fredag 16 juni 2017
Sista träningen innan lagtävling i Linköping
måndag 1 maj 2017
1a maj
En tvåtimmars sväng på bruksplanen inledde första maj. Alla var med och Ellie jobbade bra. Efter en liten kort avstickare till agilityplanen så åkte vi till Brunnsviken där vi fick en liten promenad längs vattnet och en fika på mitten. En bild säger ju mer än tusen ord, så vad säger då inte fem?
tisdag 18 april 2017
Egen tid
Här sitter jag med en kopp kaffe och ett sovande barn i vagnen bredvid. Ska strax träffa en kompis för att träna på gymmet tillsammans. Vi var tidiga så jag tänkte att Juni och jag kunde ta en kaffe, men hon somnade. Så är sitter jag och filosoferar på egen hand istället. Skönt på morgonen faktiskt, är ju ingen morgonmänniska så definierar allt innan lunch som morgon. Sipp-sipp på kaffen.
torsdag 6 april 2017
Bra RC-dagar!
Nu har vi haft några intensiva dagar med RC träningen och i hand med det lite annan träning. I onsdags körde jag och Ellie RC men 100% träff! Woho! Tillbaka där vi avslutade Heidi-kursen. Vi passade även på att teknikträna slalom och målgångar. Båda gick strålande faktiskt. Testade även kommandot "fram" innan slalomen för att få henne att hitta det bättre. Det funkade väldigt bra, var som att lägga i en extra växel!
Idag var vi på planen igen och körde en bana tillsammans med Mariella. Gick riktigt fint när vi (jag?) skärpet till mig första varvet. Andra varvet blev slarvigare, men jag fullföljde min plan att inte gå tillbaka och rätta utan bara köra vidare. Så det var ändå bra. Tränade på delarna som varit svåra ett par gånger. Så gick vi över till RC:n, Där var det lite märkligt. När vi fick hjälp med att belöna (med M&M) och se träffarna så gick det inget vidare. Vi pausade och gick sen själva tillbaka och tränade själva så fick vi våra 100% igen. Då körde vi iof med burk och korv istället för M&M. Kunde det vara korven? Mitt kroppspråk när jag är uppmärksam på kontaktfältet? Måste klura på vad det är hon sätter det på.
Hur som helst bra träningsdagar! Nu blir det paus från träningen imorgon. På lördag kör vi mera RC och tar även med lilla Iza till planen.
Idag var vi på planen igen och körde en bana tillsammans med Mariella. Gick riktigt fint när vi (jag?) skärpet till mig första varvet. Andra varvet blev slarvigare, men jag fullföljde min plan att inte gå tillbaka och rätta utan bara köra vidare. Så det var ändå bra. Tränade på delarna som varit svåra ett par gånger. Så gick vi över till RC:n, Där var det lite märkligt. När vi fick hjälp med att belöna (med M&M) och se träffarna så gick det inget vidare. Vi pausade och gick sen själva tillbaka och tränade själva så fick vi våra 100% igen. Då körde vi iof med burk och korv istället för M&M. Kunde det vara korven? Mitt kroppspråk när jag är uppmärksam på kontaktfältet? Måste klura på vad det är hon sätter det på.
Hur som helst bra träningsdagar! Nu blir det paus från träningen imorgon. På lördag kör vi mera RC och tar även med lilla Iza till planen.
måndag 3 april 2017
Fem i rad
Strålande sol på agilityplanen i söndags. Vi hade för ovanlighetens skull inte Juni med som sällskap, men vi var långt i från ensam för det. Vi gick dit tillsammans med Agnes, Thea och en hund som hon passade över helgen. Väl där möttes vi av en hel hög med agilityivriga vänner och deras fyrbenta. Till min stora glädje fick jag chansen att köra några av de andra hundarna, fyra stycken.
En av hundarna var dagen till ära skendräktig och inte alls vidare sugen på vare sig mig, godis eller leksaker. Där var det en bedrift att bara få upp styrfart, men en stunds clownhopp och agility senare var hon på ett strålande humör accelererade upp farten ordentligt och hon tog ett par ärevarv runt planen på egen hand. Avslutade pliktskyldigt genom att skicka henne genom en tunnel på volley och sen gapa "hopp och lek" efter henne när hon tog ytterligare några varv på egen hand i vårsolen. Den andra hunden, Thea, var också skendäktig om än i mindre dos. Där fick vi till ett bra varv men med visst trassel i slalom, skippade det tillslut och körde resten av banan. Även där kändes det som att vi saknade det där riktiga samarbetet och jag var mest glad att vi fick med alla hinder i rätt ordning.
