Idag hade vi bokat en timme agility i inomhushall. Juni somnat i famnen i soffan och jag vill låta henne sova så länge som möjligt för att inte få en arg bebis på träningen. Så fort hon vaknade hoppade vi ut i badrummet för att byta blöja.
Då hör jag. Smask-smask, från vardagsrummet. Jälvar. Glömde resterna Junis lunchgröt på vardagsrumsbordet. Nu är hon ingen storätare när de kommer till gröt, så det var så gott som hela skålen kvar. Smask-smask, hörde jag igen från vardagsrummet. Gapade mitt myndigaste jag kunde på hunden för att få henne sluta tjuva mat. Inte myndigt nog tydligen. Smaks-smask, hördes fortfarande. Jag såg för min inre syn hur grötskålen låg uppochner vänd på den den långhåriga ryamattan. Fick automatiskt mer inlevelse och röt till en gång till till hunden i andra änden av lägenheten att sluta stjäla. Nu funkade det. Ellie kom lommandes med bebygröt skvätt över hela pälsen. Faaan. Skulle jag städa upp gröten och komma toksent till träningen? Eller låta kladdet ligga kvar och ta det lätt intorkade kaoset när jag kom hem igen? Bytte klart blöjan, tog barnet under armen och skyndade ut till vardagsrummet för att se hur illa det egentligen var. Inget på mattan alls faktiskt! På något vis måste hunden ha stått på bordet med tassarna och ballanserat den lilla grötskålen på bordskanten, till och med skeden var kvar i skålen.
Hur hon lyckats skvätt gröt på hela ryggen är fortfarande en gåta, men helt orellevant - ingen gröt på mattan! Duktig tjuv! Jag blev så glad att jag ställde ner gröten kvar till Ellie. Snor man mat med sån precision förtjänar man en belöning minsann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar