Ur träna-på-tävlingssynpunkt är jag mer än nöjd med helgen. Jag lyckades fånga upp Ellie bra på uppvärmingen innan startena och hade nästan hela tiden en rellativt lyhörd hund även inne på planen. En väldigt trevlig hund helt enkelt. Nikas överhörde några i publiken som faktiskt kommenterade just det under ett av våra lopp - trevlig hund som kan bli riktigt bra när hon får växa till sig. (Och mer tränad skulle jag vilja lägga till själv.) Kul att höra att den fina känslan stundtals syntes hela vägen ut i publiken. På själva tävlingsdelen känner jag alltså att jag inte behöver in och peta så mycket. Men ett par testrundor till, då gärna utan inhängnad bana, behövs innan upplägget med uppvärmning och fokusladdning kan utvärderas helt.

Själva agilityn lämnar desto mer att önska. Dels för att vi inte är färdigtränade på grunderna. Dels för att jag på tävling envisas med att köra Ellie så som jag körde Elvis, fast hon inte alls är tränad på det sättet. Det sistnända leder självklart inte bara till förvirring i både hund- och förarhuvud, utan för också med sig en viss osäkerhet som vi inte har någon vidare nytta av. Grundträningen är bara att nöta på med. Det possitiva var ändå att de delar vi faktiskt har tränat mycket på gick väldigt bra, till det räknar jag slalomingångar, blindbyten (även om det inte blev så många), hopphinder (inga tendenser till rivningar) och starter. Att vi under vintern tappat mycket av kontaktfälltsträningen syntes tydligt. Tydligt var också att jag inte alls har tränat på framförbyten - men tydligen tyckte att det var logiskt att använda dem nästan överallt på tävlingsbanan. Hm. Gick inte så bra med framförbytena alltså. Hem och träna! På träningslistan står även att öva på flytet genom långa sektioner av hinder, långa kombinationer på upp emot trettio hinder blir det framöver.

Agilityklass 1A, missade banvandlingen och memorerade därför fel bana :P