Igår gav vi oss på Lidigöloppet (milen) jag och min bästastaste Jenny. Båda var lagom förkylda och vi trodde att vi skulle dö lite efter första kilometern. Men det gick faktiskt riktigt bra ju längre vi kom. På något sätt verkar kroppen stänga av förkylningen när den märker att den faktisk måste jobba. Säkert inte jättenyttigt, men, men. Efteråt var vi lyckliga och pigga som små lärkor. En bussresa senare när vi landat i soffan hemma var vi däremot döende igen. ;) Vi lyckades ändå släpa oss i väg till tapasrestaurangen "la Calienté" och få en riktigt mysig kväll innan Jenny hoppade på tåget hem igen.
Det här måste vi definitivt göra om - kanske det till och med kan bli 1,5 mil nästa år. :)
Före loppet.
Bra jobbat o kul att ni har varandra..
SvaraRadera