Utställd

I söndags packade Niklas, Ellie och jag in oss i bilen och for till Strängnäs där vi debuterade i utställningsringen. En spänade upplevelse på många sätt. Det mest spännande var att få reda på så mycket nytt och bekräfta tankar om vår lilla trasselsudd. Utställningen i all ära, men miljöträningen är nästan ännu viktigare. Att välja henne så pass vid stök och stoj att hon ändå kan fokusera på det vi gör tillsammans är superbra förberedelse för kommande tävlingar i aglity och lydnad. Och ännu viktigare, att jag lär mig läsa och förstå henne även i stressiga situationer, så att jag kan hantera och lotsa henne till bästa möljiga förutsättningar.

Som sagt, vi fick idag lära oss mycket nytt idag. Till exempel att Ellie har noll intresse att jobba för godis i en allt för stojig miljö. Även om hon vist kan tänkas äta det om det är gratis, så gör hon sig inget besvär för att tjäna ihop till det. Jag trodde faktiskt hon skulle vara lite mera godissugen, men hon tappade intresset ju fler hon fick, nästan som hon blev mätt på dem. Leka med kamptrasa var dock superskoj och den kunde hon gärna jobba för. Det här säger ju att även om det bästa godiset finns tillgänligt, köttbullar och skinka, så slår ändå aktiviteter högre. Vilket jag faktiskt är väldigt glad för, då det passar mig och de saker vi faktiskt har som huvudfokus mycket bättre. Att hon ändå kunde tänka sig att äta av godiset tolkar jag som att hon trotts den helt nya miljön och alla hundar inte stressade upp sig allt för mycket. Bra temprament och stresstålighet! Bra temprament tyckte även dommaren som trotts att han blivit både ignorerad och påhoppad av Ellie tyckte att hon var riktigt trevlig. Först var hon avvaktande mot honom och inte alls vidare pigg på att han försökte klappa på henne över huvud taget. Tillslut fan hon sig ändå i det och stod missnöjt kvar när han klämde och kollade tänderna på henne. Så tog han upp en pipleksak och viftade framför henne. De flesta andra hundar hade svarat på det genom att titta upp intresserat, men inte Ellie. Istället så man hur en våg av av eufori for genom henne och hon hoppade upp, anföll överlyckligt pipisen och puttade samtidigt Herr Domare rakt i magen. Plötsligt var han den roligaste gubben i hela utställningshallen. Förutom att jag faktiskt skämdes en smula över våran tillsynes helt uppfostringsbefriade spoling till hund så var även det intressant. Det bekräftar ytterligare att vi har en reserverad tjej, men som snabbt kan komma över känslan om motivationen är den rätta. Och åter igen, kamplusten är stor. 

Något som var helt nytt om henne är att hon tydligen var rätt fin även på riktigt. Även om jag så klart tycker hon är världens finaste så trodde jag inte att hon skulle passa så bra med rasstandarden. Dessutom trodde jag att hunden var tvungen att uppföra sig hyfsat bra för att få bra betyg. Men jag hade fel på båda punkterna. Ellie var tydligen så rastypisk att hon fick ett "Excellen" i betyg, vilket alltså är högsta betyg! Hon vann dessutom sin åldersklass och kom två bland aussie-tikarna totalt sett. Bra jobbat! Eller... det kan man väl kanske inte säga då varken hon eller jag gjorde någon vidare insats. Men väldigt nöjda var vi. Intressant att för en gångs skull få pris för något trotts att man inte presterat alls. 

Kul var det i alla fall att ha prövat på och nu ska vi försöka reda ut hur det funkar med reserv cert och allt annat man behöver veta för att försöka lägga vantarna på ett championat så småning om. Så ska vi givetvis träna lite till nästa vänstervarv.

"Fint huvud. Korrekt bett. Bra skuldra, rygg och kors.

 Bra proportioner, välutvecklad bröstkorg. 

Fin päls och färg. Goda rörelser. Fint temperament"