Två av hundarna, två underbara kooikerkillar, är SM-hundar som är så rutinerade att jag själv framstod som komplett nybörjare. Galet roligt! Så väldigt lyhörda, välutbildade och faktiskt artiga. Trotts att jag aldrig kört någon av dem så hade de hundratio procents fokus på mig. När jag var för sen med att visa vart vi skulle saktade de helt enkelt ner på farten och frågade om vägen - för att nästa sekund tok accelerera iväg på rätt spår. Behövde givetvis inte alls bry mig om att hjälpa dem in i slalom. Mitt vingliga byte innan en wrap möttes med viss förvirring (jag var både sen och otydlig givetvis) men med entusiasm och grabbarna lyckades ändå klura ut vad jag ville och gjorde det galant. Fascinerande hur jag själv, trotts att jag vet att de är superrutinerade ändå hade min vanliga tvångstanke där jag känner ett behov av att stanna och kontrollera att hindren verkligen tas. Där hade jag ju verkligen haft chans att ge järnet!
I veckan testade jag även att köra mammas o pappas lilla Iza. Hon är i princip helt grön på agility men en pigg, intelligent och försiktig general. Vid tillfället var hon dessutom hungrig som en varg och helt otroligt fokuserad på att göra vad som krävdes för att få korven som jag bjöd på. Att försöka träna slalom med henne var svårare, då bidrog korven även med viss störning. Men resten gick dessto bättre, hon spran dessutom på första försöket genom böjda tunnlar helt själv. Träningen med henne var visserligen kort och mest med fokus på att bygga motivation, men själva agility gick faktiskt strålande, mycket tack vare hennes fokus på att göra vad jag ville.
Det har varit väldigt spännande och lärorikt att köra så många olika hundar på så kort tid. Dels har jag tydligare sett mina egna problem, tex. med att jag vill kontrollera varje hinder att det blir som jag vill vilket ju inte är nödvändigt. Dels har jag sett Ellie ur ett nytt ljus och förstår mer vad hon behöver. Jag vet inte om det beror på hennes personlighet eller på att vi är så vana med varandra, men den där artigheten - att vänta på mig innan hon ger sig av - finns inte alltid där. Är hon taggad så tar hon något annat hinder istället, eller så hoppar hon upp och biter mig i armen. När hon springer med andra ser jag dock att hon är artigare och inväntar signal från handlern. Väldigt intressant! På ett sätt kvittar det, vill man ha en hund som håller maxfart måste man vara snabb med vägvisandet - precis som man måste vara med en hund som alltid har maxfart för att slippa fel vägar. Men att förstå vilken av dessa Ellie är på tävling är guld värt för mig. Även om hon kan vara artig och invänta instruktioner, så är hon faktiskt en självsökande missil när hon kommer upp i stress, vilket hon gör på tex tävling. Så jag måste jobba ännu hårdare på att ligga steget före för att få med mig henne. Sen har hon inte alltid det där fulla fokuset på mig, hon är om sig och kring sig mycket mer än både koojkrarna och Iza. Det är något vi kan jobba på, men som också är bra att ha i bakhuvudet och vara övertydlig där det behövs.
En av hundarna var dagen till ära skendräktig och inte alls vidare sugen på vare sig mig, godis eller leksaker. Där var det en bedrift att bara få upp styrfart, men en stunds clownhopp och agility senare var hon på ett strålande humör accelererade upp farten ordentligt och hon tog ett par ärevarv runt planen på egen hand. Avslutade pliktskyldigt genom att skicka henne genom en tunnel på volley och sen gapa "hopp och lek" efter henne när hon tog ytterligare några varv på egen hand i vårsolen. Den andra hunden, Thea, var också skendäktig om än i mindre dos. Där fick vi till ett bra varv men med visst trassel i slalom, skippade det tillslut och körde resten av banan. Även där kändes det som att vi saknade det där riktiga samarbetet och jag var mest glad att vi fick med alla hinder i rätt ordning.
Två av hundarna, två underbara kooikerkillar, är SM-hundar som är så rutinerade att jag själv framstod som komplett nybörjare. Galet roligt! Så väldigt lyhörda, välutbildade och faktiskt artiga. Trotts att jag aldrig kört någon av dem så hade de hundratio procents fokus på mig. När jag var för sen med att visa vart vi skulle saktade de helt enkelt ner på farten och frågade om vägen - för att nästa sekund tok accelerera iväg på rätt spår. Behövde givetvis inte alls bry mig om att hjälpa dem in i slalom. Mitt vingliga byte innan en wrap möttes med viss förvirring (jag var både sen och otydlig givetvis) men med entusiasm och grabbarna lyckades ändå klura ut vad jag ville och gjorde det galant. Fascinerande hur jag själv, trotts att jag vet att de är superrutinerade ändå hade min vanliga tvångstanke där jag känner ett behov av att stanna och kontrollera att hindren verkligen tas. Där hade jag ju verkligen haft chans att ge järnet!
I veckan testade jag även att köra mammas o pappas lilla Iza. Hon är i princip helt grön på agility men en pigg, intelligent och försiktig general. Vid tillfället var hon dessutom hungrig som en varg och helt otroligt fokuserad på att göra vad som krävdes för att få korven som jag bjöd på. Att försöka träna slalom med henne var svårare, då bidrog korven även med viss störning. Men resten gick dessto bättre, hon spran dessutom på första försöket genom böjda tunnlar helt själv. Träningen med henne var visserligen kort och mest med fokus på att bygga motivation, men själva agility gick faktiskt strålande, mycket tack vare hennes fokus på att göra vad jag ville.
Det har varit väldigt spännande och lärorikt att köra så många olika hundar på så kort tid. Dels har jag tydligare sett mina egna problem, tex. med att jag vill kontrollera varje hinder att det blir som jag vill vilket ju inte är nödvändigt. Dels har jag sett Ellie ur ett nytt ljus och förstår mer vad hon behöver. Jag vet inte om det beror på hennes personlighet eller på att vi är så vana med varandra, men den där artigheten - att vänta på mig innan hon ger sig av - finns inte alltid där. Är hon taggad så tar hon något annat hinder istället, eller så hoppar hon upp och biter mig i armen. När hon springer med andra ser jag dock att hon är artigare och inväntar signal från handlern. Väldigt intressant! På ett sätt kvittar det, vill man ha en hund som håller maxfart måste man vara snabb med vägvisandet - precis som man måste vara med en hund som alltid har maxfart för att slippa fel vägar. Men att förstå vilken av dessa Ellie är på tävling är guld värt för mig. Även om hon kan vara artig och invänta instruktioner, så är hon faktiskt en självsökande missil när hon kommer upp i stress, vilket hon gör på tex tävling. Så jag måste jobba ännu hårdare på att ligga steget före för att få med mig henne. Sen har hon inte alltid det där fulla fokuset på mig, hon är om sig och kring sig mycket mer än både koojkrarna och Iza. Det är något vi kan jobba på, men som också är bra att ha i bakhuvudet och vara övertydlig där det behövs.
torsdag 30 mars 2017
Staket och luriga slalom
Idag tränade vi tillsammans med Mariella, hennes koikergäng och även solen var med och förgyllde träningen med sin närvaro. Fokus var staket med dubbelt blindbyte och tunneldiskriminering med slalom.
Tunneldiskrimineringen, hinder 3-4, gick förvånansvärt bra. Fick Ellie bara kommandon lite innan hon hoppade nr 3 så fick jag med mig henne. Själva ingången i slalom var klurig behövde hjälpa henne med att både visa första pinnen för att hon skulle gå rätt samt även "dra igenom/plocka upp" henne med vänster handen i första porten för att hon inte skulle missa den. Men sen tuffade hon på bra och hade inga problem med att jag gjorde blindbyte på väg till 5:an innan hon var ute ur slalom. Staketet gick helt ok med plockhand, men jag vill hellre lära mig köra med dubbla blindbyten för att inte tappa fart själv och kunna vara längre före henne. Nötte det ett tag och mot slutet började jag med lite coachning om timingen få till det helt okej. Några till pass så kanske det sitter. Ska testa fyra hinder i staket nästa gång (imorgon!) för att verkligen få in flytet. I övrigt ska jag till nästa gång träna på att köra hela banan även om det är luriga passager. Stanna och belöna eller rätta kan ju vara bra för Ellies skull, men för min skulle måste jag komma loss i tanken och kunna ta mig an nästa bit av banan.
Hon är himla fin i attityden nu tjejen, full fräs men med ett fint fokus på mig. Klurar på om hon är i någon viss cykel nu innan löpet, om det är för att vi kommit igång ordentligt med konditionsträningen eller om det är för att jag belönar mer med boll. Vår strategi att köra kortare pass kanske har gjort sitt också, även om det idag var ett ganska långt pass. Himla kul i alla fall!
Tunneldiskrimineringen, hinder 3-4, gick förvånansvärt bra. Fick Ellie bara kommandon lite innan hon hoppade nr 3 så fick jag med mig henne. Själva ingången i slalom var klurig behövde hjälpa henne med att både visa första pinnen för att hon skulle gå rätt samt även "dra igenom/plocka upp" henne med vänster handen i första porten för att hon inte skulle missa den. Men sen tuffade hon på bra och hade inga problem med att jag gjorde blindbyte på väg till 5:an innan hon var ute ur slalom. Staketet gick helt ok med plockhand, men jag vill hellre lära mig köra med dubbla blindbyten för att inte tappa fart själv och kunna vara längre före henne. Nötte det ett tag och mot slutet började jag med lite coachning om timingen få till det helt okej. Några till pass så kanske det sitter. Ska testa fyra hinder i staket nästa gång (imorgon!) för att verkligen få in flytet. I övrigt ska jag till nästa gång träna på att köra hela banan även om det är luriga passager. Stanna och belöna eller rätta kan ju vara bra för Ellies skull, men för min skulle måste jag komma loss i tanken och kunna ta mig an nästa bit av banan.
Hon är himla fin i attityden nu tjejen, full fräs men med ett fint fokus på mig. Klurar på om hon är i någon viss cykel nu innan löpet, om det är för att vi kommit igång ordentligt med konditionsträningen eller om det är för att jag belönar mer med boll. Vår strategi att köra kortare pass kanske har gjort sitt också, även om det idag var ett ganska långt pass. Himla kul i alla fall!
måndag 27 mars 2017
Nu vänder det
Vi tog en privatlektion för Heidi Penttilä att få ordning på kontaktfälten och RC-träningen. Jäklar vad bra det gick efter det! Ellie satte 100% av träffarna träningspasset efter det. Tanken var att vi skulle befästa under några pass och sen ta en ny lektion. Men istället för att befästa så gick det utför. Käpprätt kan man säga.
Efter lite strul med felbelöning, både klassiskt handhavandefel samt tekniska problem med T&T under ett antal pass så var vi helt plötsligt nere på ganska exakt noll procent träffar. Otroligt frustrerande så klart. Fast om man vänder på det, så kan man ju se det som att jag tränar en väldigt lättlärd hund. Som mycket väl vet vad hon håller på med. Från att välja att trampa på kontaktfältet för att det blev godis varje gång, till att med flit hoppa över den för att godis verkade utebli trotts träff -tyder ju ändå på att hon verkligen förstår att det där kontaktfältet verkligen betyder något. Kanske kan man till och med säga att hon har en hundraprocentig förståelse för vad det handlar om, bara den lilla detaljen att hennes matte inte lyckats förklara om det är på eller av som gäller.
Jag vill ju inte gå på en ny privatlektion med en hund som är sämre än den var när den gick där ifrån sista gången. För att komma till ordning med problemet har jag justerat träningen efter att alltid följa två punkter:
Efter lite strul med felbelöning, både klassiskt handhavandefel samt tekniska problem med T&T under ett antal pass så var vi helt plötsligt nere på ganska exakt noll procent träffar. Otroligt frustrerande så klart. Fast om man vänder på det, så kan man ju se det som att jag tränar en väldigt lättlärd hund. Som mycket väl vet vad hon håller på med. Från att välja att trampa på kontaktfältet för att det blev godis varje gång, till att med flit hoppa över den för att godis verkade utebli trotts träff -tyder ju ändå på att hon verkligen förstår att det där kontaktfältet verkligen betyder något. Kanske kan man till och med säga att hon har en hundraprocentig förståelse för vad det handlar om, bara den lilla detaljen att hennes matte inte lyckats förklara om det är på eller av som gäller.
