Agilityhelg med familjemys

I helgen var vi på plats i Fagersta för Elllies debut i agility. Ginistrande var vädret minst sagt, minus 18 grader på lördagen och minus 13 på söndagen, sol och knarrande fluffig snö överallt. Själva tävlingen var i en ridhus likande hall som faktiskt var några grader varmare än ute, tur var ju det. Förutom fyra spännande lopp var det även himla mysigt att bo på hotell och vara tillsammans en hel helg. Man uppskattar sånt lite extra när man jobbar borta i veckorna.

Ellie i fullt ös tillsammans med lek- och agilitykompisen Aslan.

Så kallt att ögonfransar och ögonbryn frostades!

Massa bus i snön blev det mellan agilityloppen.

Husse och Ellie slocknade i hotellsängen efter en härlig men lång dag.

Picknick i snön

I helgen tog vi pick och pack i en ryggsäck och gick ut i skogen för att ta en fika. Perfekt vinterväder att picknicka i, snöigt, ljust och precis lagom kallt för att man inte skulle vilja sitta på bänken och fika allt för länge. Bra tyckte Ellie då det blev mera tid för promenad.

På spåret, mot skogen!

Bulle, Ellie och varm choklad. 

Ellie fick vist smaka bulle, men tyckte snön var minst lika god.

Niklas sippar på sin choklad medans Ellie håller ett öga på bullarn så de inte rymmer. 

På vägen hittade vi en mössa på en träd-pinne, Ellie tackade för den kvarglömda lekinviten.

Mössa på pinne är kul, men ännu roligare är det att ha dragkamp med husse.

Innan hemfärden fick vi en glimt av dagens sista solstrålar och en gyllene solnedgång.

Gott Nytt År!

Nyåret firade vi in hemma hos Syster med familj, Adrews syster Alexandras familj och Janne med sin lilla familj. Det bjöds på finknytis och en fantastiskt trevlig kväll i glitter och glamour. De flesta bilderna har jag snott från Maria och Alexandra som var flitiga med sina kameror.

Förrätten á la Stora Syster. Gratinerad hummer serverades med röd & svart rom, créme freache, västerbotten-ost-chips och en skiva smörtekt franska. 

Bordsskål!

Huvudrätt hade Janne fixat. En mycket mör älg, potatisgratäng, två sorters såser och så klart en klick gelé serverades.

Efterrätt hade jag gjort och det var en lutande pannacotta med varma kaksmulor, lime och vit choklad. Till det en syrlig bärslush med Bacardi i (inte med på bilden).

Niklas och jag i osedvanlig prydlig rad och i nyårsstass. 

Syster och André visserligen i nyårsstass men något mer tidsenlig posé (klockan är två på natten).

Jul i Göteborg

Jennifer delar ut paket och får hjälp av Ellie.

Jennifers pappa Mats, Maria och Sven öppnar julklappar.

När det lagas julmat är bara människor och katter tillåtna i köket.

Delar av julaftonens efterrätt, en saffrans toska. 

Ellie träffade två bya vänner i hundgården på juldagen. 

Ulrik och Ellie blickar ut över sjön på annandagen. 

Ellie fick syn på ett gäng Kanadagäss. 

Julbad

Igår tog mamma, Ellie och jag en långpromenad i det vackra, men allt annat än vintriga, december vädret. Ellie rundade av med ett julbad som hade omvänd effekt än ett julbad brukar ha.

Barnsligt underbart

Det finns några få saker jag saknar från barndomen. En sån är julkalendrar. En sån bubblig glädje över att komma en dag närmare jul, få uppleva spänningen i att leta reda upp rätt lucka och sen förväntansfullt pilla upp den lilla pappersfliken. Ibland vill jag minnas att jag väntade till kvällen med att öppna luckan, bara för att ha spänningen kvar lite längre. Vissa jular blev det till och med en chokladkalender! Då var lyckan total. En liten, ljus fantastiskt god bit choklad mitt i all julspänning och förväntan.

Idag finns delar av bubblandet fram till jul kvar. I all hemlighet skulle jag gärna ha en sån där platt sak att pilla upp luckan på varje dag fram till jul. Men att små ritade granar eller tomtar bakom en pappersflik gör en vuxen människa lyrisk känns inte riktigt friskt. Och en liten bit choklad vill jag faktiskt inte ens ha längre, vuxenheten har tagit över och jag tänker mer på att jag får hål i tänderna. 

Det finns det någon i mitt liv som förstår just den där känslan även om vi inte pratat om den. (Eller, ja, om man inte räknar små jublande rop så fort vi gått förbi en adventskalender i en mataffär.) Någon som blåste liv i den bubblande kalendern, fast med en vuxen - och väldigt lyxig - kamouflering. Igår kom Niklas hem med Body Shops adventskalender! Fantastiskt omränksam pressent till en vuxen julgalning. Innehållet i kalendern känns väldigt ompysslande, men det mest fantastiska är ändå mannen i mitt liv som ser de speciella minnena, förstår dem och ger mig nya. ❤️ 

Första luckan uppillad.

Julen är på väg!

Idag har vi förfriat in advent, både hemma med adventsljus och lussebulle och hos syster yster som bjöd på mysig adventsfika med saffrans kaka och pepparcokiesar. Gemensamt beslut togs att det faktiskt är första adventsafton idag och då får man göra så. Hemma har vi pyntat och pyntat hela familjen. Ellie var också med på sitt eget lilla vis genom att tugga upp och finfördela våra glitter girlander. 

Ellie smakar på julen.

Tomten (?) klär minigranen.

Kökspynt i fönstret. 

Favorittomten sjunger sitt traditionsenliga  "Ooooh".

Ourence

Efter några dagar i Ourence kan jag inte annat än att bli lite småkär. Liten charmig stad enligt spanjorerna, ganska stor charmig stad enligt mig som svensk småstadsmänniska. Den gråa och karga årstiden ger en speciell känsla, vackert och fullt av liv men samtidigt dämpat och stilla. När man går längs de tysta, karga ochsmåregniga gatorna så är det ändå människor över allt. Bakom fönster och dörrar på glänt lyser värmen från tapasbarer och livliga restauranger ut. 

Tomt men inte öde torg.

En liten gynnare jag träffade på en av mina promenader. Efter sprang en anfådd matte och toppade "hon är ung, hon vill bara leka". Som hemma ungefär. 

Löjligt charmiga gränder. 

Mot Vigo!

Nu sitter jag på flygplatsen i Madrid och har ätit flygplattsmat i form av en Paela. Lite märklig smak tyckte jag, tuggade ändå i mig allt o tänkte att det nog bara är spanskkryddning. Men nu har jag börjat nojja och håller tummarna för att jag inte ska bli matförgiftad eller något. Nu väntar jag på att nästa plan ska ta mig till Vigo, där ska jag hoppa in i en hyrbil och vidare till Ourence där jag ska jobba imorgon. Ups.. nu blir det inte mer skrivande, måste gå till gaten!

Sjuka men glada ändå

Det har varit ordentlig sjukstuga här hemma den senaste tiden. Ellie började med att dra på sig en mindre tarmkolaps, med tillhörande inflammationer och magkatarr. Ett antal veterinärbesök senare mådde hon bättre men är fortfarande lite hängig och keligare än vanligt. Sen var det min mages tur att krångla med en rejäl maginfluensa. Som "tur" var så var jag på ett hotellrum för jobbets räkning de första dagarna så Niklas verkar ha klarat sig. Otrevligt med sjuka, men vi har myst i soffan så mycket vi kunnat och är nu på bättringsvägen. 

Familjemys i soffan.