onsdag 12 november 2014

Fot!

Vår nyligen påbörjade träningsdagbok ska väl inte bara gälla agilityträningen, utan även allt annat som vi tränar. Lydnad till exempel. Just nu lägger vi fokus på fotgåendet då jag har förstått att det är själva grunden till det mesta. Till en början tränade vi lite allt möjligtparallellt bara för att jag tyckte att det ju ändå var vårt samarbete som i första hand tränades. Men nu tycker jag att det skulle vara roligt att faktiskt kunna påbörja milstolpar i form av moment och då behöver vi ett hyfsat fot som grund. För Ellies del märker hon nog ingen större skillnad, hon tror att allt vi gör är en lek. Vilket ju är precis den känslan jag vill att hon ska ha. Det är klurigare för mig som försöker vara så effektiv som möjligt i min röriga kommunikation.

Nu råkar det ju vara så att fot inte är ett moment utan ett helt gäng av olika delar som sätts samman. Svårt faktiskt att ens skriva hur vi gör, utan att skriva en uppsats. Jag tänker därför börja med de generella delar som vi arbetat fram grunden med. En del delar försöker vi få fram spontant. Tittar hon på mig eller Niklas när vi är ute och går blir det oftast belöning (behöver jag säga att vi alltid har fickorna fulla av små smulor av leversnittar?) och säger vi här eller ropar på henne kan vi vänta med att belöna tills hon kommer upp i position till sidan och tittar upp mot ansiktet. Genom att göra så har vi fått fram en slags utdragen förväntan som faktiskt är rätt smidig att jobba med. Något vi däremot inte jobbar med spontant är att hon ska gå på vänster sida. Vårat huvudmål är ju agility och jag har lite nojja över att få en sån där vänster hund som tycker allt är en gnutta trevligare på vänster om sin förare. Kanske obefogat? Kanske, kanske inte. Hur som helst, idag så belönar vi om hon går i position spontant, oavsett om det är på vänster eller höger sida. För att bygga in ytterligare förväntan i ordet så petar jag då och då i henne godis efter att ha sagt fot. Inga krav, bara fot och så en godis. Inbillar mig att det ska bygga förväntan lite extra.

Sen är det det där petandet av alla smådelarna. Att hon ska sätta sig ner när jag stannar tränar vi oftast inne i köket eller på mer strukturerade promenader. Den delen verkar hon ha lättast för att förstå. Eller, jag har haft lättast att förklara, kanske man ska säga. Positionen samma sak, där tränar vi olika enkla nittiograders svängar nästan bara inomhus. Godisen placerar jag i vänster hand och håller helt stilla längs mitt ben när vi går. Så gjorde jag inte i början utan höll den i högerhand. Men sen jag började använda vänstern har det börjat gå mycket lättare och hon kommer inte för långt fram i position som hon gjorde förut ibland. Nästan lite långt bak ibland men det tror jag kommer att försvinna med tiden på en sån energisk dam som vi faktiskt har.

Tills sist har vi själva ingången. Där är det fortfarande en del frågetecken. Till största delen visar jag henne med handen. Vi tragglar på utan finlir med andra ord. Det beror mest på mig, finns ju en del andra varianter men med min begåvning av kordonation så klarar jag bara simplare moment innan kaos är ett faktum. Istället för att ta tag i mitt problem så ser jag till att öva upp Ellies kordination. Mycket bakbens förflyttningar tränar vi, både ute med hopp upp och balans på saker, men också inne med en lång pinne som Ellie ska flytta sig för när den petar på henne. Lite som en ponny är hon ju, så jag tänkte att en pinne i stället för en skänkel borde kunna få henne att göra en bakdelsvändning (frambensvändning?) så småning om.
 
Så, det var nog allt om vårat fotarbete än så länge. Bara att spara i minnet! 


1 kommentar:

  1. Snart kan hon det strålande fint :) Kan tro att det är lite jobb. Världens sötaste är hon i alla fall :)
    Kram och hoppas du mår fint....

    SvaraRadera