Jag vill ju inte gå på en ny privatlektion med en hund som är sämre än den var när den gick där ifrån sista gången. För att komma till ordning med problemet har jag justerat träningen efter att alltid följa två punkter:
- Alltid köra med klicker (för att vara helt säker på att belöningsljudet kommer även om T&T strejkar)
- Alltid stå/springa så jag(/alt den som kollar träffen och ger belöningsljud) är i jämnhöjd med kontaktfältet när hon träffar det. Det för att minimera risken för fel belöning av missar.
Och så vips! Idag när vi tränade var vi nästan uppe på 100% träffar sista omgången! Tänk vad man lär sig. Och Ellie sen... lära sig fram och tillbaka kan inte vara lätt, men förhoppningsvis så har hon en toppenförståelse vid det här laget. Nu ska vi lyckas ett par gånger till så blir det dags att lägga på lite stress och extra fart och se om vi kan bibehålla träffarna. Hur svårt kan det va?
onsdag 22 mars 2017
Spring i benen
Igår var hade vi årets sista bokade vinterträning inomhus. Var mycket kaos som vanligt, men ett par riktigt fina stunder fick vi till. Lyckades dessutom fånga den bästa rundan på film. Kändes faktiskt otroligt bra, jag kände mig snabb, som att jag stack i tid och Ellie höll tempot uppe utan att för den skulle aussie-tossa sig igenom banan. Aussie-tossa sig igenom en bana gör man i raketfart och väljer dessutom helt på egenhand vilka hinder i banan man vill ta. Men inget sånt, bara fin fart och dessutom styrbar. Fantastisk känsla.
När jag såg filmen var min första reaktion besvikelse. Handlingen såg inte bra ut alls. Där jag tyckte att jag varit i så otroligt god tid så var jag bara precis på gränsen i tid. Missade blindbyten och ersatte med framförbyten osv. Handlingen så ganska fult ut, hackig och trög dessutom. Inte alls som på youtubefimlerna från SM som jag brukar kolla på. Märkligt, för det var ju den känslan jag hade haft, att vi var på snudd på SM nivå. Gnällde rätt så hårt på mig själv ett tag innan jag började inse att Ellie linjer faktiskt var näst intill klockrena. Jag brukar ju säga till andra att om hundens linjer är bra och farten är hög så får man vara nöjd även om man själv fulhandlar. Mera gnäll började mala i huvudet, ja, men jag var ju en massa i vägen och saktade ner henne. Tittade igen och såg att det faktiskt bara var på ett ställe som jag var så där riktigt mycket i vägen. Hon höll ju hyfsad fart totalt sätt. Och när jag tänkte efter så var jag nog mindre i vägen än jag någonsin varit med henne i en bana. Fick också påminna mig om att man inte kan jämföra sig med youtubefilmer från SM. I alla fall inte när man själv inte varit med på de filmerna. Så det var nog ganska okej ändå.
Till och med så var det nog en jävla bra omgång. Nu börjar jag känna mig stolt igen och börjar åter känna den där känslan som vi hade där på banan. De är ju den man ska ha med sig. Jämt! Även om den inte fastnar på film. Jag ska se till att hitta de där guldstunderna som uppstår i magen i varje träningspass och se till att de är de som blir kvar i huvudet - med eller utan film.
När jag såg filmen var min första reaktion besvikelse. Handlingen såg inte bra ut alls. Där jag tyckte att jag varit i så otroligt god tid så var jag bara precis på gränsen i tid. Missade blindbyten och ersatte med framförbyten osv. Handlingen så ganska fult ut, hackig och trög dessutom. Inte alls som på youtubefimlerna från SM som jag brukar kolla på. Märkligt, för det var ju den känslan jag hade haft, att vi var på snudd på SM nivå. Gnällde rätt så hårt på mig själv ett tag innan jag började inse att Ellie linjer faktiskt var näst intill klockrena. Jag brukar ju säga till andra att om hundens linjer är bra och farten är hög så får man vara nöjd även om man själv fulhandlar. Mera gnäll började mala i huvudet, ja, men jag var ju en massa i vägen och saktade ner henne. Tittade igen och såg att det faktiskt bara var på ett ställe som jag var så där riktigt mycket i vägen. Hon höll ju hyfsad fart totalt sätt. Och när jag tänkte efter så var jag nog mindre i vägen än jag någonsin varit med henne i en bana. Fick också påminna mig om att man inte kan jämföra sig med youtubefilmer från SM. I alla fall inte när man själv inte varit med på de filmerna. Så det var nog ganska okej ändå.
