Prämiären som kom av sig

Så nära - men ändå så långt borta. I flera dagar har vi laddat för årets premiär på onsdagstävlingarna på klubben. Jag hade smitit lite tidigare från jobbet, stressat i mig kvällsmaten och lyckades nästan vara i tid tills första skotten. Nöjd och med en pigg och taggad tjej vid min sida skulle vi precis ta oss bort till plan fyra för att anmäla oss. Då kom jag på. Just ja. Löptikar ska inte vara på plan fyra. Så vi stannade vackert på behörigt avstånd. Lite passivitetsträning och ett par varv med fotgående fick det bli i periferin innan vi gav upp lydnaden för dagen och halkade in på agilityplanen istället. Tur att löptikar får vara där i all fall och att vi ändå kunde få till en helt okej träning av slalomingångar och gungan.