Uuuuuussa!!

Då var det alldeles, alldeles, alldeles strax dags för avfärd! 36 timmar och 30 minuter helt exakt i skrivande stund. Vi har planerat packningen, dock inte packat ännu. Men det löser vi imorgon. Imorgon ska även herr Degus flytta hem till Syster, där får han det bra med sällskap och fin, fin utsikt över polen. Nycklar ska överlämnas till grannen som hjälper oss att vakta lägenheten, vattna blommor och tömma post.

Jag vill även skriva en liten rad där jag beklagar den dåliga uppdateringen här i bloggen sista tiden. Den mesta av min dator-tids-kvot på hemmaplan har gått åt till att bygga hemsida till vår bostadsrättsförorening. Själva byggandet har gått fint, bara att det tagit en del tid. Vad som däremot var mer klurigt var att peka om sidan från en vanlig wordpress adress till en egen köpt domän. Det går på ett kick tänkte jag. Bara att ladda ner bloggklienten till datorn, fixa FTP-program, webbhotell, göra alla inställningar, in i kontrollpanelen, koda om flera delar förhand, tillbaka till FTP-programmet och tada - klart. Enkelt! Eller..? Nä. Två dagar och en ansenlig mängd timmar senare funkade det fortfarande inte och det visade sig att jag troligen skulle behöva föra över domänet mellan mina två webhotell - kort sagt - det skulle behövas en hel del mumbojumb och ytterligare timmar innan allt skulle fungera. Antagligen skulle jag dessutom behöva vänta ett par dagar på överföringen som skulle göra att jag inte han klart i utlovad tid innan vi åker på semester. Så, jag slet mitt hår och svor långa ramsor. Jag klickade igenom menyerna för femtioelfte gången i frustration. Då. Då, uppenbarade sig Knappen. Den lilla, ytterst irriterande,... jävliga (får man säga så?)... och samtidigt underbaraste knapp jag sett på lägen. En enkel färdigknapp för att skriva över adressen och använda domänet. Åtta sekunder tog det. Max. Alla mina timmar av arbete, frenetisk googlande och pluggande av databaser visade sig vara helt onödiga. En liten, liten dum-snäll knapp. Så nu är det klart. I tid och allt. Fantastiskt. Se gärna resultatet på www.brfalpvagen.se 

Nu är det knoppnings dags. En sista dag innan Uuuuuusa...! :D

Najty

Ätmogna!

Nu har flera av våra småttingar fått sin rätta färg. Även om det är en klysha så är de små men naggande goda! Om man petar i sig en på dagen är de dessutom härligt solvarma.

Bildregn Tough Viking

Delar av laguppställningen, med det genomtänkta lagnamnet "Viking Extrem" (för den nördiga är det alltså även namnet på en serie Pneumatik Ventiler som vi säljer på Parker)

 

Starten har gått och hinder nummer ett, Eldhindret tar vid. Liten fjuttig eld var det, syntes ju knappt tänkte jag och kände mig nästan besviken. Men väl mitt upp i det kommer man på att det är ju inte elden som är jobbig - utan röken. Springa fort utan att kunna ta djupa andetag, en mist sagt knepig kombo.

 

Rök eller inte, det var bara att pinna på! Här knappt 500 meter in i loppet. 

 

Efter eld kommer vatten. Här ca 3 km in i loppet och på väg ut en container med isvatten. Lite samma känsla som på första hindret, upplevde ingen vidare kyla på huden men kroppen reagerade med att krympa ihop lungor och luftvägar så andningen åter blev aningen ansträngd. 

 

Direkt efter det uppfriskande badet var det åter löpning som gällde. Fokus framåt! 

För omväxlings skull var det strax efter isbadet dags att ta sig uppåt. 5 meter upp och sen vidare ner på andra sidan.

Som lag ingår det även att hejja på och pusha varandra. Här hejjar vi på Sonja som var på väg ner för kläterhindret, så fort hon var klar sprang vi vidare. Himla kul att springa tillsammans, mycket roligare helt klart! 

Vad är väll en hinderbana utan ålande under taggtråd?

Eller plankhinder? Varannan under...

 

... varannan över. 

 

Och så ska det självklart upprepas i det oändliga. Efter att oklart vändor upp och ner var det äntligen gräs under fötterna igen. Visserligen en av det gropigaste gräsmattorna i hela Stockholm, likande mer en åker på sina ställen, men ändå mycket plattare än hindret innan!

 Så var det efter knappt halva bana dags för lite mera krypande. Ett, i sammanhanget, ganska avslappnade hinder. Speciellt för vissa... lilla Tuva kryper bredvid något större mig och nuddar knappt nätet - team work!

I mellan det här mittenhindret av banan och målet så var det förutom ca 8 km löpning till lite gyttjebad, ett par hundra meter simmandes och ålandes i vassen i vattenbrynet av Mälaren, krypandes genom tunnlar och lite annat skoj. Dessutom fick vi glädjen att springa förbi en skyllt med markeringen 12 km, när det fortfarande var ett par km kvar till mål. Arrangören hade utan att meddela i förväg lagt på ett par km i slutet av loppet - glädje! 

Efter knappt 14 långa km var det dags för sista hindret innan målgång. Tänk er ett kostaket med el i - fast på tvären. Och lite extra volt så klart. Med höbalar utspridda på må få på maken så det inte gick att springa allt vad man kunde igenom.

Och för att få till den där extra goa stömförande effekten, stod en trevlig funktionär och sprutade vatten på alla som sprang igenom hindret.  

  

 

 Klicka på "Play" och se hur det såg ut in action. (Mormor! - Klicka på den lilla fyrkanten i filmens nedre, högra hörn för att få upp filmen på hela skärmen.)

Det var galet på så många sätt - och sjukt underbart blev det så snart vi passerat målinjen!

Horisontalläge

Idag har jag roat mig tillsammans med vänner, kollegor och pojkvän på Gärdet för att fullfölja hinderloppet Tough Viking. Fasansfullt jobbigt, utmanande och riktigt roligt! Jag skulle gärna berätta lite utförligare om dagen, men efter knappa 14 km, hinderhoppande, simmande och en avslutande lagmiddag är till och med mina fingrar matta, istället blir det därför horisontalläge för hela slanten. Men för att använda ett målande, sammanfattande ord med många innebörder så säger jag: Grymt!

Ur elhindret och vidare ner i gyttjan.
Foto: Niklas