Till och med så var det nog en jävla bra omgång. Nu börjar jag känna mig stolt igen och börjar åter känna den där känslan som vi hade där på banan. De är ju den man ska ha med sig. Jämt! Även om den inte fastnar på film. Jag ska se till att hitta de där guldstunderna som uppstår i magen i varje träningspass och se till att de är de som blir kvar i huvudet - med eller utan film.
torsdag 16 mars 2017
Första 30-hindersbanan
Idag testade vi våran första 30-hindersbana. Egenkomponerad baserat på hur hindren stod från början i hallen. Gick inte hela vägen, mest troligt på grund av att jag inte hittade rätt forkus och inte heller visste vad jag skulle göra på alla ställen.
Ellie bjöd dock på snyggaste baksidan på hopphinder. På hinder 10 var det valfritt om man ville köra bommen eller tunnel och hopp som stod bredvid, vi valde det sista. Jag kom så klart långt bakom henne och hade ingen chans att visa henne vilket håll hinder 11 skulle tas ifrån, gapade "runtruntruntrunt" som en galning - och vist tog hon det! Jag blev så chockerat imponerad att jag helt kom av mig och vi kom inte längre än till 13. När jag skulle göra det igen så gick det dock inte. Men ändå! Då vet vi att hon kan i alla fall. Grymma lilla hund.
I höst ska vi testa denna igen och se om vi kan sätta alla 30 hinder. Lite svårt dock med de långa avstånden på sina ställen tex 6 till 8 och även 14 till 15, där tappade hon bort var hon skulle. Men är det över 10 mtr så kanske det inte är så konstigt. Bra att rita skissen efteråt, för det var så väldigt långt tänkte jag inte på när vi tränade tyckte jag bara att hon inte riktigt jobbade framåt. Inte helt rättvist, så det kan beövas justeras inför nästa gång vi testar banan.
Ellie bjöd dock på snyggaste baksidan på hopphinder. På hinder 10 var det valfritt om man ville köra bommen eller tunnel och hopp som stod bredvid, vi valde det sista. Jag kom så klart långt bakom henne och hade ingen chans att visa henne vilket håll hinder 11 skulle tas ifrån, gapade "runtruntruntrunt" som en galning - och vist tog hon det! Jag blev så chockerat imponerad att jag helt kom av mig och vi kom inte längre än till 13. När jag skulle göra det igen så gick det dock inte. Men ändå! Då vet vi att hon kan i alla fall. Grymma lilla hund.
I höst ska vi testa denna igen och se om vi kan sätta alla 30 hinder. Lite svårt dock med de långa avstånden på sina ställen tex 6 till 8 och även 14 till 15, där tappade hon bort var hon skulle. Men är det över 10 mtr så kanske det inte är så konstigt. Bra att rita skissen efteråt, för det var så väldigt långt tänkte jag inte på när vi tränade tyckte jag bara att hon inte riktigt jobbade framåt. Inte helt rättvist, så det kan beövas justeras inför nästa gång vi testar banan.
Mjukissnittar
Här kommer recept på himla goda mjukissnittar, är en tolkad variant av kolakakor. Receptet har jag snott, men modifirerat en gnutta.
200 gram margarin
2,5 dl strösocker
1 msk sirap
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
4½ dl vetemjöl
Lite lingon
Blanda samman alla ingredienser i en skål för hand till en slät deg. Dela sen degen i tre delar och rulla ut till längder. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. Om lingonen är frysta, låt dem tina på kökspapper så de inte blöter ner kakorna för mycket. Strö över lingonen över kakorna och sen skjuts in i ugen!
2,5 dl strösocker
1 msk sirap
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
4½ dl vetemjöl
Lite lingon
Blanda samman alla ingredienser i en skål för hand till en slät deg. Dela sen degen i tre delar och rulla ut till längder. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. Om lingonen är frysta, låt dem tina på kökspapper så de inte blöter ner kakorna för mycket. Strö över lingonen över kakorna och sen skjuts in i ugen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)