I knappa tio veckor har jag smygtränat inför helgens äventyr. Jag känner mig långt i från färdigtränad. Men känner mig ändå nöjd över att gått från att inte springa alls till att springa milen på lite drygt en timme. Och jag är fantastiskt sprudlande glad över att mina knän har hängt med och kännts frächa så gott som hela vägen! Den sega rehabträningen har gjort vist resultat. Idag var vi och hämtade nummerlappar och rekade delar av banan. På söndag smäller det högt med en 1,2 mil lång hinderbana. Klättra över meterhöga stegar, krypa under taggtråd, springa genom eld, gå armgång och sist men inte minst, bada i isvak. Eller inte sist... Nästan först faktiskt, så man är så där härligt dyngsur genom resten av banan. Plus lite simning i Mälaren på ett par ställen. Man kan ju undra varför man vill göra något sånt. Det gör jag med egentligen. Anledning eller inte, på söndag händer det. Om du är där - utkik efter nummerlapp 2683!
Laddade jobbarkompisar framför klätterhinder på ett gäng meter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar