måndag 2 februari 2015

Nervositet och Ridhuslydnad

Ellie och jag har ju tränat en hel del lydnadsmomnet hemma på köksgolvet med ganska fina resultat om jag får säga det själv. Momenten i all ära, men störningen och viljan att jobba tillsammans även i stökiga miljöer är ett kapitel för sig. Kanske det absolut viktigaste dessutom. Så, sagt och gjort, så har vi ordnat en tid på söndagar där vi tillsammans med några andra får träna i ett ridhus här i närheten. Mycket bra störningsträning med både andra hundar och gott godis (hästbajs) på marken som man måste lära sig låta bli om man heter Ellie.

Även om det självklart är Ellie som jag i första hand fokuserar på så är det faktiskt så att även jag behöver träna med andra. Jag märker att jag rör mig lite annorlunda, låter lite annorlunda och faktiskt blir lite nervös inför att träna med folk, mest sådana som jag inte känner så väl. Att bli nervös är ju i och för sig inte hela välden, och ibland är det till och med bra att vara det även på träning - det blir ju mer likt en tävlingssituation. Jag är en ganska nervös person när det kommer till att prestera och träna. Ibland tycker jag att det är onödigt och anstränger mig för att fokusera om och få bort den där nervösa känslan, men ibland tycker jag att den faktiskt fyller ett syfte och jag väljer att låta den hållas. När jag ska köra ett tufft pass på gymmet, även när jag kör helt själv, så blir jag ofta nervös - ett bra tecken ändå då jag tänker att det visar att jag tar träningen på allvar och att det höjer min prestation en smula. Samma sak med ridhusträningar, en gnutta nervositet måste ju skärpa upp hela träningen till det bättre. Jag tränar alltså hela tiden på att använda nervositeten som ett redskap till att bli mer fokuserad, istället för att den ska överraska mig och kanske lyckas sätta mitt sinne ur spel. Och så klart, som sagt så vänjer sig Ellie att jobba fint tillsammans med mig även om jag utstrålar (och kanske luktar?) viss nervositet. Det kommer ju mer eller mindre vara ett standardläge vid framtida tävlingar. 

Hur som helst, över till gårdagens träning. Vi var två tappra som vågade oss i genom snöstormen och in i ridhuset. Det andra ekipaget var Lovis, en Golden Retrivertik och hennes matte, som tillsammans tränar för att starta i lydnadsklass tre. De fick finfin störningsträning igår då Ellie och jag inte lyckades hålla ihop det något vidare för att kunna köra stillsam lydnad. För att hålla Ellies fokus på mig var jag tvungen att lägga köttbullarna åt sidan och ta till det häftigare artilleriet så som tennisbollar, pipleksaker och dragkamp. Det blev visserligen några fotingångar, men bästa fokuset fick vi ändå med mer fartfyllda moment som inkallning, både vanligt och över hinder, samt olika skickövningar (som kanske egentligen är mer agility än lydnad, hehe...) där jag skickar ut henne från mig för att "trycka" på en glassbytta eller för att runda en kon. Efter avslutat pass så fick hundarna leka av sig en sväng tillsammans, något som var väldigt uppskattat.


En hög nivå av lek & bus som man måste klara att konturera med som hundtränare. 


1 kommentar: